Idag har vi trimmat igen, fast denna gång utan tränare på backen. Jag testade min stallkamrats pelham och det passade okej, men det var 11,5 cm långt så skulle behövt vara en storlek större för att sitta perfekt.

Cesar var fantastiskt fin att rida eftersom han blev så känslig så att jag tillslut kunde rida som om jag hade sytrådar som tyglar, lätt, mjuk kontakt. Han blev mycket stadigare och koncentrerade sig 100 % på arbetet, annars brukar han gärna vilja titta så fort det kommer någon och promenerar eller så. Jag fick honom verkligen mellan mina hjälper och han tog alla halvhalter direkt, så himla skönt för då kunde jag sitta mer stilla och koncentrera mig på mer finlir. Traven i slutet blev superfin, men jag kunde inte sitta ner i den för då spände han till och väntade sig antagligen att vi skulle galoppera, hehe. Galoppen var jag dock lite sparsam med, i vänster varv kom jag åt honom och han tippade inte inåt lika mycket utan jag fick honom i balans. I höger varv hade vi dock lite mer problem. Han tyckte nämligen att det blev alldeles tokjobbigt när jag kom åt vänsterbogen på honom så att han var tvungen att spåra riktigt i galoppfattningen. Han blev lite stressad, ville fatta fel galopp och stökade. När han väl fattade rätt fick han mycket beröm och jag krävde bara ett varv så att han inte skulle tycka att det blev för svårt och jobbigt och liksom tappa galoppsuget.

Han gav mig en sådan fin ridkänsla idag så jag hoppas att jag kommer lyckas få honom såhär lyhörd och fin på ett vanligt tränsbett i framtiden, jag ser målet! Måste nog inhandla ett eget pelham som är storleken större, fast jag kanske hellre ska satsa på ett s.k "babypelham" med kortare skänklar (mildare än vanligt) eller ett kimblewick då jag stundtals kände att det blev för skarpt med detta. Jag har dock aldrig ridit med ett kimblewick så jag vet inte hurdan känslan skulle bli med ett sånt. Vi får klura på den...

Fina lilla hästen, november 2012.

Idag har det hänt lite saker! På förmiddagen begav vi oss med pick och pack ner till ryttarföreningen för lite sadelskola och träning.

Jag fick mig en bra genomgång för att prova ut sadlar, var man ska mäta och vad man ska tänka på. Det här med sadlar, det är en hel vetenskap! Bara för att man provat ut en sadel i stallet kan det sedan bli väldigt annorlunda när hästen väl börjar röra på sig....

Cesar fick bra miljöträning att få komma in i ett nytt stall med okända hästar, lite som att bli uppstallad på en tävlingsplats. Han tog det dock med ro, så himla cool och det är grymt skönt! Efter alla mätningar kunde jag se att sadeln låg bra på honom och detsamma gällde när vi fick rida med ett ljust lakan under sadeln och kolla om den tröck mer någonstans, men den ligger tiptop.

I samma veva så passade jag på att köra ett träningspass med Katarina. Jag berättade lite hur han kändes och då bestämde vi att Katarina skulle få känna på honom och ta igenom honom. Han känns nämligen fin i kroppen, smidig i sidorna och så men han hänger sig på bettet och blir stark för mig just nu. När Katarina red så kände hon exakt samma sak som mig och hon tyckte att han kändes väldigt oriden och stum i munnen, trots att han nu börjar bli väldigt välriden. Jag vet ju att han kan jobba i en fin form och för ögat går han okej, men han är ändå inte helt loss. Katarina tror att det kan ha att göra med att han har börjat jobba med ryggen nu på ett helt annat sätt och då vet han inte riktigt hur han ska bära sig åt och då blir hans utväg att hänga sig i munnen, bli stum och inte lyssna. Det är inte bara det att han inte har det rätta stödet utan han har också blivit svårare att både bromsa och svänga, det går trögt på den fronten.

Nu ska jag därför testa att rida honom på ett skarpare bett lite emellanåt, tex. pelham eller kimblewick.

Pelham.

Kimblewick.

Jag tror att det är en spärr som vi måste förbi och jag måste få honom mjukare och känsligare i munnen så att jag får bättre respons när jag exempelvis ska svänga. Jag är egentligen ingen förespråkare för att ta till skarpa hjälpmedel, men jag tror att det skulle gynna oss nu. Han är trots allt rätt stor och stark häst som gick på pessoa när vi fick honom, kallblod brukar ju dessutom vara kända för att vara lite starka. Det blir troligtvis en mer avspänd ridning från min sida om jag inte behöver "ta i" för att kunna svänga, ta en halvhalt eller byta gångart och när jag då kan få honom rätt med en mjukare/avspändare ridning så kommer han stärka sig bättre och förhoppningsvis kan en polett trilla ner så han också lär sig att jobba rätt och bli mer mjuk och lyhörd för mina signaler.

