Idag kom somsagt veterinären hit och kollade upp tänderna på våra hästar. De senaste åren har vi tagit hjälp av en veterinär som jag tycker är kompetent och har ett väldigt bra handlag med hästarna och särskilt min ponny som är väldigt känslig av sig. De fick lugnande först så att det skulle gå lätt att undersöka dem i munnen, vissa hästar kan man raspa utan lugnande, men våra fungerar bäst om de får lugnande. Man måste tänka lite på säkerheten och så vill man inte att de ska bli alldeles uppskärrade över munstegen etc. Dessutom blir det lättare att göra en noggrann undersökning om de är lugna och "drogade".

Väldigt trötta små hästar efter undersökningen.

Cesar hade som förutspått en del vassa kanter och några små sår i munnen som nu är tillraspade. Veterinären frågade vilka bett jag brukade rida med och jag fick rådet att han inte skulle ha det raka gummibettet på ett tag. Han var inte så förtjust i gummibetten då han gjort samband mellan olika skador i munnen och gummibetten. Detta för att det blir mer friktion av gummit än metallen. Gummit blir varmt och så gnuggas det mot tandköttet. Dock sa han att jag kunde rida med det ibland senare, men att en paus behövdes nu så det fick läka. Det är alltså absolut inget allvarligt, men ändå små sår som blir irriterade.

Jag hade personligen inte tänkt på friktionsrisken av gummi förut. Jag har tidigare hört att gummi ska vara mjukare och "bättre" för hästen att ha i munnen och att om de tuggar på det så ger det inte samma slitage på tänderna. Det är helt enkelt som allt annat att det finns för- och nackdelar, men detta är givetvis något jag ska ha i åtanke i framtiden och jag tänker inte använda gummibettet i den utsträckning jag gjort hitintills. Cesar är inte heller den som gnager på bettet så metall är väl helt enkelt att föredra på honom.

Idag hade vi ett tömkörningspass inbokat redan kl 8 på morgonen, det gäller att börja i tid för att hinna träna två hästar innan kl 13 då tandläkaren skulle komma.

Katarina höll i tömmarna medan jag stod på sidan och studerade hur hon löste olika problem, hon är så duktig och har en bra känsla och timing när det gäller tömkörning så jag lär mig av att bara titta. Filmade några klipp också som jag förhoppningsvis får upp till imorgon. Hon började att värma upp i höger varv och trots att vi inte tömmat honom på länge nu så var han mycket säkrare på vad han skulle göra och gick med en betydligt mer avslappnad överlinje. Jämför man med bilden nedan som togs i slutet av september så tycker jag att man ser stor skillnad:

När vi sedan gick över till vänster varv var det inte lika bra som i höger. I högervarvet bar han sig fint, men i vänstervarvet tog han inte riktigt stöd på yttertömmen och ville inte "stoppa in" innerbogen i kroppen. Han hängde sig helt enkelt i innersidan och han blev väldigt frustrerad och kastade med huvudet när Katarina krävde att få ett stöd i yttertömmen. När hon väl fick ett stöd så blev han istället ganska svår att svänga till vänster. Jag tror att det beror på att han är lite svag i sitt vänstra bakben och det blir jobbigt när han måste svänga utan att hänga på innerbogen och låta yttre bakbenet göra jobbet. När Katarina sedan var hyffsat nöjd med skritten och traven så tog vi lite galopp. Det var dock lite lössnö på banan då de inte hunnit skotta där än så vi kunde inte köra för mycket med honom. Först fick han galoppera på en större volt, men då kom inte K åt honom riktigt och han blev lite springig. När hon istället tog in honom på en mindre volt gick det mycket bättre, för då kom hon åt honom mer och så tvingades han att korta ihop sig lite för att klara den mindre volten.

Innan han fick sträcka ut och trava av så körde K något varv runt spåret och kortade ihop traven ordentligt så han fick träna på att vinkla haserna och jobba lite extra med bakbenen. Jag tror att han med lätthet skulle kunna lära sig att piaffera och även gå passage i framtiden när han blir nog stark!

Jag klickade även några fina bilder efter träningen i den fina morgonsolen:

        Blåsigt? haha...                      

