Igår tränade jag lite och mamma var med på backen och hjälpte mig lite. Även om mamma inte är någon tränare så är det ändå skönt att ha någon på backen som ger en små tips, det gör verkligen jättemycket!

Jag övade bara basic, övergångar mellan alla gångarter, tempoväxling, böjning, ställning, men framförallt att han skulle vara LÄTT i handen och vara självbärig. Jag blir alldeles glad inombords av att tänka på det här passet för han var verkligen DUKTIG och allt bara flöt på. Han sög på bettet som aldrig förr och var superlätt i princip hela tiden. Mamma filmade lite som ni ser nedan och jag tycker att han fått en helt annan sida. Han travar FRAMÅT med bjudning istället för att svävtrava och kännas som ett tuggummi. Han går visserligen bakom hand emellanåt, men det kommer att bli bättre så snart han blir lite starkare. Det bästa av allt är att han känns 100 % arbetsfokuserad hela tiden och så känns han trygg och nöjd. Förut så tappade han fokus vartannat varv och det kändes som att han inte litade på mig, utan gick sin egen väg, i sin egen bubbla. Nu ser det mycket mer harmoniskt ut och kolla in galoppfattningen i slutet! Tyvärr blev minnet i mammas telefon slut så vi fick inte med mer än 2 språng, men det kommer väl fler gånger...

Jag provade även ett nytt bett, baucher/hanging cheek snaffle på honom och det kändes bra eftersom han var lätt och fin, kanske blir detta bettet jag tävlar på eftersom att det är godkänt i TR.

Såhär såg dagens träningsövning ut. Vi red slalom med en volt i, över ett av bomparen och sedan i en båge där vi flyttade skänkelvikning på andra halvan av bågen innan vi kom in i slalomen och gjorde samma sak fast vi bytte varv hela tiden. När vi jobbat igenom skritten och traven ordentligt så la vi in att vi fattade galopp över sista bommen istället och galopperade i bågen och saktade av till trav till slalomen. Efter hand byggdes bommarna upp till små hinder som vi travade in på och rullade in i galopp över. Som avslutning rullade vi ett par gånger i varje varv runt banan och vi hoppade hindren som en linje med ett par galoppsprång mellan. 

Syftet med träningen var mjukgjörande arbete, där vi tränade mycket på att svänga. Lite styrketräning blev det också för bakkärran i och med att det var en snäv sväng från slalomen till hindret så att han fick ta i när han skulle hoppa.

Cesar skötte sig fint under hela tiden, men han blev inte fullt lika taggad som han brukar på hinder. Det berodde nog på att han blev så upptagen med allt svängande. Vi fick till några riktigt fina språng i vänster varv, men i de tvära svängarna till höger blev det svårare då han gärna sköt in högerbogen och då fick vi inte till språngkurvan. Det är roligt för att han utvecklas verkligen massor hela tiden just nu och galoppen blir bara bättre och bättre!

Igår tränade vi lite för oss själva och jag är verkligen himla nöjd med utvecklingen av galoppen!

Han var lite mer på tårna än i torsdags och han var mer tittig när vi gick till och från banan, dock var han ändå mer fokuserad än vanligt när vi tränade vilket var väldigt skönt. Jag började med att flytta honom för skänklarna längs fyrkantsspåret i skritt, skänkelvikning, bogen in och tagen bakdel växlade jag mellan. Efter lite tragglande började han frusta och mjukna upp i den stora muskelmassan så då började jag trava fram. Jag var konsekvent och noggrann med att han skulle ta högerskänkeln och inte hänga sig i vänstertygeln. Jämn bjudning in i handen med samma, mjuka stöd i båda tyglarna var prio 1.

Det kändes att han var tryggare med detta bett (pelham) nu så jag kunde fokusera mer på galopparbetet och höja kraven lite mer än sist. Jag krävde av honom att bjuda in i galoppen utan att hänga sig i varken tyglar eller gå och trycka sig mot skänklarna. Jag fattade även ur olika typer av sidvärtsrörelser. I vänstervarvet vill han t.ex gärna trycka in innerbogen och böja halsen utåt i fattningen så där red jag tagen bakdel och formade han ordentligt runt den inre skänkeln - och fick till några superfattningar! Han gick även bättre i galoppen efter, en bra fattning ger ju kvaliteten för galoppen sedan också. Jag kände mig även mer avslappnad och red mer ordentligt med sätet så att han fick bära sig själv. I högervarvet var det dock lite svårare. I det varvet dansar han gärna in med bakdelen och tar inte halvhalten på yttertygeln, så där red jag bogen in istället. Han blev lite frustrerad och tyckte att det blev väldigt jobbigt så då fattade han vänster några gånger först, men när jag väl fick till det så galopperade han bra även i det varvet.

