Igår red vi ut en sväng i skogen och vädret var, ja, väldigt blåsigt. Jag hade hoppats på att det skulle ha snöat lite mer så att vi kunde rida ordentligt, men vi kunde åtminstone jogga lite lätt på ett par ställen. Eftersom det stormade och började skymma så hade jag inte så höga krav då han lätt blir som ett asplöv i blåst. Jag tänkte att det blir lite miljöträning för honom iallafall.

I början av passet (läs innan vi kom upp i skogen) så var han verkligen ett asplöv, när någon började skrapa rutan på sin bil så började han stirra för att sen tvärvända och vilja lägga benen på ryggen. Innan jag öppnade ögonen för denna ras trodde jag att de var väldigt lugna, men motsatsen är definitivt bevisad - de kan vara som riktiga "ferraribilar". Cesar kan bli het och väldigt reaktiv på sin omgivning, men det är bara bra att det är lite tåga i honom. Det fina med gårdagen var att det kändes som att han har börjat lita lite mer på mig, även fast han var så spänd så lyssnade han på varje tygeltag och när jag klappade och pratade med honom så gick han enkelt förbi det läskiga.

När vi kom in i skogen och upp på en äng så lugnade han sig och jag jobbade honom på en volt med hyffsat underlag. Red väldigt lugn trav och tränade mest på böjning och mjukhet i en ganska rund form, först under lättridning och sedan testade jag att sitta ner en stund. Han har verkligen blivit duktig för att förut när jag satt mig ner i sadeln så spände han bara till och tänkte galopp hela tiden, nu kunde han ligga kvar och jobba. Delvis beror det också på att jag tränat mycket nedsittning på ponnyn och hittat ett annat läge, där jag verkligen slappnar av i rumpan och bara hänger med.

På vägen hem så var han inte spänd längre utan bara busig, ruskade massor på huvudet och ville småtrava hela tiden, lilla sötnosen!

Jag blev verkligen positivt överraskad att han tog det så bra igår, tidigare när man ridit i blåst så har han ibland varit nästan oridbar, gick bara i sin egen lilla bubbla och man fick liksom ingen respons.

Inatt har det snöat massor av pudersnö så idag ska vi minsann ut och galoppera lite, efter att bara gått skrittarbete och lite jogg under fem dagar. Hoppas att han har läkt ihop i näsan idag också, igår måste han ha gjort illa sig på en pinne för att han hade en liten tuss hår borta strax över höger öga och så blödde han lite ur den högra näsborren. Först blev jag rädd att han var sjuk och blödde av den anledningen, men (tack och lov) så har han ett sår i näsan. Eftersom det var så fruset och knöligt i hagen igår så hade han troligtvis snubblat och gjort illa sig på någon gren i hagen... Stackars liten mule.

Bilderna är tagna i januari 2012.

Dagens träning blev lite blandad kompott. Skrittade ner till ridbanan och red en halvtimme där först. Fokuserade mest på att han skulle bli jämn i handen och ha ett lagom stöd i alla tre gångarter. Red även lite mer under tryck än förra gången. Sist fick han gå mer i "komfortzonen" men idag satte jag lite mer press. Det resulterade i att han var lite mer ojämn och emellanåt slingrade han sig hit och dit med bakdelen. Det får man dock räkna med under passen som man sätter mer press, men det måste göras för att han ska bli starkare och utvecklas. Han kickade även lite i galoppfattningarna idag, men jag fick också till ett par riktigt fina. Efter att jag hade galopperat lite så fick jag igenom halvhalten riktigt på vänstertygeln och då blev han m a g i s k. Han lättade av så fint i handen och travade som aldrig förr, riktigt luftig, mycket energi men inte snabb. Lät honom bara gå så ungefär ett halvt varv innan jag berömde honom och avrundade passet. Det gäller att de känner sig duktiga och att det inte blir för ansträngande - de ska tycka att det är skoj.

Efter det tog vi oss ut i skogen en sväng, red bara låg och rund jogging så att han skulle få sträcka ut lite och sedan skrittade vi en bra stund så att han skulle få ur sig alla slaggprodukter.

