Igår slutade jag ganska tidigt och tänkte då passa på att rida båda hästarna. Jag tog in Cesar och borstade honom som vanligt, sadlade, reflexade och skyddade på. När jag sedan skulle tränsa så ville han inte gapa för bettet, han flyttade undan huvudet hela tiden så det tog säkert  fem minuter innan jag fick in bettet i munnen på honom. Jag tyckte att det var lite konstigt, men å andra sidan så kan han ibland busa lite med allt möjligt.

Jag red ner till ridbanan och han var lite spänd för bilarna vilket han inte varit på ett tag nu (med mig iallafall). Började som vanligt med lite lösgjörande övningar i skritt, han släppte inte riktigt igenom som han brukar men jag startade med traven för att se om han skulle komma igång. Så snart vi började trava så tröck han upp nacken och släppte stödet - samtidigt som han ändå var stark och bet tag i bettet. Jag fortsatte tålmodigt en stund och böjde, gjorde övergångar och tempoväxlingar men jag fick inte till det och han kom inte fram till bettet som han brukar. Jag hoppade då av och spände upp nosgrimman ett hål och sänkte ner bettet ett  hål bara för att se om det gjorde någon skillnad. Det hjälpte ingenting och när jag provade att ta ett ledande tygeltag så ruskade han på huvudet (antagligen för att bettet rörde sig lite mer) och då avslutade jag, bättre att lyssna på hästen istället för att bara köra på när de inte är som de brukar.

När jag kom hem så resonerade jag lite med mamma och vi kom fram till att det var ett tag sedan han fick tänderna raspade så vi ska beställa tandläkartid åt honom efter jul. Det kan räcka med att det har blivit en liten vass kant som stör honom så det blir obehagligt av bettet. Tillsvidare får vi försöka rida honom på bettlöst hackamore så mycket som möjligt, vi har aldrig ridit honom med det så det blir spännande att se hur han reagerar.

Google-bild.

Nu har jag äntligen hittat en hoppsadel som passar till Cesar. Det är en dominussadel som ni ser på bilden ovan, fast min är svart. Jag har ännu inte ridit i den på Cesar, men mamma sa att den var mycket skön och passade perfekt. Jag har dock ridit i den på min ponny (de har i princip exakt samma mått och form på sina ryggar så den passar båda två) och jag kan verkligen hålla med mamma! Den är väldigt skön och man får precis rätt stöd i den. Det är en lättnad att hitta rätt och bra för Cesar att han slipper sin gamla sadel som inte ligger helt hundra.

Äntligen några filmklipp från en träning! Ingen superkvalité men det duger nog, svårt att få till bra filmer i ett mörkt ridhus med mobilkamera... Dessutom fick jag inte riktigt till musiken, men jag har försökt flera gånger och nu ger jag upp - det får vara som det är.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är jag mycket nöjd med träningen, men som ni ser så var han lite trött i galoppen och därför skakar han på huvudet i avbrotten, han var helt enkelt lite trött i både huvud, bakkärra och rygg. Det är dock inte så konstigt då det var någon vecka sedan vi tränade för tränare och så blev det många nya intryck på en gång för honom.  

Igår var det äntligen dags för ridhuspremiären och Cesar skötte sig perfekt, långt bättre än vad jag förväntat mig! Katarina var också med, vilket var välbehövligt efter en paus medan hon varit i utlandet och för att det varit kallt/snöigt hemma.

Han var riktigt förväntansfull innan vi åkte och sedan var han helcool när vi kom fram och lastade av. Under tiden vi sadlade i gången stod han som ett ljus medan han nyfiket kikade in i ridhuset. Jag kunde sedan skritta fram honom i lugn och ro, han var inte ett dugg spänd eller stressad. När jag började jobba honom så tittade han lite på speglarna och upp på läktarn, men så snart Katarina satt oss i arbete så slappnade han av och började koncentrera sig på mig.

När han blivit lite varm i musklerna fick vi börja trava över några bommar som låg framme, vi tränade lite spänst och balans - han skulle hålla en jämn takt både före och efter bommarna och svänga korrekt (utan att luta sig inåt eller springa på dubbla spår).