Idag har vi trimmat igen, fast denna gång utan tränare på backen. Jag testade min stallkamrats pelham och det passade okej, men det var 11,5 cm långt så skulle behövt vara en storlek större för att sitta perfekt.

Cesar var fantastiskt fin att rida eftersom han blev så känslig så att jag tillslut kunde rida som om jag hade sytrådar som tyglar, lätt, mjuk kontakt. Han blev mycket stadigare och koncentrerade sig 100 % på arbetet, annars brukar han gärna vilja titta så fort det kommer någon och promenerar eller så. Jag fick honom verkligen mellan mina hjälper och han tog alla halvhalter direkt, så himla skönt för då kunde jag sitta mer stilla och koncentrera mig på mer finlir. Traven i slutet blev superfin, men jag kunde inte sitta ner i den för då spände han till och väntade sig antagligen att vi skulle galoppera, hehe. Galoppen var jag dock lite sparsam med, i vänster varv kom jag åt honom och han tippade inte inåt lika mycket utan jag fick honom i balans. I höger varv hade vi dock lite mer problem. Han tyckte nämligen att det blev alldeles tokjobbigt när jag kom åt vänsterbogen på honom så att han var tvungen att spåra riktigt i galoppfattningen. Han blev lite stressad, ville fatta fel galopp och stökade. När han väl fattade rätt fick han mycket beröm och jag krävde bara ett varv så att han inte skulle tycka att det blev för svårt och jobbigt och liksom tappa galoppsuget.

Han gav mig en sådan fin ridkänsla idag så jag hoppas att jag kommer lyckas få honom såhär lyhörd och fin på ett vanligt tränsbett i framtiden, jag ser målet! Måste nog inhandla ett eget pelham som är storleken större, fast jag kanske hellre ska satsa på ett s.k "babypelham" med kortare skänklar (mildare än vanligt) eller ett kimblewick då jag stundtals kände att det blev för skarpt med detta. Jag har dock aldrig ridit med ett kimblewick så jag vet inte hurdan känslan skulle bli med ett sånt. Vi får klura på den...

Fina lilla hästen, november 2012.

Idag har det hänt lite saker! På förmiddagen begav vi oss med pick och pack ner till ryttarföreningen för lite sadelskola och träning.

Jag fick mig en bra genomgång för att prova ut sadlar, var man ska mäta och vad man ska tänka på. Det här med sadlar, det är en hel vetenskap! Bara för att man provat ut en sadel i stallet kan det sedan bli väldigt annorlunda när hästen väl börjar röra på sig....

Cesar fick bra miljöträning att få komma in i ett nytt stall med okända hästar, lite som att bli uppstallad på en tävlingsplats. Han tog det dock med ro, så himla cool och det är grymt skönt! Efter alla mätningar kunde jag se att sadeln låg bra på honom och detsamma gällde när vi fick rida med ett ljust lakan under sadeln och kolla om den tröck mer någonstans, men den ligger tiptop.

I samma veva så passade jag på att köra ett träningspass med Katarina. Jag berättade lite hur han kändes och då bestämde vi att Katarina skulle få känna på honom och ta igenom honom. Han känns nämligen fin i kroppen, smidig i sidorna och så men han hänger sig på bettet och blir stark för mig just nu. När Katarina red så kände hon exakt samma sak som mig och hon tyckte att han kändes väldigt oriden och stum i munnen, trots att han nu börjar bli väldigt välriden. Jag vet ju att han kan jobba i en fin form och för ögat går han okej, men han är ändå inte helt loss. Katarina tror att det kan ha att göra med att han har börjat jobba med ryggen nu på ett helt annat sätt och då vet han inte riktigt hur han ska bära sig åt och då blir hans utväg att hänga sig i munnen, bli stum och inte lyssna. Det är inte bara det att han inte har det rätta stödet utan han har också blivit svårare att både bromsa och svänga, det går trögt på den fronten.

Nu ska jag därför testa att rida honom på ett skarpare bett lite emellanåt, tex. pelham eller kimblewick.

Pelham.

Kimblewick.

Jag tror att det är en spärr som vi måste förbi och jag måste få honom mjukare och känsligare i munnen så att jag får bättre respons när jag exempelvis ska svänga. Jag är egentligen ingen förespråkare för att ta till skarpa hjälpmedel, men jag tror att det skulle gynna oss nu. Han är trots allt rätt stor och stark häst som gick på pessoa när vi fick honom, kallblod brukar ju dessutom vara kända för att vara lite starka. Det blir troligtvis en mer avspänd ridning från min sida om jag inte behöver "ta i" för att kunna svänga, ta en halvhalt eller byta gångart och när jag då kan få honom rätt med en mjukare/avspändare ridning så kommer han stärka sig bättre och förhoppningsvis kan en polett trilla ner så han också lär sig att jobba rätt och bli mer mjuk och lyhörd för mina signaler.

