Idag var det tänkt att jag skulle rida på ridbanan, passa på när det ändå var några plusgrader och ljust. Naturligtvis lyckades jag pricka in en tid då banan med bra underlag var upptagen av ridskolan. Jag började då med skrittarbetet nere på stora ridbanan med en förhoppning om att de skulle bli färdiga uppe på det bra underlaget så att jag skulle kunna trava och galoppera lite där efteråt.

Red på en volt till att börja med i en rund form, utåtställd. Innanför voltspåret fanns tre bommar utlagda, spridda, som jag använde till att ställa om inåt och rida en mindre volt kring. När han kändes mjuk och ledig i sidorna så plockade jag upp honom i arbetsform och krävde mer bärighet i skritten. Det tyckte han var lite jobbigt och slingrade sig lite, men jag höll bara om med benen och tillslut frustade han och bjöd in jämnt i handen. Därefter tränade jag övergångar mellan ökad- och mellanskritt för att se att han var framme för skänkeln och elastisk i kroppen. När jag kände att det fungerade flyttade jag honom i lite tagen bakdel, bakdelsvändning och skänkelvikning i båda varven. Jag måste säga att han har blivit GRYM på bakdelsvändningar, i somras förstod han inte alls vad jag bad om och älgade mest iväg, nu förstår han vad jag vill och flyttar mestadels korrekt, även om jag fortfarande inte centrerar dem särskilt mycket - bättre att göra det successivt och behålla kvaliteten än att hasta så att det bara blir kaos med bakben som slutar trampa etc. Vid det här laget kände jag mig mer än nöjd med skrittarbetet och gick upp för att kolla om de var klara på andra banan, men det visade sig att de hade ännu en grupp och skulle förmodligen hålla på minst en halvtimme till så då tog jag beslutet om att fortsätta passet i skogen.

Det var fortfarande lite fruset, men jag hittade några partier som fungerade att trava och galoppera på. Cesar vilade ju i fredags och mamma skrittade honom ungefär en timme igår så han var duktigt pigg idag. Han började nästan trampa innan jag hann sätta igång honom i trav och i galoppen bjöd han på några glädjeskutt. Han har iallafall livsglädje, haha!  

Förhoppningsvis kommer vi iväg till ridhus nästa helg, börjar bli dags att vänja honom nu!

Ska försöka skriva något inlägg om Cesars historia också, här har ni ett smakprov. Sommar 2010 VS Höst 2012:

Visst har han förändrats i kroppen? Lite mer travhäststyle då och lite mer dressyrhäststyle nu...

Detta var absolut vår allra bästa träning hittills! Cesar var riktigt, riktigt fin.

Det var minusgrader ute, men stallpersonalen hade harvat, saltat och sladdat banan så det var mjukt längs fyrkantsspåret iallafall. Jag började med att stretcha igenom sidorna i skritt, hade inga krav på att han skulle komma ihop, utan jag lät honom "älga på" i sin stoora skritt bara för att låta honom slappna av och komma lös i kroppen. Sedan kom Katarina ner till banan och vi började trava längs spåret. Han "smög" i traven och spände underhalsen, som han ofta brukar göra, när vi började. Han går på tygeln, men jobbar inte ärligt med överlinjen och man skulle önska att han klev på lite bättre i travstegen. Han blir gärna lite frågande och det känns som han sätter ner fötterna jätteförsiktigt i marken istället för att ta för sig. Vi började ganska direkt med en övning för att komma igång och för att han skulle få något att koncentrera på istället för att spänna upp sig. På kortsidorna skulle jag böja igenom honom ordentligt utåt och trycka på traven mer framåt och på långsidorna skulle jag få honom att komma tillbaka och samla upp traven, samt vara så rak som möjligt. Det tog en stund innan han tog mina halvhalter och vågade ta för sig, men efter några varv frustade han till ordentligt och så kom hela överlinjen upp! Han travade jättefint och blev lätt i handen trots att han blev rundare. Till en början i högervarvet så spårade han inte helt korrekt utan klev in lite med höger bakben och sköt ut vänster bog. Jag fick då leda lite med den högra tygeln för att han skulle komma in med högerbogen, dvs. jag rättade framdelen efter bakdelen som oftast är det mest effektiva och som många ryttare gör fel på - de försöker flytta bakdelen hejvilt men tillslut springer hästarna mer på tvären än rakt. Efterhand började jag även få honom att töja lite på travstegen på kortsidorna. Kallblodstravaren är lite av den svenska motsvarigheten till de spanska hästraserna och har lätt för att samla sig, men många har istället svårare för att sträcka ut i bra längningar. Vanligtvis när jag ber att han ska länga lite så ökar han bara takten och springer fortare, istället för att bibehålla takten och endast ta längre steg som man önskar. Nu var han duktig och töjde sig mer än han någonsin tidigare gjort och jag kunde känna att han kom lös i bogarna.

