Detta var absolut vår allra bästa träning hittills! Cesar var riktigt, riktigt fin.

Det var minusgrader ute, men stallpersonalen hade harvat, saltat och sladdat banan så det var mjukt längs fyrkantsspåret iallafall. Jag började med att stretcha igenom sidorna i skritt, hade inga krav på att han skulle komma ihop, utan jag lät honom "älga på" i sin stoora skritt bara för att låta honom slappna av och komma lös i kroppen. Sedan kom Katarina ner till banan och vi började trava längs spåret. Han "smög" i traven och spände underhalsen, som han ofta brukar göra, när vi började. Han går på tygeln, men jobbar inte ärligt med överlinjen och man skulle önska att han klev på lite bättre i travstegen. Han blir gärna lite frågande och det känns som han sätter ner fötterna jätteförsiktigt i marken istället för att ta för sig. Vi började ganska direkt med en övning för att komma igång och för att han skulle få något att koncentrera på istället för att spänna upp sig. På kortsidorna skulle jag böja igenom honom ordentligt utåt och trycka på traven mer framåt och på långsidorna skulle jag få honom att komma tillbaka och samla upp traven, samt vara så rak som möjligt. Det tog en stund innan han tog mina halvhalter och vågade ta för sig, men efter några varv frustade han till ordentligt och så kom hela överlinjen upp! Han travade jättefint och blev lätt i handen trots att han blev rundare. Till en början i högervarvet så spårade han inte helt korrekt utan klev in lite med höger bakben och sköt ut vänster bog. Jag fick då leda lite med den högra tygeln för att han skulle komma in med högerbogen, dvs. jag rättade framdelen efter bakdelen som oftast är det mest effektiva och som många ryttare gör fel på - de försöker flytta bakdelen hejvilt men tillslut springer hästarna mer på tvären än rakt. Efterhand började jag även få honom att töja lite på travstegen på kortsidorna. Kallblodstravaren är lite av den svenska motsvarigheten till de spanska hästraserna och har lätt för att samla sig, men många har istället svårare för att sträcka ut i bra längningar. Vanligtvis när jag ber att han ska länga lite så ökar han bara takten och springer fortare, istället för att bibehålla takten och endast ta längre steg som man önskar. Nu var han duktig och töjde sig mer än han någonsin tidigare gjort och jag kunde känna att han kom lös i bogarna.

När vi var nöjda med travarbetet så skulle vi göra lite galoppfattningar på kortsidorna. Han blev lite het så jag fick göra några halter emellanåt för att han inte skulle dra iväg med mig helt åt skogen, utan sakta av när jag bad om det. Katarina fick påminna mig om att inte "skicka iväg" honom i fattningen, utan att sitta kvar och vänta ut galoppen - det gjorde naturligtvis att han galopperade i en mycket bättre balans och satte under sig med bakbenen. Jag fick till en galoppfattning i vänster varv som blev helt kalas, han fattade galoppen i uppförsbacke (väl undersatta bakben och en lätt framdel), härligt! Vi avslutade i vanlig ordning med att låta honom jogga ned i en lägre form och stretcha ut.

Detta var somsagt den bästa träningen hittills och den gav otroligt mycket! Det var väldigt nyttigt för oss att bara ha tillgång till spåret så att jag inte kunde bromsa upp honom och lösgjöra med volter hela tiden, utan jag var tvungen att rida varje steg och göra massvis av halvhalter. Dessutom blir det väldigt avslöjande om hästen skjuter på jämnt med bakbenen på raka spår, rak häst som spårar=häst som har ett jämnt påskjut.