När Katarina ridit igenom honom fick jag sitta upp och då fick vi verkligen till några steg i traven som var riktigt, riktigt bra och jag kände verkligen potentialen i honom när han blev rund, kom upp i fronten, lättade i handen och jobbade med överlinjen. Galet vad fin han kommer bli om jag lyckas få honom att jobba så fint hela tiden! Då skulle 8:orna bara ramla in i protokollen..... Dock krävs det MYCKET övning från min sida, både vad det gäller tekniken och bålstabiliteten - för han är ingen häst man kan glida runt på utan det krävs BRA ridning.

Igår eftermiddag åkte vi till ridhuset för lite träning. Vi körde lite markarbete för att han skulle komma loss i kroppen ordentligt nu när han var lite "ogenomriden".

Vi värmde upp lite självständigt innan vi startade den första övningen som bestod  av att rida på en oval volt och göra små tempoväxlingar. Sedan fick vi rida på samma volt över ett gäng bommar först i trav och efterhand i galopp och bara rulla på. När vi hade fått flyt över bommarna så höjdes de upp till små cavalettistuds.

Pepptalk med mamma.

Som avslutande övning fick vi rida på medellinjen och hoppa ett litet hinder med ett galoppsprång (6m mellan) till en oxer, påföljande 5 galoppsprång till ett räcke som vi lagt en grind i också. På filmen ser ni hinderövningarna och ungefär hur det såg ut för oss:

Glädjande nog ser galoppen ännu bättre ut nu! Det är bara lite i de tvära svängarna som han tappar galoppen, men i övrigt är den tretaktig och ser starkare ut. Högervarvet gick riktigt bra över studsen men i vänster var det svårare för han lyssnade inte så bra på innerskänkeln och ville gena, därav hoppar vi över sockerbitarna ibland, haha. Studsen var i övrigt väldigt bra träning för honom då han fick ta i ordentligt med hela kroppen i galoppen och ryggen kom upp fint. Den andra övningen gick lite sådär, både han och jag var lite trötta och då kändes det att vi inte var riktigt "ihoptränade". Det syns tydligare i hoppningen och det blir fler synliga missförstånd oss emellan som t.ex när han sprang på sidan. Jag hade inte bestämt mig mentalt att vi skulle hoppa utan red lite passivt och då när det var en grind och allt så blev han osäker och visste inte vad jag ville att han skulle göra och vi körde åt olika håll. Och att vara mentalt med när man rider är otroligt viktigt, man måste ha sina energier på rätt sätt så hästen känner vad man vill. Utöver att vi måste träna ihop oss så måste jag bli starkare och öva upp min hoppsits. Jag tappar tramp och svikt i stigbyglarna, speciellt i landningarna vilket gör att jag landar på bakvalvet och stör hans ryggverkan - men det är bara att träna på! Det var trots allt bara fjärde gången jag hoppade honom.

Jag är väldigt nöjd med träningen men det kändes att vi töjde lite på gränserna då det var ganska svåra övningar för oss. Egentligen hade det räckt för Cesar efter studsen, men det är bra att tänja lite på förmågan ibland för att man ska kunna bli bättre.

Mysiga nattbandage är man värd efter att ha kämpat hårt på träningen.

I lördags mådde jag lite bättre och det hade kommit lite snö på banan så jag tog ner och joggade igenom en stund. Det var fortfarande lite underhalt på sina ställen men det gick bra att skritta och trava lite lugnt.

Han kändes lite stel i början, vilket inte var särskilt konstigt då han hade ridits rätt lite under veckan pga väder och underlag. Jag flyttade honom mycket i skritt och böjde på honom, mest längs fyrkantsspåret. Jag växlade ställning och böjning både utåt och inåt medan jag flyttade honom. Sedan joggade jag lite i åttvolter och i serpentinbågar för att lösgjöra honom i en lägre, rundare form. Det var jätteskoj att känna på honom för han kändes jämnare i sidorna och då och då fick jag honom riktigt bra mellan mina hjälper och jag kände att halsen hamnade precis mitt emellan bogarna och jag fick ett jämnt påskjut från bakbenen och jättefint sug i handen! Duktig liten häst, nu är vi på G.

