Idag var det tänkt att jag skulle rida på ridbanan, passa på när det ändå var några plusgrader och ljust. Naturligtvis lyckades jag pricka in en tid då banan med bra underlag var upptagen av ridskolan. Jag började då med skrittarbetet nere på stora ridbanan med en förhoppning om att de skulle bli färdiga uppe på det bra underlaget så att jag skulle kunna trava och galoppera lite där efteråt.

Red på en volt till att börja med i en rund form, utåtställd. Innanför voltspåret fanns tre bommar utlagda, spridda, som jag använde till att ställa om inåt och rida en mindre volt kring. När han kändes mjuk och ledig i sidorna så plockade jag upp honom i arbetsform och krävde mer bärighet i skritten. Det tyckte han var lite jobbigt och slingrade sig lite, men jag höll bara om med benen och tillslut frustade han och bjöd in jämnt i handen. Därefter tränade jag övergångar mellan ökad- och mellanskritt för att se att han var framme för skänkeln och elastisk i kroppen. När jag kände att det fungerade flyttade jag honom i lite tagen bakdel, bakdelsvändning och skänkelvikning i båda varven. Jag måste säga att han har blivit GRYM på bakdelsvändningar, i somras förstod han inte alls vad jag bad om och älgade mest iväg, nu förstår han vad jag vill och flyttar mestadels korrekt, även om jag fortfarande inte centrerar dem särskilt mycket - bättre att göra det successivt och behålla kvaliteten än att hasta så att det bara blir kaos med bakben som slutar trampa etc. Vid det här laget kände jag mig mer än nöjd med skrittarbetet och gick upp för att kolla om de var klara på andra banan, men det visade sig att de hade ännu en grupp och skulle förmodligen hålla på minst en halvtimme till så då tog jag beslutet om att fortsätta passet i skogen.

Det var fortfarande lite fruset, men jag hittade några partier som fungerade att trava och galoppera på. Cesar vilade ju i fredags och mamma skrittade honom ungefär en timme igår så han var duktigt pigg idag. Han började nästan trampa innan jag hann sätta igång honom i trav och i galoppen bjöd han på några glädjeskutt. Han har iallafall livsglädje, haha!  

Förhoppningsvis kommer vi iväg till ridhus nästa helg, börjar bli dags att vänja honom nu!

Ska försöka skriva något inlägg om Cesars historia också, här har ni ett smakprov. Sommar 2010 VS Höst 2012:

Visst har han förändrats i kroppen? Lite mer travhäststyle då och lite mer dressyrhäststyle nu...