Igår tränade vi för Katarina, skönt att banan äntligen är skottad så att vi kunde rida där!

Jag började med att värma upp honom i skritt, böjde igenom sidorna och provade att öka och minska skrittstegen lite. Sedan joggade jag honom i båda varven på en volt i lite lägre form så att han skulle vara lite varm i musklerna innan det var dags att börja jobba ordentligt.

Efter en skrittpaus satte vi igång med huvudarbetet som vi endast utförde i skritt och trav. Vi hoppade över galoppen eftersom han inte har så bra balans och vi vill absolut inte att han ska halka till och sträcka sig på snön. Det gjorde heller inte något, för både jag och Cesar var ganska trötta innan vi var färdiga i vilket fall.

Dagens övning bestod i att rida på stora mittvolten, där vi på ena halvan av spåret red sluta och på den andra halvan bara vanligt med ställning i nacken. Cesar har givetvis varken styrka eller bärighet nog att utföra korrekta slutor för tävlingssammanhang men det var inte heller syftet med övningen. Vi jobbade med att han skulle bli mjukare och starkare i kroppen och framförallt måste han bli jämnstark i både höger och vänster "kroppshalva", vilket man såsmåningom kan åstadkomma med övningar som dessa. Dessutom vill vi sysselsätta honom med övningar där han får tänka lite extra så att han verkligen fokuserar på mig och på arbetet och inte på allt i omgivningen. Vi började iallafall med att bara skritta för att se hur han arbetade i de olika varven. I vänster varv tappade han lätt bärigheten och hängde sig lite i vänstertygeln och det gick lite trögt att ta in bakdelen ordentligt. I höger varv ville han istället överreagera på min yttre skänkel (vänster) och tog in bakdelen för mycket utan att böja sig korrekt runt den inre, högra skänkeln. Sammanfattningen av det hela är att han gärna går emot högerskänkeln och att han bär sig sämre i vänster varv eftersom han hänger sig på den tygeln.

Under resten av passet jobbade vi med att mjuka upp honom och få honom att ta högerskänkeln bättre. Allt eftersom han blev mjukare och frustade förnöjt gjorde vi övningen lite svårare och mer styrketränande. Till att börja med la vi in en övergång till trav precis innan jag rätade ut honom från slutan för att han då skulle gå kvar i böjningen i övergången till trav. För att efter ett halvt varv i trav gå ner till skritt och påbörja slutan igen. Det tyckte han var väldigt jobbigt och det gick ganska trögt att komma igång i trav, men vi fick iallafall till någon bra övergång. Innan vi avslutade så gjorde vi hela övningen i trav och när jag rätade ut honom skulle jag trycka på honom mot mellantrav. Han tyckte att det var lite jobbigt att trava i sluta men när jag väl rätade ut och tröck på honom framåt så längde han ut stegen mycket bra. Att länga ut är inte hans styrka, men igår kände jag att det nog kommer att gå att lära honom länga traven riktigt (även om det kommer ta tid), vilket känns riktigt positivt! Han fick även beröm av Katarina då hon tycker att travkalitén har blivit mycket bättre sedan i somras, kul! När vi var nöjda så travade vi av och överdrev böjningen  halsen åt båda håll så att han verkligen fick sträcka ut både överlinjen och sidorna.

Idag kommer han antingen bara få gå i hagen eller så kommer jag ta ut honom på en kortare promenad för hand för vi har träning redan imorgon igen! Imorgon ska vi nämligen åka in till ridhuset för andra gången och då ska vi premiärträna med nya hoppsadeln. Det var rätt längesedan han fick hoppa något nu så det är dags att ta upp det igen. Förhoppningsvis kanske vi kan få till något filmklipp också! Katarina och jag diskuterade lite och just nu känns det som att han behöver jobba mer med styrkan i galoppen och det är utmärkt att göra det med lite bommar och hinder. Dessutom tror jag och Katarina att vi inte kommer att komma så mycket längre med dressyrarbetet/lösgjörande jobbet  just nu. Därför ska jag försöka åka med honom till en kiropraktor inom den närmsta tiden som ska få kolla att han inte sitter fast någonstans som vi skulle kunna gissa att han gör.