Huvudjobbet i traven var sedan att rida diagonaler med "skänkelvikning", vi red som skänkelvikning fast helt utan fokus på bakbenens korsande. Vi ville helt enkelt mjuka upp bogar och framdel ordentligt. Efter några varv mjuknade han riktigt bra och han fick ett riktigt trevligt schwung stundvis i traven på kortsidorna.

Till sist tog vi oss an galoppen. Vi övade den på ett voltspår på omkring 20m i diameter, då det var mest lämpligt nu när vi ridit så mycket rakt fram i skogen den senaste tiden. Vi la koncentrationen på fattningarna, avbrotten och korta sträckor med god galoppkvalité. Jag travade ett halvt varv, galopperade ett halvt varv osv. Han började bli lite trött och därav låg han på lite för mycket i handen, men i övrigt var han duktig. Han kickade lite i en fattning då jag "skickade iväg" honom för häftigt istället för att vänta ut galoppen, men annars gjorde han trevliga fattningar. I varje avbrott fick jag direkt svänga in på en mindre volt för att låta voltspåret fånga upp honom istället för att jag skulle få allt i handen. Man ska aldrig låta hästarna få lägga sig på handen för det betyder att de inte bär sig med den egna balansen och styrkan utan att ryttaren istället får göra allt jobb och det blir lätt en "dragkamp" i tyglarna. Katarina höll dock med mig om att han fått en mycket bättre galoppkvalité och att det är nyttigt för honom att få träna sin galopp i snön (i lagom dos givetvis) så att han tvingas ta i lite extra i varje språng och bli starkare. Det som jag dock måste tänka på är att inte vika mig i sidan i galoppen. Cesar är lite dålig på att ta min innerskänkel och lutar sig gärna mot den vilket gör att jag viker mig i innersidan och lägger vikten utåt istället för att påminna honom att ta skänkeln direkt, så Katarina fick tjata lite på att jag skulle ha huvudet riktat mellan hans öron och vara RAK i kroppen och därmed få en bättre inverkan. Det är något jag måste träna på tills nästa gång!

Några filmklipp från träningen kommer upp så snart som möjligt!

Cesar S.T

valack f. 2003

e: Pålex K. u: Trons Tilda ue: Trons Trollmin

153 cm i mankhöjd

Cesars pappa Pålex K.

Cesars morfar Trons Trollmin.

(OBS! bilderna är hämtade från google)

Cesar köptes i maj 2010, mamma ville ha en häst att rida både i skogen och träna lite smått med. Efter att vi bestämt oss för att det var en nordsvensk vi ville ha så hittade vi Cesar ganska snabbt och alla våra hjärtan smälte!

Provridning.

Provridning.

Cesar i transporten på väg hem till oss.

Första dagen!

Första veckan hos oss.

Den första tiden med Cesar var ganska jobbig, han var så otroligt spänd och när man hade honom på stallgången för att t.ex borsta så såg det ut som om man skulle ha stoppat in ett järnspett i halsen på honom och han steppade hit och dit. I ridningen var han också väldigt spänd och framförallt stel. Första gångerna vi tog ner honom till ridbanan så såg han antagligen det som en travbana - han taktade och stressade upp sig så mycket att han svettades trots att vi bara skrittade. När man red i trafiken och längs vägar där det "händer" mycket så var han väldigt tittig och stressad, i skogen var nog enda stället där han var ganska lugn och kunde slappna av lite. När han kom så kunde han start och stopp, svänga var lite jobbigt och svårt och han fattade endast vänster galopp, dessutom skrittade han med kortare steg i höger bakben.

Sommar 2010

Mamma rider Cesar.

Under sommaren så tog vi det ganska lugnt och red ut mycket, mamma red honom mestadels så att han skulle bli trygg och känna igen sig. På ridbanan red vi endast skritt och trav och vi gjorde mycket volter och serpentiner för att hans stela hals och bogar skulle mjukna. I skogen fick han galoppera lite under de flesta passen, han började smått att förstå höger galoppfattnings-hjälper också - men man fick kanske till en högerfattning av 10 försök, resten blev vänster galopp.

Höst 2010

Jag och Cesar under ett träningspass.