När Katarina ridit igenom honom fick jag sitta upp och då fick vi verkligen till några steg i traven som var riktigt, riktigt bra och jag kände verkligen potentialen i honom när han blev rund, kom upp i fronten, lättade i handen och jobbade med överlinjen. Galet vad fin han kommer bli om jag lyckas få honom att jobba så fint hela tiden! Då skulle 8:orna bara ramla in i protokollen..... Dock krävs det MYCKET övning från min sida, både vad det gäller tekniken och bålstabiliteten - för han är ingen häst man kan glida runt på utan det krävs BRA ridning.

Idag har jag klippt Cesar lite vårfräsch. Jag har rakat bort all "svinpäls" som växt ut och hela benen och rumpan är också naken nu. Det är väldigt skönt att få bort så mycket som möjligt innan pälsfällningen kommer igång och dessutom ser det mycket mer vårdat ut på tävlingsbanan sedan. Anledningen till att jag väljer att raka hela benen är främst för att han är kallblod och får riklig hårväxt som gör det så tätt för huden och svårtorkat. Fukten på huden bidrar då till mjällbildning så därför tycker jag att det är bra att ta bort det så huden torkar snabbare och luftas så mjället försvinner. Han är väldigt enkel och snäll att klippa, men man får bråka lite för att få klippa nederdelen av benen. Gissningsvis tycker han väl att det kittlas där ;)

Igår eftermiddag åkte vi till ridhuset för lite träning. Vi körde lite markarbete för att han skulle komma loss i kroppen ordentligt nu när han var lite "ogenomriden".

Vi värmde upp lite självständigt innan vi startade den första övningen som bestod  av att rida på en oval volt och göra små tempoväxlingar. Sedan fick vi rida på samma volt över ett gäng bommar först i trav och efterhand i galopp och bara rulla på. När vi hade fått flyt över bommarna så höjdes de upp till små cavalettistuds.

Pepptalk med mamma.

Som avslutande övning fick vi rida på medellinjen och hoppa ett litet hinder med ett galoppsprång (6m mellan) till en oxer, påföljande 5 galoppsprång till ett räcke som vi lagt en grind i också. På filmen ser ni hinderövningarna och ungefär hur det såg ut för oss:

Glädjande nog ser galoppen ännu bättre ut nu! Det är bara lite i de tvära svängarna som han tappar galoppen, men i övrigt är den tretaktig och ser starkare ut. Högervarvet gick riktigt bra över studsen men i vänster var det svårare för han lyssnade inte så bra på innerskänkeln och ville gena, därav hoppar vi över sockerbitarna ibland, haha. Studsen var i övrigt väldigt bra träning för honom då han fick ta i ordentligt med hela kroppen i galoppen och ryggen kom upp fint. Den andra övningen gick lite sådär, både han och jag var lite trötta och då kändes det att vi inte var riktigt "ihoptränade". Det syns tydligare i hoppningen och det blir fler synliga missförstånd oss emellan som t.ex när han sprang på sidan. Jag hade inte bestämt mig mentalt att vi skulle hoppa utan red lite passivt och då när det var en grind och allt så blev han osäker och visste inte vad jag ville att han skulle göra och vi körde åt olika håll. Och att vara mentalt med när man rider är otroligt viktigt, man måste ha sina energier på rätt sätt så hästen känner vad man vill. Utöver att vi måste träna ihop oss så måste jag bli starkare och öva upp min hoppsits. Jag tappar tramp och svikt i stigbyglarna, speciellt i landningarna vilket gör att jag landar på bakvalvet och stör hans ryggverkan - men det är bara att träna på! Det var trots allt bara fjärde gången jag hoppade honom.

Jag är väldigt nöjd med träningen men det kändes att vi töjde lite på gränserna då det var ganska svåra övningar för oss. Egentligen hade det räckt för Cesar efter studsen, men det är bra att tänja lite på förmågan ibland för att man ska kunna bli bättre.

Mysiga nattbandage är man värd efter att ha kämpat hårt på träningen.

I lördags mådde jag lite bättre och det hade kommit lite snö på banan så jag tog ner och joggade igenom en stund. Det var fortfarande lite underhalt på sina ställen men det gick bra att skritta och trava lite lugnt.

Han kändes lite stel i början, vilket inte var särskilt konstigt då han hade ridits rätt lite under veckan pga väder och underlag. Jag flyttade honom mycket i skritt och böjde på honom, mest längs fyrkantsspåret. Jag växlade ställning och böjning både utåt och inåt medan jag flyttade honom. Sedan joggade jag lite i åttvolter och i serpentinbågar för att lösgjöra honom i en lägre, rundare form. Det var jätteskoj att känna på honom för han kändes jämnare i sidorna och då och då fick jag honom riktigt bra mellan mina hjälper och jag kände att halsen hamnade precis mitt emellan bogarna och jag fick ett jämnt påskjut från bakbenen och jättefint sug i handen! Duktig liten häst, nu är vi på G.