Det kändes verkligen att senaste träningen för Katarina gjort en stor skillnad! Började i vanlig ordning med lite böjning för att alla halsmuskler skulle komma lös och bli mjuka. Gjorde även lite lätta skolor, skänkelvikningar och ett par bakdelsvändningar innan vi började jogga igång.

Började med samma övning som vi gjorde för Katarina, han blev lite hög i nacken till en början, men det gick snabbare att få honom att slappna av än sist så sedan jobbade jag en del böjda spår. Arbetade speciellt med serpentinbågar - att han skulle behålla samma form, vara avslappnad och hålla en jämn takt genom hela. Fokuserade också mycket på att omställningarna skulle fungera och att han faktiskt skulle vara rak däremellan. Lite vingligt emellanåt, men ändå bra i stort sett hela tiden.

Avslutade med lite galopp och han är nu såpass stadig att han orkar hålla samma kvalitet ett halvt varv på volten som i fattningen, dvs utan att bli lång och tappa bärighet i ett lagom arbetstempo. Mycket handlar givetvis om mig också, jag måste rida ordentligt och sitta kvar, vara kall och vänta ut honom istället för att ligga steget före och bara hasta iväg honom i en halvtaskig fattning. 

Idag var det tänkt att jag skulle rida på ridbanan, passa på när det ändå var några plusgrader och ljust. Naturligtvis lyckades jag pricka in en tid då banan med bra underlag var upptagen av ridskolan. Jag började då med skrittarbetet nere på stora ridbanan med en förhoppning om att de skulle bli färdiga uppe på det bra underlaget så att jag skulle kunna trava och galoppera lite där efteråt.

Red på en volt till att börja med i en rund form, utåtställd. Innanför voltspåret fanns tre bommar utlagda, spridda, som jag använde till att ställa om inåt och rida en mindre volt kring. När han kändes mjuk och ledig i sidorna så plockade jag upp honom i arbetsform och krävde mer bärighet i skritten. Det tyckte han var lite jobbigt och slingrade sig lite, men jag höll bara om med benen och tillslut frustade han och bjöd in jämnt i handen. Därefter tränade jag övergångar mellan ökad- och mellanskritt för att se att han var framme för skänkeln och elastisk i kroppen. När jag kände att det fungerade flyttade jag honom i lite tagen bakdel, bakdelsvändning och skänkelvikning i båda varven. Jag måste säga att han har blivit GRYM på bakdelsvändningar, i somras förstod han inte alls vad jag bad om och älgade mest iväg, nu förstår han vad jag vill och flyttar mestadels korrekt, även om jag fortfarande inte centrerar dem särskilt mycket - bättre att göra det successivt och behålla kvaliteten än att hasta så att det bara blir kaos med bakben som slutar trampa etc. Vid det här laget kände jag mig mer än nöjd med skrittarbetet och gick upp för att kolla om de var klara på andra banan, men det visade sig att de hade ännu en grupp och skulle förmodligen hålla på minst en halvtimme till så då tog jag beslutet om att fortsätta passet i skogen.

Det var fortfarande lite fruset, men jag hittade några partier som fungerade att trava och galoppera på. Cesar vilade ju i fredags och mamma skrittade honom ungefär en timme igår så han var duktigt pigg idag. Han började nästan trampa innan jag hann sätta igång honom i trav och i galoppen bjöd han på några glädjeskutt. Han har iallafall livsglädje, haha!  

Förhoppningsvis kommer vi iväg till ridhus nästa helg, börjar bli dags att vänja honom nu!

Ska försöka skriva något inlägg om Cesars historia också, här har ni ett smakprov. Sommar 2010 VS Höst 2012:

Visst har han förändrats i kroppen? Lite mer travhäststyle då och lite mer dressyrhäststyle nu...

Detta var absolut vår allra bästa träning hittills! Cesar var riktigt, riktigt fin.