Under hösten fortsatte vi ungefär likadant och nu blev det allt lättare att svänga, han var mjukare och började emellanåt söka sig lite framåt-nedåt om än mestadels i en lite överdriven eftergift så var det en bra början. Skritten blev dessutom jämnare och mer elastisk.

Vinter 2010/2011

Jag och Cesar under ett träningspass.

Efter en lugnare period under senhösten med mestadels skrittrundor ute så kom vi igång lite mer på allvar med galoppen efter jul. Det märktes att det han lärt sig under halvåret hos oss hade fått sjunka in och han kändes starkare i kroppen och så hade han gått upp lite i vikt också. Som man kan se på bilderna ovan så gick han inte längre och "drog upp" magmusklerna. Eftersom balansen var bättre så att vi kunde galoppera på ridbanan så blev det lättare och lättare att fatta höger galopp när vi kunde hålla till på stora, böjda spår. 

Vår 2011

Belöning är viktigt!

När våren kom så gick han upp riktigt i vikt, man såg inte längre revbenen när han stod på stallgången. Han blev säkrare i galoppen och vi jobbade mycket med att galoppera lite längre sträckor, han orkade ungefär ett varv på lilla banan (20*40m) i slutet av våren.

Sommar 2011

Väldigt skönt att duscha!

Under sommaren 2011 utvecklades han otroligt mycket! Han började hitta en bra form i skritt och trav, var betydligt mjukare och lugnare. Att han blev mycket mjukare berodde dels på att vi tragglat väldigt mycket med böjning i ridningen, stretchat halsen åt sidorna med morot efter varje ridpass och att vi fick hjälp av equiterapeut samt massör för att lossa på en del låsningar/spänningar i halsen. Han orkade även galoppera lite längre sträckor, om än i ett väldigt högt och "springigt" tempo med lite sisådär takt.

Höst 2011

Här ser man tydligt hur mycket mjukare han blivit!

Under hösten fortsatte vi bara i samma spår som vi gjort under sommaren och då befästes verkligen galoppfattningarna, han tog i princip alltid rätt galopp (dvs den man bad om).

Vinter 2011/2012

Fin form!

Under vintern gjorde vi stora framsteg och han började bli väldigt rolig att rida! Han musklade sig fint och han började verkligen likna en RIDhäst! Formen började bli riktigt stadig och han gick att reglera på ett helt annat sätt, hans ridbarhet hade verkligen förbättrats med milslånga steg. Vi ställde upp i vår första klubbtävling och han var ganska spänd på banan, särskilt för domarbordet, men för att vara första gången så gick det riktigt bra. Eftersom vi red det lilla programmet innehållandes endast skritt och trav på mer än 60% fick vi en clear round rosett också. När vi deltog här, så träffade jag för första gången min nuvarande projekthandledare, vän och tränare Katarina! 

Vår 2012

Under våren red jag Cesar så mycket jag hann utöver min satsning med ponnyn och nu utvecklades gångarterna mycket. Han blev mycket mer spänstig och elastisk. En av sakerna jag saknade nu var lite mer ryggverksamhet. 

Sommar 2012

Sommaren kom och en kväll när jag hade ridit och stod och pysslade om honom så fick jag nästan som en uppenbarelse att Cesar skulle få bli mitt projektarbete, det var ju så självklart! Min ponnytid skulle snart vara över och när jag ändå hade en liten storhäst framför ögonen så tänkte jag att varför inte testa?

Dessutom fick jag superhjälp av Katarina som hjälpte mig att prova ut en dressyrsadel som visade sig passa både mig, Cesar och även Noell (ponnyn) alldeles utmärkt. Jag anlitade Katarina som både tränare och "tömkörare" och vi klickade direkt så när jag senare frågade om hon ville vara min externa handledare för det här projektet så svarade hon ja.

Nya sadeln sittet som klippt och skuret för oss!

Under första helgen i september fick jag och Cesar visa upp oss på "Hästens Dag" som vår klubb anordnade. Tyvärr spöregnade det hela dagen och Cesar var livrädd för alla paraplyer, han kändes stundvis okontrollerbar, fullständigt okoncentrerad och jag grät när vi var färdiga. Såhär i efterhand är jag ändå nöjd med vår insats och som ni ser på bilden ovan så var han väldigt fin att se på, ändå.  

