Idag har vi varit på promenad i det vackra vädret och det är så härligt att våren kommer fram mer och mer:

Cesar tyckte att det var superskönt att sträcka på sig ordentligt, särskilt där grusvägen tinat fram och det sviktade härligt under hovarna. Promenader är nyttiga för både häst och ryttare, utan att man tänker på det så är det faktiskt ett stort moment på tävling att kunna leda sin häst mitt ibland transporter, bilar, hästar, funktionärer, hundar, musik och allt som hör till. Därför är det inte helt fel att ibland promenera med dem - det stärker banden och man kan checka att de lyssnar på en även när man är på marken.

Lilla prinsen. Ska vi tro att det kommer gå att göra några fina knoppar i manen när det blir tävlingsdax? Det är den stora frågan...

Skulle inte vara helt fel att få till några i stil med dessa:

*KEEP DREAMING LINDA* 

Dagens övning(ar).

Idag har vi återigen tränat för Eva och det gick verkligen jätte-, jättebra idag! Jag fick först värma lite självständigt jogg i trav och galopp medan Eva plockade fram. Den första övningen bestod i att jag skulle rida på en volt, ca 6m utanför fyrkanten som bestod av 4 st bommar och sockerbitar i varje hörn. När jag på volten var jämsides med var och en av sockerbitarna så lade jag en volt inåt, runt socker biten och över hörnet av bommar (dvs 2 bommar på böjt spår). Den övningen genomfördes i skritt och trav - givetvis utan stigbyglar. ;) I början var allt lite vingligt och jag hade svårt att få med mig han runt och han skuttade gärna över sista bommen för att slippa sätta under sig med inre bakbenet. Efter en stund så började han fatta poängen och hittade en fin form och satte under sig ordentligt över bommarna. Det roligaste var att vi fick ändra tygelinställningen på kimblewicket ganska direkt, jag hade först satt fast den i det nedersta  alternativet (skarpaste) som jag gjorde på förra markträningen, men nu var han så lydig och fin och reagerade med att vilja krypa ihop lite så vi ändrade om och satte tygeln i den stora ringen (mildast) istället. Då gick han riktigt fint stundvis och riktigt positivt att kunna använda mildare alternativet, bådar gott!

I galoppen red vi istället över bommarna den raka vägen. Det var 5,5 m mellan bommarna så vi fick in ett kortare galoppsprång mellan. Vi rullade alltså på över bommarna från ett håll, sen galoppera 3/4 varv för att komma på från ett annat håll (i samma galopp hela tiden). Vi red dock inte så många varv i vardera galopp med bommar då Cesar blev lite busig och gärna ville köra studs istället, haha. Eva höjde därför upp till mellanhög sockerbit, dvs ca 50 cm och så jobbade vi på samma sätt. Det kändes att det var en ganska svår övning för honom då han var tvungen att korta ihop galoppen så pass mycket, så ibland saktade jag av till trav i svängen och kom in i trav. Han kämpade dock jätteduktigt och vissa gånger kom vi in sådär jätteperfekt och han hoppade toppenfint!

Passar på att bjuda på några söta närbilder på oss från förra träningen, hehe. 

Denna gång jobbade vi vidare med smidigheten i sidorna genom slalom och bogen in i den första övningen. I början när vi bara skrittade fick vi också träna på att reglera steglängden över bommarna. I skritten och traven fick vi släppa stigbyglarna och träna på sitsen och det Eva fick påminna mig om var att inte hamna med vikten på utsidan i höger varv, speciellt på långsidorna där vi red bogen in. Jag skulle se till att verkligen sitta kvar med inre sittbenet i sadeln och inte låta Cesar putta ut mig på yttersidan.

Det blev många galoppfattningar och vi fick mycket beröm för dem och även för att Cesars hoppning var mycket bättre än sist - och jag kan inte annat än hålla med! Han har blivit duktig på att hoppa studs nu.

I den tredje och sista övningen var han väldigt loss och fin, det enda var att han tyckte att det var lite jobbigt att flytta undan för högerskänkeln så jag fick ta ett spö och peta lite på honom och efter det så flyttade han jättefint!

På filmen syns alla övningar i kronologisk ordning:

Detta bett red jag med på träningen och det fungerade super. Det är lite mildare än pelham och så kan man anpassa styrkan genom att fästa tygeln i de tre olika möjligheterna. Jag kände redan i förra träningspasset, och det syntes också på filmen, att han blivit betydligt lättare i handen på mildare bett nu när jag tränat med pelham och nu även detta. Bettbytet till skarpare har gjort stooor skillnad på bara några få gånger, jag har fått tag på honom och kan rida mjukt vilket leder till bättre sits och det går väldigt mycket lättare att rida honom i balans. Dessutom är han bättre över ryggen och det känns som att han nu förstått vad jag försökt be honom om i flera månader. Givetvis har även kiropraktorbesöket gett oss en ordentlig kick framåt och jag känner inte längre några "spärrar", utan han släpper efter och mjuknar allt eftersom.