Det var minusgrader ute, men stallpersonalen hade harvat, saltat och sladdat banan så det var mjukt längs fyrkantsspåret iallafall. Jag började med att stretcha igenom sidorna i skritt, hade inga krav på att han skulle komma ihop, utan jag lät honom "älga på" i sin stoora skritt bara för att låta honom slappna av och komma lös i kroppen. Sedan kom Katarina ner till banan och vi började trava längs spåret. Han "smög" i traven och spände underhalsen, som han ofta brukar göra, när vi började. Han går på tygeln, men jobbar inte ärligt med överlinjen och man skulle önska att han klev på lite bättre i travstegen. Han blir gärna lite frågande och det känns som han sätter ner fötterna jätteförsiktigt i marken istället för att ta för sig. Vi började ganska direkt med en övning för att komma igång och för att han skulle få något att koncentrera på istället för att spänna upp sig. På kortsidorna skulle jag böja igenom honom ordentligt utåt och trycka på traven mer framåt och på långsidorna skulle jag få honom att komma tillbaka och samla upp traven, samt vara så rak som möjligt. Det tog en stund innan han tog mina halvhalter och vågade ta för sig, men efter några varv frustade han till ordentligt och så kom hela överlinjen upp! Han travade jättefint och blev lätt i handen trots att han blev rundare. Till en början i högervarvet så spårade han inte helt korrekt utan klev in lite med höger bakben och sköt ut vänster bog. Jag fick då leda lite med den högra tygeln för att han skulle komma in med högerbogen, dvs. jag rättade framdelen efter bakdelen som oftast är det mest effektiva och som många ryttare gör fel på - de försöker flytta bakdelen hejvilt men tillslut springer hästarna mer på tvären än rakt. Efterhand började jag även få honom att töja lite på travstegen på kortsidorna. Kallblodstravaren är lite av den svenska motsvarigheten till de spanska hästraserna och har lätt för att samla sig, men många har istället svårare för att sträcka ut i bra längningar. Vanligtvis när jag ber att han ska länga lite så ökar han bara takten och springer fortare, istället för att bibehålla takten och endast ta längre steg som man önskar. Nu var han duktig och töjde sig mer än han någonsin tidigare gjort och jag kunde känna att han kom lös i bogarna.

När vi var nöjda med travarbetet så skulle vi göra lite galoppfattningar på kortsidorna. Han blev lite het så jag fick göra några halter emellanåt för att han inte skulle dra iväg med mig helt åt skogen, utan sakta av när jag bad om det. Katarina fick påminna mig om att inte "skicka iväg" honom i fattningen, utan att sitta kvar och vänta ut galoppen - det gjorde naturligtvis att han galopperade i en mycket bättre balans och satte under sig med bakbenen. Jag fick till en galoppfattning i vänster varv som blev helt kalas, han fattade galoppen i uppförsbacke (väl undersatta bakben och en lätt framdel), härligt! Vi avslutade i vanlig ordning med att låta honom jogga ned i en lägre form och stretcha ut.

Detta var somsagt den bästa träningen hittills och den gav otroligt mycket! Det var väldigt nyttigt för oss att bara ha tillgång till spåret så att jag inte kunde bromsa upp honom och lösgjöra med volter hela tiden, utan jag var tvungen att rida varje steg och göra massvis av halvhalter. Dessutom blir det väldigt avslöjande om hästen skjuter på jämnt med bakbenen på raka spår, rak häst som spårar=häst som har ett jämnt påskjut. 

Efter en veckas uteritter med mamma på ryggen så var det hög tid för honom att bli genomriden på banan, lika bra att passa på när underlaget var mjukt.

Jag skrittade en bra stund till en början så att han skulle få tid på sig att komma igång, när jag hade flyttat undan honom lite hit och dit, varierat ställning och böjning så kändes han fortfarande inte igenom. Började trava så att han skulle få en chans att bli riktigt varm i musklerna men då blev det ännu värre, han bet tag i vänstersidan och ville inte böja sig och dessutom tröck han mot högerskänkeln. Jag kickade till några gånger med högerskänkeln men han ville ändå inte lyssna utan började trippa och kasta med huvudet. Jag gick tillbaka till skritt och lånade ett spö för att säga "hallå", peta lite för att få reaktion för högerskänkeln. Det gav inte något resultat utan han kastade mer med huvudet och trippade skänkelvikning åt höger trots att jag inte bad om det - snarare tvärtom...