När vi var nöjda med travarbetet så skulle vi göra lite galoppfattningar på kortsidorna. Han blev lite het så jag fick göra några halter emellanåt för att han inte skulle dra iväg med mig helt åt skogen, utan sakta av när jag bad om det. Katarina fick påminna mig om att inte "skicka iväg" honom i fattningen, utan att sitta kvar och vänta ut galoppen - det gjorde naturligtvis att han galopperade i en mycket bättre balans och satte under sig med bakbenen. Jag fick till en galoppfattning i vänster varv som blev helt kalas, han fattade galoppen i uppförsbacke (väl undersatta bakben och en lätt framdel), härligt! Vi avslutade i vanlig ordning med att låta honom jogga ned i en lägre form och stretcha ut.

Detta var somsagt den bästa träningen hittills och den gav otroligt mycket! Det var väldigt nyttigt för oss att bara ha tillgång till spåret så att jag inte kunde bromsa upp honom och lösgjöra med volter hela tiden, utan jag var tvungen att rida varje steg och göra massvis av halvhalter. Dessutom blir det väldigt avslöjande om hästen skjuter på jämnt med bakbenen på raka spår, rak häst som spårar=häst som har ett jämnt påskjut. 

Efter en veckas uteritter med mamma på ryggen så var det hög tid för honom att bli genomriden på banan, lika bra att passa på när underlaget var mjukt.

Jag skrittade en bra stund till en början så att han skulle få tid på sig att komma igång, när jag hade flyttat undan honom lite hit och dit, varierat ställning och böjning så kändes han fortfarande inte igenom. Började trava så att han skulle få en chans att bli riktigt varm i musklerna men då blev det ännu värre, han bet tag i vänstersidan och ville inte böja sig och dessutom tröck han mot högerskänkeln. Jag kickade till några gånger med högerskänkeln men han ville ändå inte lyssna utan började trippa och kasta med huvudet. Jag gick tillbaka till skritt och lånade ett spö för att säga "hallå", peta lite för att få reaktion för högerskänkeln. Det gav inte något resultat utan han kastade mer med huvudet och trippade skänkelvikning åt höger trots att jag inte bad om det - snarare tvärtom...

Tillslut hoppade jag av för att jag kunde inte lösa det från ryggen, helt omöjligt. Böjde sedan halsen åt vänster från marken, stillastående och stretchade nacken. Han är betydligt stelare att böja åt vänster, vilket heller inte är så konstigt eftersom travtävlingar alltid körs i vänster varv. Det har varit ett av de största problemen, att han inte vill böja halsen åt vänster utan han "lägger sig" gärna i vänsterkurvorna och böjer halsen utåt, precis som det blir när travhästar springer i vänsterkurvor. Nu har vi jobbat bort mycket av det redan, men det märks på honom att han är stelare när man böjer åt vänster. När jag stretchat en stund åt vänster så lät jag honom skritta medan jag gick jämsides med hans vänstra bog och tog lätt i vänstertygeln för att han skulle få töja ordentligt i högersidan. När vi promenerat så en stund så hoppade jag upp och lät han skritta några varv på långa tyglar och tänka innan jag plockade upp honom igen. Stretchingen blev som en liten mirakelmedicin för när jag kortade tyglarna så kastade han inte med huvudet längre och lyssnade på högerskänkeln och även om han inte var riktigt lika fin som förra helgen så gick han bra och gjorde ett par hyffsade fattningar. Höjdpunkten på passet var idag nedvarvningen för när jag travade av så blev han jättefin. Jag kunde böja halsen ganska mycket åt sidorna och jag kunde länga och korta steglängden med bara sitsen som hjälp, han bara rullade på och sög framåt nedåt på bettet utan att falla fram på bogarna, han bar sig på bakdelen hela tiden i en god balans.