På träningen fick vi börja med att rida tre serpentinbågar över banan, i trav varv efter varv, med en volt i varje båge och övergångar till skritt varje gång vi rakriktade och passerade medellinjen. Vi varierade voltstorleken mellan 8-12 meter i diameter. Såhär red vi, fast bara med tre bågar då:

När vi kände att övergångarna till skritt var klockrena så gjorde vi istället halter. Han är duktig på att ställa upp sig parallellt med fram- och bakben så det behövde vi inte öva på, utan vi tränade mer på att formen skulle bibehållas och att han skulle starta i trav bakifrån och vara självbärig under hela igångsättningen. Vi varierade även travtempot mycket. Varannan volt skulle jag korta steglängden (inte samla) och varannan skulle jag länga och rida i högre tempo. Av denna övning blev han väldigt lösgjord och fin, lyssnade på minsta vink och låg stundvis riktigt, riktigt fint i formen.

Denna övning fick jag rida för att träna galoppen. Det rosa är trav och det lila är galopp. Jag vände alltså rätt upp, flyttade skänkelvikning ut till långsidan och sedan fattade jag galopp från det och red ca 4 varv på en 15 metersvolt innan jag saktade av till skritt, andades ett halvt varv och började om övningen. I slutet fick jag till en riktigt, riktigt BRA galopp i vänster varv och den i höger var inte så pjåkig den heller.

Syftet med träningen var att öva mycket smidighet, nästan lite stretching med mycket böjning på de böjda spåren. Sedan givetvis även smidighet i att korsa benen i skänkelvikning och även styrketräning i alla övergångar, igångsättningar från halt - och givetvis styrka i galoppen. Dagens övningar hade mycket god effekt och på slutet när jag joggade ner honom så var han helt fantastiskt fin på hjälperna! Jag kunde rida med fingertoppskänsla och kunde leka med steglängden i traven, lätt som en plätt!

Fortsättningsvis är det fortsatt trimmande med galoppen som gäller och så måste jag träna på nedsittningen i traven. Cesar måste vänja sig med att jag sitter, att han slappnar av lika bra som under lättridning. Jag måste också lära mig att följa hans steg, varje häst är lite olika så det tar ett tag innan man hittar den perfekta känslan med att sitta ned. Dessutom har hans trav ändrats mycket sedan i somras t.ex., med träning, ny sadel och allt. Jag hittade några klipp från maj till augusti som jag glömt i mammas telefon, se och jämför med senaste filmen jag la upp:

Se bara hur mycket han förbättrats! Steget, jämnheten, kontakten, formen, ja det mesta!

Igår tränade jag lite och mamma var med på backen och hjälpte mig lite. Även om mamma inte är någon tränare så är det ändå skönt att ha någon på backen som ger en små tips, det gör verkligen jättemycket!

Jag övade bara basic, övergångar mellan alla gångarter, tempoväxling, böjning, ställning, men framförallt att han skulle vara LÄTT i handen och vara självbärig. Jag blir alldeles glad inombords av att tänka på det här passet för han var verkligen DUKTIG och allt bara flöt på. Han sög på bettet som aldrig förr och var superlätt i princip hela tiden. Mamma filmade lite som ni ser nedan och jag tycker att han fått en helt annan sida. Han travar FRAMÅT med bjudning istället för att svävtrava och kännas som ett tuggummi. Han går visserligen bakom hand emellanåt, men det kommer att bli bättre så snart han blir lite starkare. Det bästa av allt är att han känns 100 % arbetsfokuserad hela tiden och så känns han trygg och nöjd. Förut så tappade han fokus vartannat varv och det kändes som att han inte litade på mig, utan gick sin egen väg, i sin egen bubbla. Nu ser det mycket mer harmoniskt ut och kolla in galoppfattningen i slutet! Tyvärr blev minnet i mammas telefon slut så vi fick inte med mer än 2 språng, men det kommer väl fler gånger...

Jag provade även ett nytt bett, baucher/hanging cheek snaffle på honom och det kändes bra eftersom han var lätt och fin, kanske blir detta bettet jag tävlar på eftersom att det är godkänt i TR.

Såhär såg dagens träningsövning ut. Vi red slalom med en volt i, över ett av bomparen och sedan i en båge där vi flyttade skänkelvikning på andra halvan av bågen innan vi kom in i slalomen och gjorde samma sak fast vi bytte varv hela tiden. När vi jobbat igenom skritten och traven ordentligt så la vi in att vi fattade galopp över sista bommen istället och galopperade i bågen och saktade av till trav till slalomen. Efter hand byggdes bommarna upp till små hinder som vi travade in på och rullade in i galopp över. Som avslutning rullade vi ett par gånger i varje varv runt banan och vi hoppade hindren som en linje med ett par galoppsprång mellan. 

