Nyårsaftonens förmiddag bjöd på ett härligt ridpass med klättring uppför "Telia-backen" som vi kallar en lång backe på skogsvägen som vi rider väldigt ofta på. Den backen är ganska lång och även brant i de första kurvorna så det ger bra träning för rygg och bakdel.

Vi började med att jogga i trav och böjde igenom sidorna. Han hade lite dålig bjudning först, ville gå mer "uppåt" än att trycka på framåt i varje steg, vilket berodde på att han var lite spänd. Han lyssnade dock bättre än vanligt på hjälperna och gjorde bra övergångar mellan skritt och trav. När jag hade joggat fram honom i lite galopp så fick han mer bjudning och frustade förnöjt.

Däreftervar det dags att ta sig an backen. Jag samlade upp skritten så mycket som möjligt och fattade galopp från det, vilket gick alldeles utmärkt då han älskar att få springa uppför den backen och var ganska taggad. Jag fick till en kort galopp med massor av tryck och glöd under hovarna samtidigt som vi lyckades bibehålla formen - han fick ta i ordentligt och var jätteduktig! Efter 2/3 av backen släppte jag på honom så att han fick springa så snabbt han ville och det var såklart väldigt uppskattat. Väl uppe vände vi och skrittade ner och så upprepades samma sak i andra galoppen innan vi travade av i låg form. På hemvägen skrittade han väldigt förnöjsamt och jag var supernöjd med arbetet!  

Detta arbete är väldigt effektivt och såsmåningom ska jag öka antalet intervaller. Det är dock viktigt att hålla ihop honom i en kortare/samlad galopp för att utveckla styrkan - om han bara får springa snabbt utvecklas mest konditionen men den är redan bra nog hos honom för att orka med dressyrarbetet, styrka är ingrediensen som behövs! 

Ny dag och ny häst! Idag höll vi visserligen till i skogen men jag kände direkt att jag satt på en helt annan häst, mycket mjukare och han visste vad jag ville. Han tilläts inte göra som han ville, utan han skulle respektera mig som satt på också. Det resulterade att han gick som en klocka i stort sett hela passet. Vi kunde göra övergångar mellan skritt och trav på ett enkelt sätt och han gjorde fler fina galoppfattningar! Han var fortfarande lite starkare än vad jag önskar ha honom, men det kommer bli bättre och bättre ju starkare och mer välriden han blir.

Det kändes väldigt skönt att vi fick till ett riktigt bra pass och det var en lättnad att han var mycket mer avspänd. Det gynnar varken mig eller honom om han går omkring och spänner sig hela tiden och det är definitivt inte nödvändigt att han sätter muskler på fel ställen och belastar kroppen på ett felaktigt sätt.

Det var ungefär en vecka sedan jag red Cesar nu, för att jag varit sjuk och haft fullt upp med julfirande, jobb och så måste jag ju rida ponnyn också. Tur att mamma har motionerat honom istället!

Jag red med det tredelade bettet och han ruskade inget på huvudet och var inte orolig/obekväm på något sätt. Dessvärre var han ganska "olydig". Han tittade mest på allt och inget och det är väldigt svårt att bryta hans mönster genom att försöka få honom att lägga sin uppmärksamhet på något annat när han är på det humöret. När man försöker böja huvudet åt motsatt håll han tittar åt så hittar han genast något nytt som är så väldigt "farligt", han trycker upp nacken och blir stark. Jag tycker att med pigga hästar som Cesar med "mycket i huvudet", får man acceptera att de är lite mer svårridna och att de är mer reaktiva på sin omgivning - men de måste ändå lära sig att fokusera på ryttaren som sitter på. Det blev 30 minuters kämpande i skritt innan han slutade att titta på precis allt som kom i hans väg (bilar, postlådor, soptunnor, snöhögar etc.) och andades. Jag hade även hängt på en graman (hjälptygel) på honom för att få lite hjälp på traven då jag anade att han skulle vara extra svår att ha utefter vägen efter flera pass i trygga skogen (ja, han är mycket lugnare så snart man går in bland träden). Saken är den att jag vet att han egentligen inte är rädd för t.ex postlådor - då skulle allt vara lika farligt även på sommaren och alla andra dagar på året. Så är inte fallet. I somras var han ridbar på ett helt annat sätt, men såhär på vintern när det är kallare och när han inte har trimmats ordentligt på ett tag så får han överskottsenergi som gör att han blir lite knasig i huvudet och bara måste titta på allt. Tillslut lugnade han sig och började fokusera på mig och vi kunde trava lugnt längs vägen - han sög nöjt på bettet och frustade, precis som det ska vara.

Cesar kräver mycket tålamod och jobb, hela tiden. Det är bara till att hoppas att underlaget på banorna blir bättre snart (riktigt skottade osv), det skulle verkligen underlätta för oss.

Nu är licenserna för både mig och Cesar beställda. Mamma har hjälpt mig att fixa en passkopia (Cesars) som ska läggas på postlådan (behövs första gången man beställer licens för en häst så att de kan kontrollera uppgifterna) så blir vi tävlingsklara rent teoretiskt iallafall.  Notan slutade på 950:-, det är dyrt med tävlandet...