Igår kväll tog jag ut Cesar på linan igen och det är kul att se hur snabbt han lär sig! Hur snäll som helst att promenera med, helt avspänd. Longeringen var helt klockren, han lyssnade på alla övergångar, när jag bad honom om skritt, trav, galopp, halt, då gjorde han det direkt! Dessutom var han mer avspänd i överlinjen och frustade redan i början av det 25 minuter långa passet. När jag travade av honom så knäppte jag upp den inre inspänningstygeln och fäste istället longerlinan från gjorden, genom bettet till handen så att jag kunde använda linan till att ta ledande tygeltag och böja igenom honom. Han blev riktigt rund och fin och frustade nöjt :)

Ikväll bestämde jag mig för att longera Cesar, faktiskt av en massa anledningar. För det första så har det nästan varit plusgrader de senaste dagarna, vilket gör snön "tung jobbad". För det andra så vill jag inte rida alltför hårt nu innan kiropraktorn, det är mest onödigt ifall han skulle få träningsvärk och sådant nu innan och dessutom vet jag att jag inte kommer kunna lösa något just nu - han sitter fast lite och därför är det onödigt att pressa. För det tredje var det nu någon vecka sedan vi tömkörde så det var dags för lite arbete från marken tyckte jag. När vi jobbar från marken så får vi öva kommiunikationen oss emellan, vilket inte är till någon nackdel för ridningen och dessutom är det väldigt nyttigt för honom att öva balansen utan ryttare som stöttar upp honom, särskilt i galopparbetet.

Jag måste faktiskt säga att jag blev lite imponerad av honom, så himla duktig! Jag har aldrig longerat honom sådär "på riktigt" förut, utan som mest har vi gjort lite grund i skritt och pyttelite trav hemma på gården bara på ängen. Han hade då väldigt svårt att förstå vad det skulle vara bra för och blev gärna lite busig och dominant, men igår var han helt annan - med på noterna och lyssnade på alla signaler! Longering är ju ändå ganska likt tömkörning så jag tror att han liksom "hajjat" grejen när Katarina har tömmat. Däremot är det mycket svårare att inverka vid longering, man kan inte styra eller bromsa som vid arbete på töm, utan kroppsspråket och röstkommandon är det man kan kommunicera med. Han var jätteduktig ialla fall och jag kunde lätt växla mellan alla tre gångarter och göra halt gick också riktigt bra. Jag hade inspänningstyglar på honom bara för att vänja honom vid dem, alltså inte åtspända utan han hade stor rörelsefrihet för huvud och hals. Han var lite spänd i överlinjen tills efter att jag hade galopperat honom i båda varven och skulle låta honom jogga av sig - då sökte han ett stöd i inspänningstyglarna i en lång och avspänd form, frustade och tuggade förnöjsamt på bettet. Nästa gång jag gör det så hoppas jag att han kan komma till avspänning ännu snabbare och bli rundare i galoppen.

Det är så himla kul att han blir mer och mer avspänd och vi börjar bli ett team. Efteråt ville han till och med gosa med mig och la mulen i min famn. Hittills har han inte visat prov på att vara en gosig häst, han har liksom varit väldigt självständig, lite dominant och otålig. Minns i början när han stod som ett spett på stallgången och steppade fram och tillbaka i ren stress till idag när han helt avspänt kunde lägga huvudet i famnen. Det känns riktigt bra och starka band och bra kommunikation med tillit och respekt för varandra föder bättre resultat i ridningen också. Jag är riktigt taggad på tävling, kiropraktorn och massa träning tillsammans!

We can make it together.   

Igår red jag ut Cesar en sväng. Jag hade ingen skjuts till ridhus denna helg men tänkte rida en sväng på ridbanan, dock var det kallt och blåste så hemskt så jag ville hellre rida inne bland träden där det var mer lä.
Han var jättefin när jag plockade upp honom och började jogga. Han var mjukare och finare i handen än vanligt. Sedan galopperade vi på ganska mycket och jag gjorde många tempoväxlingar. Han gick visserligen inte på tygeln men han gjorde väldigt bra tempoväxlingar, samlade upp i kort galopp till att trycka på i längre och snabbare språng, härligt! Extra roligt var att han plättlätt tog höger galopp, han tog tom höger en gång när han blev lite på hugget när jag var på väg att fatta vänster. Det är jättebra att han börjar välja höger nu också eftersom jag har haft lite svårt att fatta den galoppen på raka spår och framförallt i skogen! Även om det blir fel ibland så är det bra att båda går lika enkelt. Efter galoppen blev dock traven lite sisådär, han tröck fram underhalsen lite och spände ryggen och jag fick bråka lite på honom då. Tillslut fick jag honom tack och lov att slappna av lite mer och faktiskt lyssna på de böjande tygeltagen.

Riktigt bra bakben sista gången över bommarna om ni frågar mig! Som ni ser bara ett lossande pass för att han skulle bli mjuk, därav ingen "perfekt" ridning och finslip utan mer basic. Tilläggas bör att jag använder gramanen i första hand för att jag ville ha så liten belastning som möjligt i mina axlar då de var behandlade dagen innan och därmed lite onda och inflammerade.