Det var ungefär en vecka sedan jag red Cesar nu, för att jag varit sjuk och haft fullt upp med julfirande, jobb och så måste jag ju rida ponnyn också. Tur att mamma har motionerat honom istället!

Jag red med det tredelade bettet och han ruskade inget på huvudet och var inte orolig/obekväm på något sätt. Dessvärre var han ganska "olydig". Han tittade mest på allt och inget och det är väldigt svårt att bryta hans mönster genom att försöka få honom att lägga sin uppmärksamhet på något annat när han är på det humöret. När man försöker böja huvudet åt motsatt håll han tittar åt så hittar han genast något nytt som är så väldigt "farligt", han trycker upp nacken och blir stark. Jag tycker att med pigga hästar som Cesar med "mycket i huvudet", får man acceptera att de är lite mer svårridna och att de är mer reaktiva på sin omgivning - men de måste ändå lära sig att fokusera på ryttaren som sitter på. Det blev 30 minuters kämpande i skritt innan han slutade att titta på precis allt som kom i hans väg (bilar, postlådor, soptunnor, snöhögar etc.) och andades. Jag hade även hängt på en graman (hjälptygel) på honom för att få lite hjälp på traven då jag anade att han skulle vara extra svår att ha utefter vägen efter flera pass i trygga skogen (ja, han är mycket lugnare så snart man går in bland träden). Saken är den att jag vet att han egentligen inte är rädd för t.ex postlådor - då skulle allt vara lika farligt även på sommaren och alla andra dagar på året. Så är inte fallet. I somras var han ridbar på ett helt annat sätt, men såhär på vintern när det är kallare och när han inte har trimmats ordentligt på ett tag så får han överskottsenergi som gör att han blir lite knasig i huvudet och bara måste titta på allt. Tillslut lugnade han sig och började fokusera på mig och vi kunde trava lugnt längs vägen - han sög nöjt på bettet och frustade, precis som det ska vara.

Cesar kräver mycket tålamod och jobb, hela tiden. Det är bara till att hoppas att underlaget på banorna blir bättre snart (riktigt skottade osv), det skulle verkligen underlätta för oss.

Äntligen några filmklipp från en träning! Ingen superkvalité men det duger nog, svårt att få till bra filmer i ett mörkt ridhus med mobilkamera... Dessutom fick jag inte riktigt till musiken, men jag har försökt flera gånger och nu ger jag upp - det får vara som det är.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är jag mycket nöjd med träningen, men som ni ser så var han lite trött i galoppen och därför skakar han på huvudet i avbrotten, han var helt enkelt lite trött i både huvud, bakkärra och rygg. Det är dock inte så konstigt då det var någon vecka sedan vi tränade för tränare och så blev det många nya intryck på en gång för honom.  

Igår var det äntligen dags för ridhuspremiären och Cesar skötte sig perfekt, långt bättre än vad jag förväntat mig! Katarina var också med, vilket var välbehövligt efter en paus medan hon varit i utlandet och för att det varit kallt/snöigt hemma.

Han var riktigt förväntansfull innan vi åkte och sedan var han helcool när vi kom fram och lastade av. Under tiden vi sadlade i gången stod han som ett ljus medan han nyfiket kikade in i ridhuset. Jag kunde sedan skritta fram honom i lugn och ro, han var inte ett dugg spänd eller stressad. När jag började jobba honom så tittade han lite på speglarna och upp på läktarn, men så snart Katarina satt oss i arbete så slappnade han av och började koncentrera sig på mig.

När han blivit lite varm i musklerna fick vi börja trava över några bommar som låg framme, vi tränade lite spänst och balans - han skulle hålla en jämn takt både före och efter bommarna och svänga korrekt (utan att luta sig inåt eller springa på dubbla spår).

