Igår tömkördes Cesar av Katarina och jag stod på sidan och insöp kunskap. Tyvärr var vädret hemskt, snöblandat regn så jag fick ännu en gång lämna kameran hemma....

Hon började i skritt och steg ett var att få honom att acceptera yttertömmen och ta ett stöd - utan att skjuta in bakdelen. De hade en liten diskussion en stund, men sedan släppte det och han hittade stundvis en riktigt trevlig form. När stödet infann sig på utsidan så kunde hon börja stretcha igenom insidan och han var betydligt mjukare och mer böjlig mot förra gången. När det fungerade och hon kunde flytta honom i skänkelvikning så tog travarbetet vid. Det blev lite som att "börja om", men han accepterade yttertömmen snabbare nu. Han fick trava en stund på volten där form och böjning varierades. Det var kul att se att han var mer med på noterna än förra gången för nu försökte han inte svänga in mot mitten hela tiden och Katarina behövde inte alls driva så mycket som sist.

När vi var nöjda med det arbetet så körde hon ett varv runt hela banan (60*60m) där vi styrketränade bakdelen med lite passagetänk. Något steg mot passage, skritt, passagetänk, skritt osv. Cesar tyckte minsann att det var lite jobbigt och försökte slingra sig och kastade en del med huvudet, men det var en bra början till samlingsarbete. Därefter bytte vi varv och samma arbete gjordes där. Det blev återigen lite som att börja om, men han tjafsade inte alls lika mycket.

Efteråt var han mycket nöjd när han fick en massa beröm och godis. Det är så nyttigt med tömkörningen, för då får han öva sin balans och så kan han inte komma undan genom att få ryttaren ur balans, inramningen blir mycket bättre. Det märktes stor skillnad på hans koncentrationsförmåga också, sist letade han saker att titta på men nu visste han vad det handlade om och fokuserade på arbetet på ett annat sätt. Det ska bli roligt att se hur han ser ut nästa gång, om han utvecklas såhär snabbt kan vi nog fokusera mer på galoppen såsmåningom.