Syftet med träningen var mjukgjörande arbete, där vi tränade mycket på att svänga. Lite styrketräning blev det också för bakkärran i och med att det var en snäv sväng från slalomen till hindret så att han fick ta i när han skulle hoppa.

Cesar skötte sig fint under hela tiden, men han blev inte fullt lika taggad som han brukar på hinder. Det berodde nog på att han blev så upptagen med allt svängande. Vi fick till några riktigt fina språng i vänster varv, men i de tvära svängarna till höger blev det svårare då han gärna sköt in högerbogen och då fick vi inte till språngkurvan. Det är roligt för att han utvecklas verkligen massor hela tiden just nu och galoppen blir bara bättre och bättre!

Igår tränade vi lite för oss själva och jag är verkligen himla nöjd med utvecklingen av galoppen!

Han var lite mer på tårna än i torsdags och han var mer tittig när vi gick till och från banan, dock var han ändå mer fokuserad än vanligt när vi tränade vilket var väldigt skönt. Jag började med att flytta honom för skänklarna längs fyrkantsspåret i skritt, skänkelvikning, bogen in och tagen bakdel växlade jag mellan. Efter lite tragglande började han frusta och mjukna upp i den stora muskelmassan så då började jag trava fram. Jag var konsekvent och noggrann med att han skulle ta högerskänkeln och inte hänga sig i vänstertygeln. Jämn bjudning in i handen med samma, mjuka stöd i båda tyglarna var prio 1.

Det kändes att han var tryggare med detta bett (pelham) nu så jag kunde fokusera mer på galopparbetet och höja kraven lite mer än sist. Jag krävde av honom att bjuda in i galoppen utan att hänga sig i varken tyglar eller gå och trycka sig mot skänklarna. Jag fattade även ur olika typer av sidvärtsrörelser. I vänstervarvet vill han t.ex gärna trycka in innerbogen och böja halsen utåt i fattningen så där red jag tagen bakdel och formade han ordentligt runt den inre skänkeln - och fick till några superfattningar! Han gick även bättre i galoppen efter, en bra fattning ger ju kvaliteten för galoppen sedan också. Jag kände mig även mer avslappnad och red mer ordentligt med sätet så att han fick bära sig själv. I högervarvet var det dock lite svårare. I det varvet dansar han gärna in med bakdelen och tar inte halvhalten på yttertygeln, så där red jag bogen in istället. Han blev lite frustrerad och tyckte att det blev väldigt jobbigt så då fattade han vänster några gånger först, men när jag väl fick till det så galopperade han bra även i det varvet.

Idag har vi trimmat igen, fast denna gång utan tränare på backen. Jag testade min stallkamrats pelham och det passade okej, men det var 11,5 cm långt så skulle behövt vara en storlek större för att sitta perfekt.

Cesar var fantastiskt fin att rida eftersom han blev så känslig så att jag tillslut kunde rida som om jag hade sytrådar som tyglar, lätt, mjuk kontakt. Han blev mycket stadigare och koncentrerade sig 100 % på arbetet, annars brukar han gärna vilja titta så fort det kommer någon och promenerar eller så. Jag fick honom verkligen mellan mina hjälper och han tog alla halvhalter direkt, så himla skönt för då kunde jag sitta mer stilla och koncentrera mig på mer finlir. Traven i slutet blev superfin, men jag kunde inte sitta ner i den för då spände han till och väntade sig antagligen att vi skulle galoppera, hehe. Galoppen var jag dock lite sparsam med, i vänster varv kom jag åt honom och han tippade inte inåt lika mycket utan jag fick honom i balans. I höger varv hade vi dock lite mer problem. Han tyckte nämligen att det blev alldeles tokjobbigt när jag kom åt vänsterbogen på honom så att han var tvungen att spåra riktigt i galoppfattningen. Han blev lite stressad, ville fatta fel galopp och stökade. När han väl fattade rätt fick han mycket beröm och jag krävde bara ett varv så att han inte skulle tycka att det blev för svårt och jobbigt och liksom tappa galoppsuget.

Han gav mig en sådan fin ridkänsla idag så jag hoppas att jag kommer lyckas få honom såhär lyhörd och fin på ett vanligt tränsbett i framtiden, jag ser målet! Måste nog inhandla ett eget pelham som är storleken större, fast jag kanske hellre ska satsa på ett s.k "babypelham" med kortare skänklar (mildare än vanligt) eller ett kimblewick då jag stundtals kände att det blev för skarpt med detta. Jag har dock aldrig ridit med ett kimblewick så jag vet inte hurdan känslan skulle bli med ett sånt. Vi får klura på den...

Fina lilla hästen, november 2012.