Inte vårt bästa pass, men jag löste det tillslut och jag tror att jag lärde mig mycket om honom, hur han fungerar och vad jag måste göra när han tycker att något blir för jobbigt och svårt. Dessutom var det välbehövligt för honom att komma igenom sig, att musklerna fick jobbas igenom utan att det blev ett hårt pass i den meningen att jag red massor av trav och galopp, utan största delen av arbetet genomfördes trots allt i skritt.

Igår kväll red jag ett liknande pass som jag gjorde i fredags med honom.

Började i skritt och mjukade upp honom i sidorna samt formens och skrittens längd, långa steg-lång/låg form, mer samlad skritt-högre form. Gick sedan över i trav och gjorde lite övergångar skritt/trav och jobbade med att han skulle skjuta på jämnt med båda bakbenen och bära sig själv. När han kändes mjuk och hade frustat ur sig så tränade jag en hel del galoppfattningar. Ställde lite mer krav än sist och det gjorde att han blev lite sur och kastade lite med huvudet, samtidigt som han vissa sekvenser gick riktigt, riktigt bra och gjorde några klockrena fattningar! Satte under sig riktigt duktigt och behöll formen flera språng.

Jag var verkligen helnöjd med honom och han fick massor av beröm, fina killen!

Cesar har haft en lugn vecka nu för att smälta all ny information som han blivit matad med de senaste veckorna. Han har vilat lite extra och mest skrittat i skog och mark. Jag passade på att lägga in det nu eftersom backen frös och det blev snöslask. Det går ju ändå inte att trava och galoppera när det är hårt och isigt.

Igår hade marken tinat igen och det var mjuk sand på ridbanan. Jag passade på att köra ett lite lagomt ansträngande pass. Lösgjorde honom ordentligt i sidorna och jobbade endast grunderna, dvs att få jämt stöd i båda tyglarna, hitta en bra takt och form. Han var lite starkare än innan denna lugna vecka och så var han lite reaktionsseg för högerskänkeln, men när han mjuknat så blev han riktigt trevlig i traven så jag avslutade med några galoppfattningar. I vänster varv var han jätteduktig men i höger var det lite svårare. Jag tog därför några extra fattningar i det varvet för att stärka honom och den sista blev riktigt bra! I fattningarna var jag noggrann med att förbereda honom ordentligt så att han verkligen bar sig på bakbenen innan jag gav signalen, just för att galoppkvalitén blir densamma som kvalitén i själva fattningen. Sedan galopperade jag bara ett halvt varv på en 20meters volt för att han skulle orka bibehålla så mycket som möjligt av kvalitén. Vissa dagar måste man fokusera mycket på en god kvalitet, dvs bra och ren takt i så bra form som möjligt medan man andra dagar kan fokusera på kvantiteten, dvs ösa på med mycket galopp och verkligen mängdträna i olika tempon och inte bry sig om att takten inte är hundraprocentig hela tiden. Mängdträningen är lättast att träna under markarbets-/hoppträning medan kvaliteten tränas bäst under ren dressyrträning som vi gjorde igår.    

Idag har vi haft en liten förberedelse för projektplanen. Katarina fick testa att rida honom först och analysera lite problem/svagheter och sedan fick jag hoppa upp och ta del av tipsen.

Det Katarina kände var huvudproblemet är att han gärna dansar ut med bakdelen i vänstervarvet, dvs han vill inte spåra ordentligt. Så det var egentligen det vi jobbade med hela passet, samt att han skulle vänta (ta halvhalterna), bli mjukare och ta ett jämnare stöd i handen. Vi använde lite extra högerskänkel och var noggrann med att halvhalterna gick igenom.

I slutet av passet blev han riktigt trevlig, bra stöd i handen i traven och kom upp med ryggen. Testade då två galoppfattningar i båda varven och det gjorde han med bravur, höll formen fint och var mer avslappnad än tidigare.

Nästa steg för oss nu är att lägga upp en detaljerad plan som kommer bli ganska enkelt nu när Katarina har känt på honom från ryggen.