Tillslut hoppade jag av för att jag kunde inte lösa det från ryggen, helt omöjligt. Böjde sedan halsen åt vänster från marken, stillastående och stretchade nacken. Han är betydligt stelare att böja åt vänster, vilket heller inte är så konstigt eftersom travtävlingar alltid körs i vänster varv. Det har varit ett av de största problemen, att han inte vill böja halsen åt vänster utan han "lägger sig" gärna i vänsterkurvorna och böjer halsen utåt, precis som det blir när travhästar springer i vänsterkurvor. Nu har vi jobbat bort mycket av det redan, men det märks på honom att han är stelare när man böjer åt vänster. När jag stretchat en stund åt vänster så lät jag honom skritta medan jag gick jämsides med hans vänstra bog och tog lätt i vänstertygeln för att han skulle få töja ordentligt i högersidan. När vi promenerat så en stund så hoppade jag upp och lät han skritta några varv på långa tyglar och tänka innan jag plockade upp honom igen. Stretchingen blev som en liten mirakelmedicin för när jag kortade tyglarna så kastade han inte med huvudet längre och lyssnade på högerskänkeln och även om han inte var riktigt lika fin som förra helgen så gick han bra och gjorde ett par hyffsade fattningar. Höjdpunkten på passet var idag nedvarvningen för när jag travade av så blev han jättefin. Jag kunde böja halsen ganska mycket åt sidorna och jag kunde länga och korta steglängden med bara sitsen som hjälp, han bara rullade på och sög framåt nedåt på bettet utan att falla fram på bogarna, han bar sig på bakdelen hela tiden i en god balans.

Inte vårt bästa pass, men jag löste det tillslut och jag tror att jag lärde mig mycket om honom, hur han fungerar och vad jag måste göra när han tycker att något blir för jobbigt och svårt. Dessutom var det välbehövligt för honom att komma igenom sig, att musklerna fick jobbas igenom utan att det blev ett hårt pass i den meningen att jag red massor av trav och galopp, utan största delen av arbetet genomfördes trots allt i skritt.

Igår kväll red jag ett liknande pass som jag gjorde i fredags med honom.

Började i skritt och mjukade upp honom i sidorna samt formens och skrittens längd, långa steg-lång/låg form, mer samlad skritt-högre form. Gick sedan över i trav och gjorde lite övergångar skritt/trav och jobbade med att han skulle skjuta på jämnt med båda bakbenen och bära sig själv. När han kändes mjuk och hade frustat ur sig så tränade jag en hel del galoppfattningar. Ställde lite mer krav än sist och det gjorde att han blev lite sur och kastade lite med huvudet, samtidigt som han vissa sekvenser gick riktigt, riktigt bra och gjorde några klockrena fattningar! Satte under sig riktigt duktigt och behöll formen flera språng.

Jag var verkligen helnöjd med honom och han fick massor av beröm, fina killen!

Idag har jag ridit ut Cesar, bra för variationen! Eftersom jag rider min ponny ca 6 dagar i veckan också så brukar mamma rida Cesar mellan passen jag rider också och då brukar hon rida ute i skogen ganska mycket. Idag blev det dock lite annat - jag fick rida ut honom! Vi hade även sällskap av min lillasyster och hennes ponny. Bara för att vi inte befann oss på ridbanan så betydde det inte att han inte sattes i jobb som vanligt. Böjde och bände på honom en hel del och flyttade sidvärts sick-sack över skogsvägen, mestadels i skritt men även lite i trav. När de var framridna så körde vi lite klättring, först i kort trav uppför en lång backe och sedan ett par galoppintervaller i samma backe i ganska snabb galopp. Därmed fick de både lite kondition- och styrketräning. Givetvis joggade vi ner dem och skrittade ordentligt efteråt för att inte slaggprodukter skulle finnas kvar i kroppen. Jag är supernöjd med honom idag, han var väldigt pigg men ändå avspänd och koncentrerad, helt perfekt! Dessutom slängde han in ett klockrent galoppombyte i en kurva, visserligen inte på min hjälp men det var väldigt bra så det gjorde inget...

Bilderna nedan är först några från igår innan vi red iväg till ridbanan och de nedersta är från skogen idag. Som ni ser så har jag rakat av honom det mesta av vinterpälsen för att han ska slippa svettas så mycket under träning. Det är inte hälsosamt att han blir dyngsur i svett under vintern för då riskerar vi förkylningar och när vi åker till ridhus så blir det ju så pass varmt att han kommer svettas med vinterskrud. Jag lämnade lite hår över rygg/rumpa där de är som känsligast för kyla.