Min fina lilla häst. Hoppas att manen växer ut snart så vi kan knoppa den... Lite tjusigare med knoppad man än stubbman på dressyrbanan, hehe.

Igår kväll red jag ut Cesar i sällskap av Nina och Patrick. Vi red samma runda som förra gången och körde en del kort galopp för att Cesar skulle få lite träning på det. När vi var nöjda fick de skritta en extra lång sväng och verkligen sträcka på sig i skritten.

Han kändes fin och kämpade på väldigt bra. Jag hade lite svårt att få honom att ta höger galopp, han väljer givetvis hellre vänster eftersom han är starkare där. Jag fick ialla fall höger två gånger och det är huvudsaken att han åtminstone galopperar lite i den också. Dessutom verkade han njuta väldigt mycket när han fick skritta igenom kroppen ordentligt med stora kliv.

Idag ska mamma rida honom och på onsdag får han vila. Om vädret tillåter har vi träning inbokad på torsdag och sedan har vi ju tandläkartid då också.

Igår var han tyvärr inte  lika fin som han var i lördags, men jag finner inget konstigt i det heller. Det var väldigt kallt ute, termometern stod på -17 och det gjorde att han blev lite busig och starkare än vanligt, han bockade lite i de första galoppfattningarna.... ;) Dessutom tror jag att han var lite trött i musklerna för jag kunde inte ta tillbaka honom lika bra i halvhalterna, utan han ville bli lite lång och maskig. Sedan är kanske det viktigaste orsaken till att det gick sämre - jag själv. Jag behöver jobba mer med min mentala styrka för jag får så lätt prestationsångest, jag vill att allt ska bli perfekt när det ska filmas. Det resulterar i att jag spänner mig omedvetet och det om något påverkar min ridning och Cesar känner av det direkt.

Jag blir dock ändå glad när jag ser klippen för även om det inte gick så bra som jag önskade så syns det ändå att vi är bättre! Genomgående starkare häst som jobbar mer med ryggen och trots att galoppen inte var lika bra som igår så ser jag stor skillnad från förra gången vi filmade. Skritten är ganska bra och går att reglera nu, men han var lite slingrig och det var svårt att få honom helt rak på linjen. Traven är bättre nu, men bjudningen är lite ojämn och igår låg han på lite för mycket i handen. Jag tycker främst att den är svår att hålla jämn på rakt spår, då det ser lite bättre ut i t.ex serpentinerna. Han ökade traven mycket bättre i ridhuset, men det måste bli bättre, på filmen syns knappt någon ökning alls. I galoppen blev han lång som ni ser, troligtvis pga tröttheten och då finns heller inget att öka "ur". Dagen innan fick jag igenom halvhalten innan och då kan man också trycka på framåt eftersom man har bärighet och energi i bakbenen. Dessutom är det sämre med högergaloppen, som ni ser går han lite på dubbla spår och han blir längre och något otaktmässig i det varvet.

Bara att träna vidare helt enkelt!

Under förmiddagen har vi åkt ut till Böle gård och tränat. Det var meningen att Katarina skulle träna oss, men hon hade tyvärr blivit sjuk så vi fick köra på själva. Trots att vi var tränarlösa så gick passet långt över förväntan och i slutet satt jag bara och log. Det är en riktigt härlig känsla när saker och ting börjar falla på plats!

Jag började med att växla ställningen mycket i skritten, ställde nacken både utåt och inåt så att han skulle mjukna och komma loss. Sedan joggade jag fram honom i en längre form och stretchade halsen lite åt båda hållen. Efter en liten skrittpaus så ville jag checka om han var ärlig i ställningen och ärlig på bettet så då gjorde jag den här övningen: http://bonusvideos.s3.amazonaws.com/uber_moshi/uber_moshi.html (den första övningen på filmen)

I högersidan blev han gjärna lite rak, men vänster gick faktiskt ganska bra. Jag jobbade lite extra med högerställningen och då började han frusta riktigt bra och kom igång med bakbenen. Jag gjorde då ett par galoppfattningar på volten i båda varven innan han fick ytterligare en paus för att sedan kunna finslipa lite programdelar.

När han hade fått andats riktigt så satte jag igång och tränade lite olika delar ur program, bl.a uppridningar, serpentinbågar med skrittövergångar på meddellinjen, diagonaler med ökning i både trav och galopp, volter, halter och en ryggning.