Huvudjobbet i traven var sedan att rida diagonaler med "skänkelvikning", vi red som skänkelvikning fast helt utan fokus på bakbenens korsande. Vi ville helt enkelt mjuka upp bogar och framdel ordentligt. Efter några varv mjuknade han riktigt bra och han fick ett riktigt trevligt schwung stundvis i traven på kortsidorna.

Till sist tog vi oss an galoppen. Vi övade den på ett voltspår på omkring 20m i diameter, då det var mest lämpligt nu när vi ridit så mycket rakt fram i skogen den senaste tiden. Vi la koncentrationen på fattningarna, avbrotten och korta sträckor med god galoppkvalité. Jag travade ett halvt varv, galopperade ett halvt varv osv. Han började bli lite trött och därav låg han på lite för mycket i handen, men i övrigt var han duktig. Han kickade lite i en fattning då jag "skickade iväg" honom för häftigt istället för att vänta ut galoppen, men annars gjorde han trevliga fattningar. I varje avbrott fick jag direkt svänga in på en mindre volt för att låta voltspåret fånga upp honom istället för att jag skulle få allt i handen. Man ska aldrig låta hästarna få lägga sig på handen för det betyder att de inte bär sig med den egna balansen och styrkan utan att ryttaren istället får göra allt jobb och det blir lätt en "dragkamp" i tyglarna. Katarina höll dock med mig om att han fått en mycket bättre galoppkvalité och att det är nyttigt för honom att få träna sin galopp i snön (i lagom dos givetvis) så att han tvingas ta i lite extra i varje språng och bli starkare. Det som jag dock måste tänka på är att inte vika mig i sidan i galoppen. Cesar är lite dålig på att ta min innerskänkel och lutar sig gärna mot den vilket gör att jag viker mig i innersidan och lägger vikten utåt istället för att påminna honom att ta skänkeln direkt, så Katarina fick tjata lite på att jag skulle ha huvudet riktat mellan hans öron och vara RAK i kroppen och därmed få en bättre inverkan. Det är något jag måste träna på tills nästa gång!

Några filmklipp från träningen kommer upp så snart som möjligt!

Jag trodde att det skulle vara skottat på ridbanan och tänkte rida ett pass där - men det var väldigt djup snö där. Istället red jag ett pass på en liten, skottad väg där det knappt är någon trafik och på en travbana i anslutning till den vägen som var skottad för ett par dagar sedan och bara hade ett par decimeter pudersnö ovanpå. 

I början av passet var han spänd som en stålfjäder och när jag började trava så blev det mest någon okontrollerad sväv-trav med noll ryggverksamhet. Jag fick rida väldigt aktivt för att få någon kontakt och samarbete med honom, växlade ställning, flyttade honom kors och tvärs över vägen, gjorde övergångar mellan skritt och trav och många halter. Efter en stund lugnade han sig en smula och började suga lite på bettet och när jag hade låtit honom galoppera en bit så slappnade han av direkt när jag saktade av till skritt och gav honom långa tyglar.

Resten av passet fortsatte ungefär likadant, jag aktiverade honom med massor av övergångar och flyttade undan honom för skänklarna för att få hans uppmärksamhet och för att hitta en bra form. Mot slutet hittade jag en okej form (fortfarande lite spänd) och gjorde flera galoppfattningar där jag verkligen höll honom kort och samlad, bara 3-4 språng innan jag saktade av och hittade tillbaka i traven och sedan nästa fattning. Det tyckte han var lite jobbigt men det är inte så konstigt då det är ganska ansträngande för bakbenen.