Jag trodde att det skulle vara skottat på ridbanan och tänkte rida ett pass där - men det var väldigt djup snö där. Istället red jag ett pass på en liten, skottad väg där det knappt är någon trafik och på en travbana i anslutning till den vägen som var skottad för ett par dagar sedan och bara hade ett par decimeter pudersnö ovanpå. 

I början av passet var han spänd som en stålfjäder och när jag började trava så blev det mest någon okontrollerad sväv-trav med noll ryggverksamhet. Jag fick rida väldigt aktivt för att få någon kontakt och samarbete med honom, växlade ställning, flyttade honom kors och tvärs över vägen, gjorde övergångar mellan skritt och trav och många halter. Efter en stund lugnade han sig en smula och började suga lite på bettet och när jag hade låtit honom galoppera en bit så slappnade han av direkt när jag saktade av till skritt och gav honom långa tyglar.

Resten av passet fortsatte ungefär likadant, jag aktiverade honom med massor av övergångar och flyttade undan honom för skänklarna för att få hans uppmärksamhet och för att hitta en bra form. Mot slutet hittade jag en okej form (fortfarande lite spänd) och gjorde flera galoppfattningar där jag verkligen höll honom kort och samlad, bara 3-4 språng innan jag saktade av och hittade tillbaka i traven och sedan nästa fattning. Det tyckte han var lite jobbigt men det är inte så konstigt då det är ganska ansträngande för bakbenen.

Det var ändå ganska nyttigt att jag blev tvungen att rida ut och göra ett mer riktigt träningspass ute, de andra gångerna jag har ridit ut honom så har jag inte haft lika höga krav dressyrmässigt utan mer fokuserat på att konditionsträna honom. Jag fick som ett kvitto igår på att han ligger ½-1 år efter om man jämför med hur han är att rida på ridbanan. Ute så är han mycket spändare, tittigare och har lite halvdålig koncentration på ryttaren. På ridbanan är han oftast lätt i handen och väldigt lyhörd på vad jag vill, men igår fick jag verkligen kämpa för att han skulle lyssna. Han tog inte alls de små halvhalterna lika bra utan ångade gärna på i sitt tempo och blev stark i handen. Jag vill ha en häst som är känslig i munnen och som inte drar i armar och händer oavsett var jag rider. Även om jag sett, och ser, hästar som är betydligt starkare så är det inte en vettig anlening till att låta honom vara ouppmärksam.

Detta är givetvis något vi måste träna på, även om det även successivt kommer ge sig lite självt när han går framåt i utbildningen i övrigt. Det kommer troligtvis bara bli lättare när vi väl kommer ut på tävlingsbanan sen om jag kan få honom lyhörd och fin även när vi rider ut i skogen/på vägen etc.   

Maj 2012.

Glad andra advent från oss! 

Som en del i projektet så håller jag på med hästens matspjälkning och som tur är så har jag följt Michelle Alexius blogg --> sensation.devote.se under flera år. Hon har tävlat en kallblodstravare, Bork Olle, till MSV dressyr och studerar för närvarande till veterinär. Dessutom köpte de en till kallblodstravare 2010, Fanny Faks, som framförallt hennes mamma rider. Jag har fått chansen att göra en mejlintervju med Michelle till mitt projekt och tänkte dela med mig av både frågor och svar för den som är intresserad av att läsa!

Vad har varit svårast under utbildningen av Olle?

 I början var Olle en väldigt nervös och spänd häst och vi fick länge, länge hålla på att bara försöka lugna ner honom och få honom att slappna av i alla gångarter. Vi var tvungna att rida mycket i ridhuset då han blev otroligt spänd utomhus och var näst intill helt okontrollerbar. Det går nog inte att räkna alla gånger som han ramlat ut i åkrarna intill grusvägarna för att han inte kunnat slappna av och varit överkänslig för mina hjälper. När han börjat kunna slappna av i skritt och trav samt ta bettet där och söka sig nedåt började vi jobba med galoppen. Den gick förvånansvärt bra att jobba fram men visst var även den ett moment som vi fick jobba mycket med för att hitta en stabilitet och för att få honom avslappnad. Efter ungefär 2-3 år med mycket tålamod, skratt och gråt så hade vi en häst som var väl grundriden och kunna med lätthet slappna av och söka sig ner och bli rund i alla gångarter. Det var många gånger under åren som vi tvivlade på om han någon gång skulle bli något ridbar.