Januari kommer troligtvis bli ganska fullspäckad med olika saker, vi bör kolla tänder och resten av kroppen på Cesar, tider måste bokas för det och så har jag själv en tid bokad för att kolla upp min egen kropp så att den inte är sned. Sedan måste vi träna så mycket som möjligt, såklart.

Nyårsaftonens förmiddag bjöd på ett härligt ridpass med klättring uppför "Telia-backen" som vi kallar en lång backe på skogsvägen som vi rider väldigt ofta på. Den backen är ganska lång och även brant i de första kurvorna så det ger bra träning för rygg och bakdel.

Vi började med att jogga i trav och böjde igenom sidorna. Han hade lite dålig bjudning först, ville gå mer "uppåt" än att trycka på framåt i varje steg, vilket berodde på att han var lite spänd. Han lyssnade dock bättre än vanligt på hjälperna och gjorde bra övergångar mellan skritt och trav. När jag hade joggat fram honom i lite galopp så fick han mer bjudning och frustade förnöjt.

Däreftervar det dags att ta sig an backen. Jag samlade upp skritten så mycket som möjligt och fattade galopp från det, vilket gick alldeles utmärkt då han älskar att få springa uppför den backen och var ganska taggad. Jag fick till en kort galopp med massor av tryck och glöd under hovarna samtidigt som vi lyckades bibehålla formen - han fick ta i ordentligt och var jätteduktig! Efter 2/3 av backen släppte jag på honom så att han fick springa så snabbt han ville och det var såklart väldigt uppskattat. Väl uppe vände vi och skrittade ner och så upprepades samma sak i andra galoppen innan vi travade av i låg form. På hemvägen skrittade han väldigt förnöjsamt och jag var supernöjd med arbetet!  

Detta arbete är väldigt effektivt och såsmåningom ska jag öka antalet intervaller. Det är dock viktigt att hålla ihop honom i en kortare/samlad galopp för att utveckla styrkan - om han bara får springa snabbt utvecklas mest konditionen men den är redan bra nog hos honom för att orka med dressyrarbetet, styrka är ingrediensen som behövs! 

Ny dag och ny häst! Idag höll vi visserligen till i skogen men jag kände direkt att jag satt på en helt annan häst, mycket mjukare och han visste vad jag ville. Han tilläts inte göra som han ville, utan han skulle respektera mig som satt på också. Det resulterade att han gick som en klocka i stort sett hela passet. Vi kunde göra övergångar mellan skritt och trav på ett enkelt sätt och han gjorde fler fina galoppfattningar! Han var fortfarande lite starkare än vad jag önskar ha honom, men det kommer bli bättre och bättre ju starkare och mer välriden han blir.

Det kändes väldigt skönt att vi fick till ett riktigt bra pass och det var en lättnad att han var mycket mer avspänd. Det gynnar varken mig eller honom om han går omkring och spänner sig hela tiden och det är definitivt inte nödvändigt att han sätter muskler på fel ställen och belastar kroppen på ett felaktigt sätt.

Det var ungefär en vecka sedan jag red Cesar nu, för att jag varit sjuk och haft fullt upp med julfirande, jobb och så måste jag ju rida ponnyn också. Tur att mamma har motionerat honom istället!

