Idag kom somsagt veterinären hit och kollade upp tänderna på våra hästar. De senaste åren har vi tagit hjälp av en veterinär som jag tycker är kompetent och har ett väldigt bra handlag med hästarna och särskilt min ponny som är väldigt känslig av sig. De fick lugnande först så att det skulle gå lätt att undersöka dem i munnen, vissa hästar kan man raspa utan lugnande, men våra fungerar bäst om de får lugnande. Man måste tänka lite på säkerheten och så vill man inte att de ska bli alldeles uppskärrade över munstegen etc. Dessutom blir det lättare att göra en noggrann undersökning om de är lugna och "drogade".

Väldigt trötta små hästar efter undersökningen.

Cesar hade som förutspått en del vassa kanter och några små sår i munnen som nu är tillraspade. Veterinären frågade vilka bett jag brukade rida med och jag fick rådet att han inte skulle ha det raka gummibettet på ett tag. Han var inte så förtjust i gummibetten då han gjort samband mellan olika skador i munnen och gummibetten. Detta för att det blir mer friktion av gummit än metallen. Gummit blir varmt och så gnuggas det mot tandköttet. Dock sa han att jag kunde rida med det ibland senare, men att en paus behövdes nu så det fick läka. Det är alltså absolut inget allvarligt, men ändå små sår som blir irriterade.

Jag hade personligen inte tänkt på friktionsrisken av gummi förut. Jag har tidigare hört att gummi ska vara mjukare och "bättre" för hästen att ha i munnen och att om de tuggar på det så ger det inte samma slitage på tänderna. Det är helt enkelt som allt annat att det finns för- och nackdelar, men detta är givetvis något jag ska ha i åtanke i framtiden och jag tänker inte använda gummibettet i den utsträckning jag gjort hitintills. Cesar är inte heller den som gnager på bettet så metall är väl helt enkelt att föredra på honom.

Idag hade vi ett tömkörningspass inbokat redan kl 8 på morgonen, det gäller att börja i tid för att hinna träna två hästar innan kl 13 då tandläkaren skulle komma.

Katarina höll i tömmarna medan jag stod på sidan och studerade hur hon löste olika problem, hon är så duktig och har en bra känsla och timing när det gäller tömkörning så jag lär mig av att bara titta. Filmade några klipp också som jag förhoppningsvis får upp till imorgon. Hon började att värma upp i höger varv och trots att vi inte tömmat honom på länge nu så var han mycket säkrare på vad han skulle göra och gick med en betydligt mer avslappnad överlinje. Jämför man med bilden nedan som togs i slutet av september så tycker jag att man ser stor skillnad:

När vi sedan gick över till vänster varv var det inte lika bra som i höger. I högervarvet bar han sig fint, men i vänstervarvet tog han inte riktigt stöd på yttertömmen och ville inte "stoppa in" innerbogen i kroppen. Han hängde sig helt enkelt i innersidan och han blev väldigt frustrerad och kastade med huvudet när Katarina krävde att få ett stöd i yttertömmen. När hon väl fick ett stöd så blev han istället ganska svår att svänga till vänster. Jag tror att det beror på att han är lite svag i sitt vänstra bakben och det blir jobbigt när han måste svänga utan att hänga på innerbogen och låta yttre bakbenet göra jobbet. När Katarina sedan var hyffsat nöjd med skritten och traven så tog vi lite galopp. Det var dock lite lössnö på banan då de inte hunnit skotta där än så vi kunde inte köra för mycket med honom. Först fick han galoppera på en större volt, men då kom inte K åt honom riktigt och han blev lite springig. När hon istället tog in honom på en mindre volt gick det mycket bättre, för då kom hon åt honom mer och så tvingades han att korta ihop sig lite för att klara den mindre volten.

Innan han fick sträcka ut och trava av så körde K något varv runt spåret och kortade ihop traven ordentligt så han fick träna på att vinkla haserna och jobba lite extra med bakbenen. Jag tror att han med lätthet skulle kunna lära sig att piaffera och även gå passage i framtiden när han blir nog stark!

Jag klickade även några fina bilder efter träningen i den fina morgonsolen:

        Blåsigt? haha...                      

Min fina lilla häst. Hoppas att manen växer ut snart så vi kan knoppa den... Lite tjusigare med knoppad man än stubbman på dressyrbanan, hehe.