Vad har Olle haft lättast för?

Även innan vi fick se vår välridna Olle så fascinerades vi över hur lätt han hade för samling. När han inte förstod våra hjälper i början svarade han väldigt många gånger med att samla ihop sig som en boll och släppa bettet, nästintill passagera fram eller takta många gånger. När han väl lärde sig att slappna av och ta bettet kunde vi lätt utnyttja detta genom att börja träna samlad galopp och nu även passage och piaff utan problem.

Använde du några speciella övningar i början av Olles utbildning? För att stärka galoppen etc.

I början var det mest volter, serpentiner och halvhalter för att hitta stabilitet och en mjukhet i bogen och kroppen. På senare dagar så tränar vi alltid i skolor och samlande rörelser för att hitta bakbenen och en naturlig samling. För att stärka alla gångarter har vi alltid jobbat mycket med övergångar men när vi började med skolorna fick han en helt annan galopp vilken har sedan dess varit hans bästa styrka.

Hur var det att starta första tävlingen med honom? Var han spänd/tittig eller tog han det med ro?

Första tävlingen var 2008 och då hade vi haft honom i 2 år. Vi red en LB:1a och han var otroligt spänd! Han var nästintill inte kontrollerbar, mer än att jag kunde styra honom höger/vänster. Vi fick typ 53 % eller liknande, inte helt åt skogen då jag vet att vissa halvblodsryttare red sämre än oss så jag minns att jag var ganska nöjd i alla fall. Vi hade inte räknat med en lugn och rutinerad Olle på första tävlingen, inte hade han sett något liknande innan. Bara att rida förbi människorna på läktaren var en utmaning. Den lugna Olle kom efter en bra tid med x antal tävlingar senare. Precis som men de flesta hästar som startar upp sin tävlingskarriär.

Var Olle stelare/svagare i någon sida? I så fall, stretchade/masserade du honom mycket eller kunde ni lösa det med enbart ridning? Tog ni dit någon massör/kiropraktor?

Han har alltid haft problem med sin högersida och ibland har den skiftat över till vänster. Han var stel som ett cykelstyre i halsen när jag provred honom första gången. Jag har inte stretchat eller masserat något speciellt utan vi har försökt att mjuka upp honom med enbart ridning. En gång tog vi kontakt med en equi-terapeut då han var så okontrollerbar ibland att rida och undrade om han hade ont någon stans. Han hade inga större låsningar eller spänningar och var helt frisk och kry. En mjuk och följsam ridning är det enda som gjort honom mjuk och rörlig i bog, nacke och hals.  

Har det varit stor skillnad att börja med er "nya" häst Fanny, eller är hon väldigt lik Olle att utbilda?

Fanny har varit lik Olle på många sätt när man jämför i hur Olle var när vi fick honom i början. Men Fanny är en mycket, mycket mer känslig individ än vad Olle är/var och betydligt hetare. Hon var 10 år när vi köpte henne och Olle vara bara 6 år. Fanny har precis som Olle lätt för samling men har desto svårare att ta det lugnt. Under Olles första år hos oss hade vi bra tillgång till ridhus i stallet som vi stod inackorderade i men när vi köpte Fanny hade vi det svårare med närhet till ridhus då vi bara har ridbana på gården och ridhus en bit bort. Ett ridhus underlättar väldigt mycket när man har en ostabil häst den första tiden. Så Fannys utbildning har gått långsammare dels pga. det samt pga. våra ambitioner med henne. Min mamma som rider och utbildar henne har tagit det väldigt lugnt då hon haft Olle att rida ibland också sen jag flyttat till Uppsala 2011.

Fungerar hästars mag- och tarmkanal som människors eller finns det någon skillnad?