Jag red med det tredelade bettet och han ruskade inget på huvudet och var inte orolig/obekväm på något sätt. Dessvärre var han ganska "olydig". Han tittade mest på allt och inget och det är väldigt svårt att bryta hans mönster genom att försöka få honom att lägga sin uppmärksamhet på något annat när han är på det humöret. När man försöker böja huvudet åt motsatt håll han tittar åt så hittar han genast något nytt som är så väldigt "farligt", han trycker upp nacken och blir stark. Jag tycker att med pigga hästar som Cesar med "mycket i huvudet", får man acceptera att de är lite mer svårridna och att de är mer reaktiva på sin omgivning - men de måste ändå lära sig att fokusera på ryttaren som sitter på. Det blev 30 minuters kämpande i skritt innan han slutade att titta på precis allt som kom i hans väg (bilar, postlådor, soptunnor, snöhögar etc.) och andades. Jag hade även hängt på en graman (hjälptygel) på honom för att få lite hjälp på traven då jag anade att han skulle vara extra svår att ha utefter vägen efter flera pass i trygga skogen (ja, han är mycket lugnare så snart man går in bland träden). Saken är den att jag vet att han egentligen inte är rädd för t.ex postlådor - då skulle allt vara lika farligt även på sommaren och alla andra dagar på året. Så är inte fallet. I somras var han ridbar på ett helt annat sätt, men såhär på vintern när det är kallare och när han inte har trimmats ordentligt på ett tag så får han överskottsenergi som gör att han blir lite knasig i huvudet och bara måste titta på allt. Tillslut lugnade han sig och började fokusera på mig och vi kunde trava lugnt längs vägen - han sög nöjt på bettet och frustade, precis som det ska vara.

Cesar kräver mycket tålamod och jobb, hela tiden. Det är bara till att hoppas att underlaget på banorna blir bättre snart (riktigt skottade osv), det skulle verkligen underlätta för oss.

Nu är licenserna för både mig och Cesar beställda. Mamma har hjälpt mig att fixa en passkopia (Cesars) som ska läggas på postlådan (behövs första gången man beställer licens för en häst så att de kan kontrollera uppgifterna) så blir vi tävlingsklara rent teoretiskt iallafall.  Notan slutade på 950:-, det är dyrt med tävlandet...

Hej!

Cesar har haft några lugna dagar nu i och med julfirande och på grund av att jag drabbats av en rejäl förkylning. Dessutom finns en orsak till och den är att en av hans hovar inte är helt fit for fight just nu, den har nämligen spruckit på ett ställe. Tack och lov kommer en hovslagare till oss på torsdag! Den vi brukar ha hade åkt på semester så det var inte helt lätt att få tag i någon annan nu inför jul och nyår då det var rätt fullbokat.

Min syster knäppte några fina julbilder på mig, Cesar och min ponny Noell på julafton. Kärlekslåten nedan är tillägnad mina fina hästar som gör mig lycklig varje dag. Man måste tycka om sina hästar massor om man ska kunna jobba tillsammans.

Utsikt från vår gård.

Den snygga lädergrimman fick jag och Cesar i julklapp av mamma, bra att ha när man åker transport så att den går av om det skulle hända något. Nylongrimmorna går ju sällan av.

Idag provade vi Ninas hack (min vän/hyr in sin häst i vårt stall) på Cesar, han kunde med nöd och näppe ha det då det var ponnystorlek, haha. Det var mamma som red Cesar idag och jag red Noell (min ponny) tillsammans med dem ut i skogen. Vi hade verkligen hoppats att hacket skulle fungera, men icke. Han blev stark som en oxe och gjorde ärligt precis det han ville och drog iväg och busade. Så det är helt enkelt inget bra alternativ, men vi kan ju använda det som vi bara ska skritta honom eller något. Dessutom ruskade han som tusan på huvudet av ren glädje/busighet så det kan faktiskt vara så att han ruskade lite på huvudet sist jag red honom också på grund av att han var lite oriden och busig. Vi ska såklart ändå kolla upp tänderna, men med tanke på att det inte fungerade med hacket så blir det mestadels bett ändå. Sist jag red på banan red jag med det raka gummibettet och när han är lite oriden så brukar det inte fungera lika bra med det så jag ska prova rida igenom honom med det tredelade bettet och se hur han är.

Hack.

Betten nedan brukar vi variera mellan, han tycker dock bäst om tredelat mässing och rakt gummi:

 När vi köpte honom reds han på ett rakt pessoabett i gummi som ni ser nedan:

Pessoabettet slängde vi direkt då jag personligen anser att det inte fyller någon bra funktion på någon häst. Till viss del är det ett hävstångsbett som trycker hästarna på nacken samtidigt som det är ett hissbett som alltså signalerar åt hästen att den ska upp med huvudet.  Jag anser att man ska försöka rida med så mjuk och jämn kontakt som möjligt med ett så milt bett som möjligt!

