Efter en veckas uteritter med mamma på ryggen så var det hög tid för honom att bli genomriden på banan, lika bra att passa på när underlaget var mjukt.

Jag skrittade en bra stund till en början så att han skulle få tid på sig att komma igång, när jag hade flyttat undan honom lite hit och dit, varierat ställning och böjning så kändes han fortfarande inte igenom. Började trava så att han skulle få en chans att bli riktigt varm i musklerna men då blev det ännu värre, han bet tag i vänstersidan och ville inte böja sig och dessutom tröck han mot högerskänkeln. Jag kickade till några gånger med högerskänkeln men han ville ändå inte lyssna utan började trippa och kasta med huvudet. Jag gick tillbaka till skritt och lånade ett spö för att säga "hallå", peta lite för att få reaktion för högerskänkeln. Det gav inte något resultat utan han kastade mer med huvudet och trippade skänkelvikning åt höger trots att jag inte bad om det - snarare tvärtom...

Tillslut hoppade jag av för att jag kunde inte lösa det från ryggen, helt omöjligt. Böjde sedan halsen åt vänster från marken, stillastående och stretchade nacken. Han är betydligt stelare att böja åt vänster, vilket heller inte är så konstigt eftersom travtävlingar alltid körs i vänster varv. Det har varit ett av de största problemen, att han inte vill böja halsen åt vänster utan han "lägger sig" gärna i vänsterkurvorna och böjer halsen utåt, precis som det blir när travhästar springer i vänsterkurvor. Nu har vi jobbat bort mycket av det redan, men det märks på honom att han är stelare när man böjer åt vänster. När jag stretchat en stund åt vänster så lät jag honom skritta medan jag gick jämsides med hans vänstra bog och tog lätt i vänstertygeln för att han skulle få töja ordentligt i högersidan. När vi promenerat så en stund så hoppade jag upp och lät han skritta några varv på långa tyglar och tänka innan jag plockade upp honom igen. Stretchingen blev som en liten mirakelmedicin för när jag kortade tyglarna så kastade han inte med huvudet längre och lyssnade på högerskänkeln och även om han inte var riktigt lika fin som förra helgen så gick han bra och gjorde ett par hyffsade fattningar. Höjdpunkten på passet var idag nedvarvningen för när jag travade av så blev han jättefin. Jag kunde böja halsen ganska mycket åt sidorna och jag kunde länga och korta steglängden med bara sitsen som hjälp, han bara rullade på och sög framåt nedåt på bettet utan att falla fram på bogarna, han bar sig på bakdelen hela tiden i en god balans.

Inte vårt bästa pass, men jag löste det tillslut och jag tror att jag lärde mig mycket om honom, hur han fungerar och vad jag måste göra när han tycker att något blir för jobbigt och svårt. Dessutom var det välbehövligt för honom att komma igenom sig, att musklerna fick jobbas igenom utan att det blev ett hårt pass i den meningen att jag red massor av trav och galopp, utan största delen av arbetet genomfördes trots allt i skritt.