Det är stora skillnader mellan hästarnas magtarm-kanal och människan. Den enda likheten är i stort sett att vi båda är enkelmagade.
Hästens viktigaste och mest sårbara organ är deras grovtarm. De har en lång grovtarm som cirklar sig likt ett U i magen samt en betydelsefull blindtarm på höger sida. Här sker den mest betydelsefulla nedbrytningen och jäsningen av cellulosa och stärkelse. Precis som i vår grovtarm finns här mängder av bakterier och mikroorganismer som utför denna fermentering. Tarmmotoriken är otroligt viktig för att hästen inte ska få kolik och därför behöver hästen ständigt ha föda i rörelse där. Hästens magsäck är väldigt liten i förhållande till hur mycket den äter. Därför är majoriteten av den nedbrutna födan i grovtarmen och portioneras ut snabbt från magsäcken väl den landat där. Det är pga. av detta som man måste utfodra en häst många gånger om dagen, finns det ingen föda i magsäcken att bryta ner, kommer saltsyra att bildas i alla fall och fräta i magslemhinnan. En häst som fiser mycket har en väl fungerande grovtarm.  

Hur gör ni med utfodring? Har ni provat olika metoder? Vad tycker du är viktigt att tänka på och vad har fungerat bäst för era hästar?

Som jag skrev ovan är det väldigt viktigt att en häst ständigt får tugga och äta. Kraftfoder är inte något som är nödvändigt för en häst att äta egentligen, det är mat som snabbt passerar magtarm-kanalen och endast ger en snabb extra energi till t.ex högt presterande hästar som behöver extra mycket energi. För en så lättfödd häst som kallblodstravaren är har vi märkt att kraftfoder är i princip helt onödigt. Vi ger våra hästar mycket hö och ibland utblandat med antingen halm eller lågenergi-hö för att de inte ska bli för tjocka. Det enda vi ger i kraftfoder är extra mineraler samt om de skulle sakna proteiner eller fetter i grovfodret som de behöver ha i sig men inte får i grovfodret. En analys på höet eller hösilaget är viktig när man endast utfodrar med det. För att de ska få i sig lagom mängd grovfoder under en lång tid har vi köpt hönät med relativt små maskor för att de ska få kämpa lite för maten och på det sättet hålla sitt tuggbehov i schack under en längre tid. Vi har också märkt att om de får välja mellan en tuss hö på marken och ett upphängt hönät väljer de i princip alltid hönätet trots att tussen på marken är mer åtkomlig.
En annan viktig sak för tarmmotoriken är att hästen får röra på sig mycket. En häst som betar står aldrig helt stilla utan är ständigt i rörelse. En daglig utevistelse i en stor hage många timmar om dagen är det bästa för att hålla en frisk häst. På sommaren är våra hästar ute dygnet runt och på vintern är de ute mellan kl. 8-18. På vintern hänger vi ut hönät för dem att roa sig med och få tugga på.

Vårt kallblod köpte vi 2010, 7år då och hade gått lite på travet. De hade fri tillgång på hö där han stod och fick ca 2kg kraftfoder. Vid den tidpunkten hade de trappat ner träningen eftersom han skulle säljas som ridhäst, men han var ändå såhär smal som du ser på bilden nedan. Man skymtade revbenen och man upplevde att han "drog upp" magmuskeln, både vid ridning och när man ex. stod och borstade. Vi hade inte fri tillgång när vi fick hem honom, men han åt knappt hälften av det vi gav honom i början.

Han är nu avspänd i magen och är väldigt matglad. Vi utfodrar faktiskt också med hönät i hagen nu till våra hästar (och de älskar verkligen det) så det blir lite som fri tillgång fast det går givetvis långsammare och helt obegränsat är det inte. Dessutom ger vi endast några deciliter havrefri müsli. Min fråga är om det var samma sak med Olle i början? Vi har i efterhand kommit fram till att det måste ha varit magsår han hade och att det tydligen är väldigt vanligt - och inte minst hos travhästar.