Jag har glömt att lägga upp projektplanen här, så här kommer en del utvalda saker som jag tycker kan vara väsentlig för utomstående:

Är det möjligt att tävla dressyr med en kallblodstravare?

1. INLEDNING

Under mina tonår har jag ridit och tävlat dressyr på ponny upp till nationell nivå, men nästa år räknas jag som senior och då får man inte tävla ponny längre. Så då blir det dags att börja tävla storhäst istället. Jag kommer under projektet att skola om en före detta travhäst vid namn Cesar S.T till att förhoppningsvis bli en trevlig dressyrhäst samt undersöka och fördjupa mig i hästens matspjälkning. Min mamma äger en kallblodig travare sedan två år tillbaka som jag sporadiskt hjälpt till att rida när jag har haft tid, men jag vill prova om det är möjligt att tävla honom i dressyr nu när jag ska gå över till storhäst. En annan anledning till att jag vill genomföra detta projekt är att Cesar var väldigt dålig på att äta under den första tiden mamma ägde honom och han var relativt smal när han flyttade hem till oss. Eftersom att han hade dessa problem så har det väckt en fascination för hästars matspjälkning som dessutom förenar mitt intresse för biologi med min passion för hästar.

1.1 Problembakgrund

Den kallblodiga travaren är ursprungligen framavlad ur den nordsvenska hästrasen. Nordsvensken är en av våra äldsta hästraser i norden och en av få inhemska raser i Sverige. De framavlades i mitten av 1800-talet genom en korsning mellan svenska lanthästar och norska kallblodslinjer och användes flitigt inom jord- och skogsbruk. Nordsvensken är en förhållandevis ”nätt” och liten typ av arbetshäst, men de är kända för att vara tåliga hästar och de har en utmärkt byggnad som draghäst – de har starka, kraftiga bogar med ändamålsenlig lutning och en lång rygg. Under början av 1900-talet blev travtävlingar alltmer populärt och nordsvenskens goda travförmåga gjorde att man ville ha en lättare typ av häst som var snabbare och smidigare. Det resulterade i att rasen blev alltmer uppdelad i en ädel typ och en grov arbetstyp. Enligt ne.se delade man 1964 upp den nordsvenska rasen i två, nordsvensk brukshäst och kallblodstravare. Kallblodstravaren är lättare och smidigare i modellen, även om grundbyggnaden till stor del liknar den nordsvenska brukshästen. Travartypen har med tiden förädlats alltmer, idag liknar de riktiga ”sporthästar” och de är väldigt pigga, energiska och arbetsvilliga individer med vaken uppsyn. Det största och svåraste arbetet med att skola om kallblodstravare till att bli dressyrhästar är att lära dem att galoppera på rätt sätt. På en travhäst vill man givetvis avla bort så mycket som möjligt av galoppgenerna, vilket ofta resulterar i att dessa hästar galopperar otaktmässigt.

En av grundförutsättningarna för att man ska kunna rida dressyr är just att hästen har tre rena, taktmässiga grundgångarter, vilket betyder att i skritt ska hästen röra sig fyrtaktigt, i traven tvåtaktigt och i galoppen tretaktigt. Dressyr är grunden för all annan klassisk ridning och innebär i tävlingssammanhang att man visar olika förutbestämda moment i hästens alla tre gångarter och desto högre klass du rider ju svårare blir rörelserna och kravet på att hästen måste bära mer vikt över sin bakdel ökar. Naturligt bär hästar ca 60 procent av sin vikt på frambenen och resterande på bakbenen. Med dressyrträning vill man successivt utveckla styrkan i bakdelen för att bakbenen och dess vinklar är mer lämpade för att bära upp ekipaget än frambenen, vilket minskar slitaget på hästarna. Domaren sätter under tävling betyg mellan 0-10 på varje enskilt moment där bl.a korrektheten i utförandet och kvaliteten bedöms. När hela ritten är genomförd bedöms även det allmänna intrycket där ryttarens sits och inverkan samt hästens gångartskvalitéer och harmonin mellan ryttare och häst är några av bedömningspunkterna. När man tränar dressyr är syftet i första hand att få hästen att bära ryttaren på korrekt sätt med sin muskulatur och att få den lyhörd och följsam. Målet är helt enkelt att hästen ska bli angenäm för ryttaren att rida och att ryttaren ska kunna ge så små signaler som möjligt till sin häst.