Igår var det egentligen meningen att min kära handledare skulle få testa att rida honom för att underlätta vår detaljerade tidsplan som ska vara färdigställd inom ett par veckor. Tyvärr satte ryggont och busväder de planerna åt sidan och vi sköt upp det till på söndag.

Istället tog jag ut honom själv en sväng på kvällningen när regn/snövädret hade lagt sig. Körde ett kortare pass där jag checkade av lite vad som hade "klickat" för honom, om han var mjuk samt om något kändes bättre/sämre efter all tömkörning och cavalettipasset förra veckan. Jag blev väldigt positivt överraskad! Han kändes koncentrerad och ville hela tiden göra rätt och det kändes skönt för han har varit väldigt jobbig att rida när han tittat på allt hela tiden. Jag tyckte att stödet i handen var bättre, betydligt jämnare - han har varit duktig på att släppa stödet helt till att nästa sekund "hänga sig" lite i handen och ligga på FÖR mycket framåt. Igår sög han bättre på bettet och det syntes då han var mycket skummigare i mungiporna än vad han brukar vara, särskilt eftersom jag red på tredelat i mässing (han brukar annars nästan bara skumma med rakt gummibett). Utöver det kändes han böjligare i sidorna och stundvis fick vi till en riktigt trevlig arbetsform. Vissa stunder spände han givetvis upp nacken lite väl mycket och släppte ryggen och någon gång ramlade han lite lågt och i framvikt, men somsagt så var de tillfällena både färre och varade kortare tid än tidigare. Testade skänkelvikning i både skritt och trav och han hade bättre balans och kändes ganska mjuk. Checkade även någon fram- och bakdelsvändning (av den större varianten). Han förstod vad som menades nu och jag fick till några bra steg, dock svårare i höger varv där jag fick motsälla lite för att han skulle trampa korrekt. Höjdpunkten var ändå galoppen, jag tog bara några få fattningar i varje varv med kvalitet. Han behöll faktiskt formen några språng utan att bli för stark, lite spänt men han höll den och han rusade inte alls som han brukar. I vänstervarvet fick jag dock flytta undan innerbogen innan fattningen för att förhindra att han skulle tränga in för mycket med den.

Jag är otroligt glad över att de senaste veckornas träning gett så bra resultat och jag börjar få lite idéer om hur vi ska lägga upp projektplanen, kul!

Igår tömkördes Cesar av Katarina och jag stod på sidan och insöp kunskap. Tyvärr var vädret hemskt, snöblandat regn så jag fick ännu en gång lämna kameran hemma....

Hon började i skritt och steg ett var att få honom att acceptera yttertömmen och ta ett stöd - utan att skjuta in bakdelen. De hade en liten diskussion en stund, men sedan släppte det och han hittade stundvis en riktigt trevlig form. När stödet infann sig på utsidan så kunde hon börja stretcha igenom insidan och han var betydligt mjukare och mer böjlig mot förra gången. När det fungerade och hon kunde flytta honom i skänkelvikning så tog travarbetet vid. Det blev lite som att "börja om", men han accepterade yttertömmen snabbare nu. Han fick trava en stund på volten där form och böjning varierades. Det var kul att se att han var mer med på noterna än förra gången för nu försökte han inte svänga in mot mitten hela tiden och Katarina behövde inte alls driva så mycket som sist.

När vi var nöjda med det arbetet så körde hon ett varv runt hela banan (60*60m) där vi styrketränade bakdelen med lite passagetänk. Något steg mot passage, skritt, passagetänk, skritt osv. Cesar tyckte minsann att det var lite jobbigt och försökte slingra sig och kastade en del med huvudet, men det var en bra början till samlingsarbete. Därefter bytte vi varv och samma arbete gjordes där. Det blev återigen lite som att börja om, men han tjafsade inte alls lika mycket.

Efteråt var han mycket nöjd när han fick en massa beröm och godis. Det är så nyttigt med tömkörningen, för då får han öva sin balans och så kan han inte komma undan genom att få ryttaren ur balans, inramningen blir mycket bättre. Det märktes stor skillnad på hans koncentrationsförmåga också, sist letade han saker att titta på men nu visste han vad det handlade om och fokuserade på arbetet på ett annat sätt. Det ska bli roligt att se hur han ser ut nästa gång, om han utvecklas såhär snabbt kan vi nog fokusera mer på galoppen såsmåningom.