Det var ändå ganska nyttigt att jag blev tvungen att rida ut och göra ett mer riktigt träningspass ute, de andra gångerna jag har ridit ut honom så har jag inte haft lika höga krav dressyrmässigt utan mer fokuserat på att konditionsträna honom. Jag fick som ett kvitto igår på att han ligger ½-1 år efter om man jämför med hur han är att rida på ridbanan. Ute så är han mycket spändare, tittigare och har lite halvdålig koncentration på ryttaren. På ridbanan är han oftast lätt i handen och väldigt lyhörd på vad jag vill, men igår fick jag verkligen kämpa för att han skulle lyssna. Han tog inte alls de små halvhalterna lika bra utan ångade gärna på i sitt tempo och blev stark i handen. Jag vill ha en häst som är känslig i munnen och som inte drar i armar och händer oavsett var jag rider. Även om jag sett, och ser, hästar som är betydligt starkare så är det inte en vettig anlening till att låta honom vara ouppmärksam.

Detta är givetvis något vi måste träna på, även om det även successivt kommer ge sig lite självt när han går framåt i utbildningen i övrigt. Det kommer troligtvis bara bli lättare när vi väl kommer ut på tävlingsbanan sen om jag kan få honom lyhörd och fin även när vi rider ut i skogen/på vägen etc.   

Maj 2012.

Glad andra advent från oss! 

Igår red vi återigen ut, nu med några decimeter pudersnö! Cesar var riktigt pigg och tyckte att det var superskoj att få springa av sig ordentligt.

Skrittade fram ordentligt på en plogad väg innan vi joggade på en skogsväg full av snö. Han blir lite spänd och när jag rider bara rakt fram sådär så har jag lite svårt att få honom att spänna av och rikta sin uppmärksamhet på mig och mina signaler, men det kommer bli bättre med tiden. När han var varm i kroppen så tog vi ett par galoppfattningar innan vi kom ut på ängen där jag släppte på honom och han fick galoppera riktigt snabbt en bit. Blev en riktig pulshöjare och så fick han ur sig lite spring i benen. Efter en liten skrittpaus så jobbade jag honom på en volt i både skritt och lite lugn trav, böjde igenom honom i sidorna, gjorde några övergångar - lite enkelt arbete så att han skulle slappna av och känna sig duktig! Innan vi skrittade hem så avverkade vi ett par korta, snabba galoppintervaller.

Det är så härligt med snö, vi tar nu friska omtag med träningen. Det vi måste jobba mycket på nu är givetvis hans styrka och balans men också vår kommunikation som måste finliras, han måste känna sig säker och trygg och veta precis vad jag ber om, hela tiden. Idag kommer även vår tränare och handledare hem som befunnit sig på sydligare breddgrader i tio dagar, nu blir det massor av träning framöver hoppas vi!

Cesar utanför stallet för ett par veckor sedan.

Cesar igår, känns overkligt att det bara skiljer ett par veckor mellan dessa bilder!

Igår red vi ut en sväng i skogen och vädret var, ja, väldigt blåsigt. Jag hade hoppats på att det skulle ha snöat lite mer så att vi kunde rida ordentligt, men vi kunde åtminstone jogga lite lätt på ett par ställen. Eftersom det stormade och började skymma så hade jag inte så höga krav då han lätt blir som ett asplöv i blåst. Jag tänkte att det blir lite miljöträning för honom iallafall.

I början av passet (läs innan vi kom upp i skogen) så var han verkligen ett asplöv, när någon började skrapa rutan på sin bil så började han stirra för att sen tvärvända och vilja lägga benen på ryggen. Innan jag öppnade ögonen för denna ras trodde jag att de var väldigt lugna, men motsatsen är definitivt bevisad - de kan vara som riktiga "ferraribilar". Cesar kan bli het och väldigt reaktiv på sin omgivning, men det är bara bra att det är lite tåga i honom. Det fina med gårdagen var att det kändes som att han har börjat lita lite mer på mig, även fast han var så spänd så lyssnade han på varje tygeltag och när jag klappade och pratade med honom så gick han enkelt förbi det läskiga.