Genom årens lopp har dressyr, andra ridsportgrenar och travsporten växt enormt. Hästnäringen har blivit betydligt bredare och större på många plan och idag finns många tävlingshästar värda miljonbelopp. Bland annat detta fenomen med dyra hästar har lett till att allt fler hästar inte får möjlighet att röra sig fritt i hagar och få social kontakt med andra p.g.a skaderisken. De står uppstallade stora delar av dygnet, utfodras på bestämda tider och får då ofta en stor del av sin fodergiva i koncentrerad form, d.v.s pellets eller annan typ av müsliblandning. Denna typ av hästhållning är givetvis inte naturlig för en häst då de i vilt tillstånd betar gräs en stor del av dygnet. Frågan är bara om det spelar någon roll för hästarna, eller om vi människor generellt bör ändra på något för att underlätta för hästarnas matspjälkningsapparat och därmed får gladare hästar som presterar bättre? 

1.2 Syfte

Jag vill undersöka om det är möjligt att rida dressyr på en kallblodstravare. Många människor har förutfattade meningar om att det inte går att rida dressyr med travhästar så jag vill helt enkelt testa att utbilda en häst för att "slå hål" på myten om att det inte går. Målet med projektet är att jag ska kunna starta en lokal Lätt B klass till våren 2013, helst vill jag kunna uppnå godkänd poäng, dvs. minst 60 % av maxpoängen. Dessutom vill jag ha en fördjupad kunskap om hästars välbefinnande och matspjälkningsapparat. Som loggbok kommer jag att skriva en blogg för att inspirera andra ryttare som rider travhästar och kommer även att hålla i en liten föreläsning där syftet också är att inspirera och dela med mig av kunskaper kring både dressyrträning, projektet i sig, utvecklingen vi gör och matspjälkning.

1.3 Frågeställningar

Är det möjligt att tävla dressyr med en kallblodstravare?

Vilka skillnader finns mellan att träna en vanlig ridhäst och en kallblodstravare?

Hur fungerar hästens matspjälkningsapparat?

Vilka är de vanligaste sjukdomarna/problemen/störningarna som är kopplat till hästens matspjälkning? Vilka är orsakerna till dessa och varför är de vanliga?

Vilka symptom visas vanligen vid felaktig utfodring? Är symptomen fysiska, psykiska eller en blandning?

1.4 Avgränsning

Syftet att visa att det går att tävla dressyr med en före detta travhäst kan till viss del ses som att visa att det generellt går, men jag kommer begränsa mig till att utbilda en häst - vilket betyder att det inte säkert går att genomföra på alla kallblodstravare då hästar är individer med olika förutsättningar. Jag har även en begränsad tid och det betyder att jag inte skulle ha kunnat sätta upp ett så högt mål som tävling om det inte vore för att min mamma och till viss del även jag, redan ridit Cesar i två år innan projektets början så att han redan, till viss del, har en grundutbildning i dressyr. Om man har tänkt sig att börja med en häst direkt från travbanan, d.v.s en häst som kanske aldrig ens haft en ryttare på ryggen så skulle man inte kunna genomföra projektet på bara några månader, utan det skulle förmodligen kräva minst ett par års träning beroende på individ, träningsmöjligheter och ryttarens utbildningsnivå.

Med tiden och med mina förkunskaper (biologi B) i åtanke kommer jag studera matspjälkningen på en grundlig nivå, alltså inte på forskar- eller veterinärnivå. Dessutom kommer jag inte ha tillgång till, eller tillräckliga kunskaper för, litteratur på en sådan avancerad nivå. Jag kommer i första hand att intervjua personer som jag känner till och som jag vet har kunskaper inom området.