Serpentiner med skrittövergångar.

 Mellantrav på diagonalen.

Mellangalopp på diagonalen.

Volt i galopp.

Uppridning för domare, med halt och hälsning vid X.

Galoppfattningarna är inga problem alls nu. Jag kunde fatta både på rakt och böjt spår och även ifrån skritt. Bärigheten och tempot i galoppen börjar bli riktigt bra och jag behöver inte kämpa hela tiden för att han ska orka hålla igång galoppen, utan han rullar på mer med egen balans och kraft. Avsaktningarna från galopp till trav behöver vi dock träna mer på, nu blir det lätt så att han "faller isär" i avbrotten och så blir traven springig och snabb. Jag vill kunna reglera honom mer så att han kommer tillbaka snabbare, att han orkar behålla vikten på bakbenen genom hela övergången. Ökningarna behöver också tränas mer, nu ökar han mestadels tempot istället för steglängden, speciellt i traven och det är inte så önskvärt. För att han ska bli bättre krävs mycket mer styrka och även en del teknik. Det brukar ta ett tag för hästarna innan de kommer på hur de ska göra, nedan är ett exempel på en häst som definitivt hittat tekniken och dessutom är riktigt, riktigt grym:

Serpentinerna gick riktigt bra för när han väl är mjuk och är "mellan mina hjälper" så går det ganska enkelt och även övergångarna blir bra. Uppridningarna är definitivt bättre än de var på t.ex klubbtävlingen i höstas, men där finns fortfarande en del att jobba på för ibland blir han lite maskig och rumpan far lite hit och dit - vi måste bli rakare och stabilare. Uppridningen är ett viktigt moment eftersom det är det första intrycket man gör i ett program. Det som däremot var bra var att han gjorde relativt bra halter och stod stilla med både huvud och kropp även medan jag tog tyglarna i en hand (som man måste när man hälsar på domaren).

Jag var otroligt glad och nöjd när jag joggade ner honom för han skötte sig så fint i ridhuset, inte spänd alls utan bara pigg och arbetsvillig och han har utvecklats så mycket den senaste tiden, superhärligt!

Imorgon hoppas jag att det inte är så kallt för då tänkte jag ta med min lillasyster ner till ridbanan för att filma när jag rider igenom ett helt program. Det står nämligen i min tidsplanering att vi ska kunna rida igenom ett program på träning den här veckan så jag tänkte göra en liten "mätning" för att se hur det ser ut och vad vi måste jobba mer med - både för min egen skull, men också för att mina handledare ska kunna se hur det ser ut nu. Nästa vecka kommer även veterinären som vi brukar ha och kollar igenom tänderna på honom så att vi ser ifall han har någon vass tandkant eller så i munnen. Första året hade vi en tandspecialist som kikade och då hade han inga direkta fel, så därför kollar vi "bara" med veterinär för att raspa och fixa till småsaker nu.

Två mobilbilder från när vi kom hem idag. Linda och Cesar med 711 klädesplagg och täcken i kylan...

Igår kväll var det tänkt att vi skulle genomföra ännu ett pass på ridbanan, men det var ganska kallt och så fick vi sällskap av Nina och Patrick (som står i vårt stall) på en härlig uteritt. Cesar var väldigt pigg men ändå lydig så det var bra. Jag hade dock gramanen på som en liten livlina och för att jag skulle komma åt honom, behövde dock inte använda den särskilt mycket, framsteg! Vi red vår favoritrunda "Arderå" där skogsvägen plogas upp av travtränarna i närheten, perfekt underlag har vi där med andra ord. I traven gick han ovanligt bra framåt och i galoppen fick han ordentlig träning. Patrick har tävlat FEI/MSV dressyr och kan med andra ord samla ihop galoppen en hel del, eftersom jag red sist blev Cesar lite het och ville hålla galoppen till varje pris och han fick då ordentlig träning med att korta ihop sig. Jag behövde mest hjälpa honom lite med balansen och kommunicera med honom så att han stannade mellan hjälperna.

Detta fungerade bra så jag ska försöka tajma ihop med Nina för en uteritt redan nästa vecka!