När vi kom in i skogen och upp på en äng så lugnade han sig och jag jobbade honom på en volt med hyffsat underlag. Red väldigt lugn trav och tränade mest på böjning och mjukhet i en ganska rund form, först under lättridning och sedan testade jag att sitta ner en stund. Han har verkligen blivit duktig för att förut när jag satt mig ner i sadeln så spände han bara till och tänkte galopp hela tiden, nu kunde han ligga kvar och jobba. Delvis beror det också på att jag tränat mycket nedsittning på ponnyn och hittat ett annat läge, där jag verkligen slappnar av i rumpan och bara hänger med.

På vägen hem så var han inte spänd längre utan bara busig, ruskade massor på huvudet och ville småtrava hela tiden, lilla sötnosen!

Jag blev verkligen positivt överraskad att han tog det så bra igår, tidigare när man ridit i blåst så har han ibland varit nästan oridbar, gick bara i sin egen lilla bubbla och man fick liksom ingen respons.

Inatt har det snöat massor av pudersnö så idag ska vi minsann ut och galoppera lite, efter att bara gått skrittarbete och lite jogg under fem dagar. Hoppas att han har läkt ihop i näsan idag också, igår måste han ha gjort illa sig på en pinne för att han hade en liten tuss hår borta strax över höger öga och så blödde han lite ur den högra näsborren. Först blev jag rädd att han var sjuk och blödde av den anledningen, men (tack och lov) så har han ett sår i näsan. Eftersom det var så fruset och knöligt i hagen igår så hade han troligtvis snubblat och gjort illa sig på någon gren i hagen... Stackars liten mule.

Bilderna är tagna i januari 2012.

Dagens träning blev lite blandad kompott. Skrittade ner till ridbanan och red en halvtimme där först. Fokuserade mest på att han skulle bli jämn i handen och ha ett lagom stöd i alla tre gångarter. Red även lite mer under tryck än förra gången. Sist fick han gå mer i "komfortzonen" men idag satte jag lite mer press. Det resulterade i att han var lite mer ojämn och emellanåt slingrade han sig hit och dit med bakdelen. Det får man dock räkna med under passen som man sätter mer press, men det måste göras för att han ska bli starkare och utvecklas. Han kickade även lite i galoppfattningarna idag, men jag fick också till ett par riktigt fina. Efter att jag hade galopperat lite så fick jag igenom halvhalten riktigt på vänstertygeln och då blev han m a g i s k. Han lättade av så fint i handen och travade som aldrig förr, riktigt luftig, mycket energi men inte snabb. Lät honom bara gå så ungefär ett halvt varv innan jag berömde honom och avrundade passet. Det gäller att de känner sig duktiga och att det inte blir för ansträngande - de ska tycka att det är skoj.

Efter det tog vi oss ut i skogen en sväng, red bara låg och rund jogging så att han skulle få sträcka ut lite och sedan skrittade vi en bra stund så att han skulle få ur sig alla slaggprodukter.

Det kändes verkligen att senaste träningen för Katarina gjort en stor skillnad! Började i vanlig ordning med lite böjning för att alla halsmuskler skulle komma lös och bli mjuka. Gjorde även lite lätta skolor, skänkelvikningar och ett par bakdelsvändningar innan vi började jogga igång.

Började med samma övning som vi gjorde för Katarina, han blev lite hög i nacken till en början, men det gick snabbare att få honom att slappna av än sist så sedan jobbade jag en del böjda spår. Arbetade speciellt med serpentinbågar - att han skulle behålla samma form, vara avslappnad och hålla en jämn takt genom hela. Fokuserade också mycket på att omställningarna skulle fungera och att han faktiskt skulle vara rak däremellan. Lite vingligt emellanåt, men ändå bra i stort sett hela tiden.

Avslutade med lite galopp och han är nu såpass stadig att han orkar hålla samma kvalitet ett halvt varv på volten som i fattningen, dvs utan att bli lång och tappa bärighet i ett lagom arbetstempo. Mycket handlar givetvis om mig också, jag måste rida ordentligt och sitta kvar, vara kall och vänta ut honom istället för att ligga steget före och bara hasta iväg honom i en halvtaskig fattning.