2. GENOMFÖRANDE

Det finns idag flera etablerade metoder för att träna hästar och det finns förmodligen lika många träningsscheman som det finns ekipage. Alla hästar är olika och har olika behov vad det gäller träningsupplägg. De metoder jag kommer att använda mig av är ren dressyrträning, tömkörning, markarbete/gymnastikhoppning, uteritter och miljöträning då det kommer generera i en allsidig träning. Han måste bli både stark och smidig, ha en god grundkondition och klara av att arbeta i nya miljöer för att kunna tävlas i dressyr och det kommer han få om han tränas på detta sätt.

2.1 Metoder

Dressyrträning: Största delen av träningen kommer att bestå av dressyrträning för att få honom lydig, följsam, mjuk och stark. Han kommer att utbildas efter den klassiska dressyrens utbildningsskala, dvs. balans, takt, kontakt (mjuk förbindelse mellan ryttarens hand och hästens mun), lösgjordhet (form, harmoni, mjukhet) och rakriktning (jämnt påskjut bakifrån så att hästen blir rak i bålen på raka linjer) i första hand, som sedan kan utvecklas till schwung (”gung” och spänst i stegen) och samling (hästen bär mer vikt över sina bakben och blir lättare i framdelen).

Tömkörning: Tömkörning går ut på att man arbetar hästen från marken och man använder långa tömmar som förbindelse mellan häst och människa. Tömkörning är bra för att man kan jobba med bl.a dressyrarbete, introducera nya övningar samt arbeta med cavalettibommar. Hästen kan då arbeta utan någon störning av ryttare, den får jobba med att hitta sin egen styrka och balans utan att ryttaren stöttar upp och hjälper hästen med det. Det kommer vi jobba med dels för variationen i träningen och för att vissa moment går lättare att arbeta på töm, som t.ex samling och bakbensstyrka.

Markarbete/gymnastikhoppning: Det är viktigt för en blivande dressyrhäst att tränas allsidigt och bli atletisk. Låga hinder och markbommar hjälper till att träna upp spänsten och styrka i rygg och bakdel. Pass av den här typen kommer att läggs in lite då och då för att variera arbetet och för att Cesar ska mängdträna sin galopp i olika tempon och steglängder. Eftersom han är avlad för att trava så måste mycket arbete läggas ner på att han ska ha styrkan att galoppera i en bra takt och bli flexibel, kunna länga och korta galoppsprången.

Uteritter: För att hålla hästens motivation uppe, kommer han att ridas en hel del i skog och mark. För att även träna kondition och balans används naturens variationer i underlag och terräng.

Miljöträning: På en tävlingsplats är det mycket som händer, musik spelas och en speaker pratar i högtalare. För en ovan häst kan det bli jobbigt och de kan bli väldigt spända och ”tittiga” på sin omgivning. Därför är det bra att åka iväg och träna i lite olika ridhus samt delta i klubbtävlingar och ”pay and ride”, så att de får en försmak av tävlingsmiljön och inte bara tränas hemma i tryggheten.

Det finns även andra typer av träningsfilosofier med hästar, som exempelvis akademisk ridkonst och western. Jag väljer dock att endast träna på klassiskt vis för att dressyr som gren hör till den klassiska ridningen och det skulle mestadels förvirra både mig och hästen om vi blandade in en massa olika ridstilar och träningssätt. Dessutom har jag ingen direkt erfarenhet av andra ridstilar sedan tidigare och där av är det inte aktuellt att börja praktisera dessa när jag ska utbilda och skola om en häst i det klassiska ridsystemet. 

2.4 Arbets- och tidsplan

Under november och december kommer Cesar att få tid att vänja sig vid att åka till ridhus och träningen kommer att bestå av mycket grundarbete. När december är slut ska han förhoppningsvis kunna gå avspänt i ridhus och blivit så stark att han orkar galoppera i bra balans, ett halvt varv åt gången i ridhus/på ridbanan. I januari och februari kommer jag successivt lägga in mer tekniska övningar och träna mer programdelar och senast i början av mars hoppas jag att hitta någon träningstävling för att miljöträna honom och checka av vad vi behöver träna mer på innan det är dags för de riktiga tävlingarna. (...)

5. KÄLLFÖRTECKNING

http://www.ne.se/nordsvensk-h%C3%A4st, 6/11 2012