Nu börjar det komma ut en del propositioner för tävlingar så det börjar bli hög tid att planera och anmäla. Den första vi eventuellt kan åka på är redan 2/3 i Umeå, spännande!

Igår red jag Cesar ett dressyrpass på ridbanan. Till en början böjde jag igenom honom och flyttade undan honom för båda skänklarna, precis som jag brukar. Jag kände att han var lite oriden då han vilat två dagar pga kyla etc. Han var lite reaktionsseg för både tyglar och skänklar, vilket betydde att det var svårt att göra halvhalter så att han kom in mellan hjälperna. Det var inte som att rida en häst utan han sprang lite i två delar. När han är så oriden blir han dessutom stark i handen, så efter en stund satte jag på gramanen för att orka själv och komma förbi tröskeln. Det gick då snabbt och det sa bara vips och han började bjuda framåt, sög på bettet, blev rund och allmänt underbar att rida! Såsmåningom kunde jag  lätta av på gramanen och tog en galoppfattning i båda varven vilka han gjorde bra, så då fick han skritta lite. Sedan plockade jag upp honom och red över lite bommar och gjorde volter hit och dit för att hitta ett ordentligt flyt i traven. Jag fick till några jättebra sekvenser så då gav jag mig och lät honom sträcka på sig i en lång och låg form.

I övrigt har jag ont till och från av min akupunkturbehandling, förhoppningsvis vänder det snart och blir bättre istället för att kännas sämre. Igår skickade jag och mamma dessutom förslag på tider till tandläkaren så får vi se om han kan någon av dem.

Det var riktigt kallt att rida igår, -17 och blåst var det under tiden jag red. Jag klädde dock på mig och hästarna till max och red ett pass på båda två. Om jag ska vara ärlig så svettades jag under passen, täckbyxor och dunjacka gjorde susen! Hästarna fick ha dubbla ländtäcken och sedan ett vanligt fleecetäcke över sadel och allt. Eftersom de är lite klippta får de ha 4 täcken (2 i fleece/ull, stalltäcke och vintertäcke) på utomhus och fri tillgång på hösilage för att inte frysa, längtar till våren nu...

Jag red på stora banan och jag är nöjd med passet trots omständigheterna. Det är inte helt lätt med alla tjocka kläder och sen hade jag inte ridit honom på en vecka heller. Jag började trava nästan direkt när vi kom ner till banan, red lite serpentinbågar för att mjuka upp honom. Han blev dock lite spänd då de körde skotrar på en lägda i närheten och de körde så snabbt att de tjöt. I övrigt kändes det bra så jag började galoppera i lätt sits runt banan och det kändes så himla bra. Han har haft så dålig balans förut så man har bara vågat galoppera rakt fram på snöunderlag för att inte riskera att han halkar, men nu kunde vi galoppera genom kurvorna i god balans, härligt! Även spänningarna släppte när han fått galoppera lite. Efter galopp och skrittpaus så jobbade jag honom på en volt i trav utan stigbyglar.

Flyttade honom undan innerskänkeln i två halvmånar, enligt bild 1. Lade även två mindre volter per varv. Det gick okej, men han reagerade lite för dåligt på högerskänkeln i höger varv och så fort jag kommer åt honom så blir han lite sur och tappar bjudningen. Istället för att ta tag och trava på så trampar han lite luft och kryper bakom hand, skakar lite på sig så jag ska tappa balans och måste börja om - han är inte dum... När jag var okej nöjd med den övningen så tog jag ett par galoppfattningar på volten och sedan tog jag stigbyglarna och satte lite mer tryck och fart på traven. Red längs fyrkantsspåret enligt den andra bilden och flyttade skänkelvikning med fokus på bogarna i ett V på varje långsida. Det gick lite bättre nu när jag red lätt och han fick gå på lite fart. 

Efter detta travade jag av och stretchade sidorna på honom, man kan inte rida så hårt i kylan så de drar i sig för mycket kalluft. Det märks tydligt att han har lätt för att bära sig i den låga formen, då är han stadig och har ett lagom sug i handen. När jag plockar upp honom i mer arbetsform så tycker han att det blir lite jobbigare och det blir mycket av och på i stödet och bjudningen.

Hoppas på något varmare väder i veckan så att vi kan träna lite mer ordentligt!