Ikväll bestämde jag mig för att longera Cesar, faktiskt av en massa anledningar. För det första så har det nästan varit plusgrader de senaste dagarna, vilket gör snön "tung jobbad". För det andra så vill jag inte rida alltför hårt nu innan kiropraktorn, det är mest onödigt ifall han skulle få träningsvärk och sådant nu innan och dessutom vet jag att jag inte kommer kunna lösa något just nu - han sitter fast lite och därför är det onödigt att pressa. För det tredje var det nu någon vecka sedan vi tömkörde så det var dags för lite arbete från marken tyckte jag. När vi jobbar från marken så får vi öva kommiunikationen oss emellan, vilket inte är till någon nackdel för ridningen och dessutom är det väldigt nyttigt för honom att öva balansen utan ryttare som stöttar upp honom, särskilt i galopparbetet.

Jag måste faktiskt säga att jag blev lite imponerad av honom, så himla duktig! Jag har aldrig longerat honom sådär "på riktigt" förut, utan som mest har vi gjort lite grund i skritt och pyttelite trav hemma på gården bara på ängen. Han hade då väldigt svårt att förstå vad det skulle vara bra för och blev gärna lite busig och dominant, men igår var han helt annan - med på noterna och lyssnade på alla signaler! Longering är ju ändå ganska likt tömkörning så jag tror att han liksom "hajjat" grejen när Katarina har tömmat. Däremot är det mycket svårare att inverka vid longering, man kan inte styra eller bromsa som vid arbete på töm, utan kroppsspråket och röstkommandon är det man kan kommunicera med. Han var jätteduktig ialla fall och jag kunde lätt växla mellan alla tre gångarter och göra halt gick också riktigt bra. Jag hade inspänningstyglar på honom bara för att vänja honom vid dem, alltså inte åtspända utan han hade stor rörelsefrihet för huvud och hals. Han var lite spänd i överlinjen tills efter att jag hade galopperat honom i båda varven och skulle låta honom jogga av sig - då sökte han ett stöd i inspänningstyglarna i en lång och avspänd form, frustade och tuggade förnöjsamt på bettet. Nästa gång jag gör det så hoppas jag att han kan komma till avspänning ännu snabbare och bli rundare i galoppen.

Det är så himla kul att han blir mer och mer avspänd och vi börjar bli ett team. Efteråt ville han till och med gosa med mig och la mulen i min famn. Hittills har han inte visat prov på att vara en gosig häst, han har liksom varit väldigt självständig, lite dominant och otålig. Minns i början när han stod som ett spett på stallgången och steppade fram och tillbaka i ren stress till idag när han helt avspänt kunde lägga huvudet i famnen. Det känns riktigt bra och starka band och bra kommunikation med tillit och respekt för varandra föder bättre resultat i ridningen också. Jag är riktigt taggad på tävling, kiropraktorn och massa träning tillsammans!

We can make it together.