 Olle var också smal när vi fick honom. Hans gamla tränare sa också till oss en gång när vi köpte honom, ”Ja ni ska vara glada om ni får den hästen till att äta ordentligt”. När vi fick hem Olle och började rida honom så åt han som aldrig förr och jag kunde inte ens tänka mig att han skulle kunna undgå att äta det som ligger framme.
Det jag tror, är att de travhästar som inte klarar av travet och säljs som ridhästar eller då slaktas, har svårt att äta pga. stressen de utsätts för på travet och helt enkelt att de inte trivs och därmed inte äter ordentligt eller kanske lider av diarré och kan inte tillgodoge sig tillräcklig näring. Men så fort de trivs och mår bra äter de som de ska och går upp i vikt och till och med blir för tjocka om de skulle vilja.

Du nämnde även om att det är viktigt med höanalys. Vi har inte gjort några höanalyser alls utan har endast utgått från hur de ser ut i päls/hull och hur de är i ridningen. Jag har nämligen varit väldigt skeptisk till detta, kan man utgå från en liten tuss och sedan veta att det stämmer med resten? Och näringsinnehållet blir väl sämre mot vårkanten, gör ni nya analyser då? Eftersom vi köper hösilage så är det omöjligt att veta från vilken äng det kommer ifrån och näringsinnehåll kan ju skifta från plats till plats, är detta något man bör ta hänsyn till? 

När man tar näringsanalys, har jag förstått det som att man tar en tuss från flera olika balar för att få en korrekt analys. Vi har faktiskt aldrig heller gjort det men har tänkt att vi ska göra det då vi bara ger våra hästar mineraler. Till så lättfödda hästar som vi har skulle jag inte kunna tänka mig att energiinnehållet och proteininnehållet i höet spelar så stor roll men om du har ett fullblod som lätt går ner i vikt är det betydligt viktigare.

Men de rekommenderar en alltid att be om analys på höet eller ensilaget man köper. Jag kan inte mycket mer än detta om analyser tyvärr. Vi som hästägare kan ju ta egna analyser men det kommer ta lång tid då man ska ta från olika balar och man öppnar ju efter hand. Det är lättare att be bonden som man köper av att ta en analys (kostar extra) som kan ta från flera balar.

Alla våra hästar (två welshponnyer och Cesar, kallblodet) blir väldigt heta och tittiga av att äta havre och har även hört av många andra att energin från havren "sätter sig i huvudet", vet du varför?

Våra hästar är likadana. Havre innehåller mycket energi och är en typ av snabbt socker för dem. Utan att ha gjort närmare efterforskning i din fråga skulle jag gissa att det är som när vi äter mycket godis och får sockertoppar. Man blir pigg av socker helt enkelt och vissa hästar kan vara känsligare än andra för den extra tillförseln av foder, då t.ex kallblodstyperna som uppenbarligen har väldigt lätt för att lägga på sig vikt.  

Det man kan ha i åtanke också är att även hästar kan få diabetes idag och jag skulle gissa att det beror mycket på utfodringen av kraftfoder till lättfödda hästar som kanske egentligen inte hade behövt den extra energin och har då för mycket socker ständigt cirkulerande i blodet.

Har du läst om några vanliga sjukdomar/problem som är relaterade till matspjälkningen? Vilka är de och vad orsakar dem?

Det finns väldigt många! De främsta ”problemen” på hästarna är de små parasiterna vi har på betet. Blod-, spol-, band- och springmaskarna kan alla orsaka olika störningar i tarmarna. Den stora blodmasken är den mest fruktade då den migrerar från tarmen via blodkärlen till det främre stora kärlet som förser hela tarmsystemet med blod och sätter sig där i kärlväggen och kan orsaka tromber, blodproppar eller minskad blodtillförsel till tarmarna vilket då kan ge kolik och diverse akuta symptom. Bandmaskana och spolmaskarna kan rent mekaniskt täppa till i tarmen och på så vis orsaka akut kolik. Springmasken orsakar stor klåda i ändtarmen. Stygnflugan som du märker på somrarna, som lägger gula små ägg på hästens ben, bog och hals. De vandrar i hästens mun, hals och ner till magsäcken om hästen får i sig äggen efter att de kliat sig ex. på benen. Deras vandring kan orsaka sår i tandköttet och tungan i munnen vilket kan under en kortare tid göra att hästen är lite besvärad när den äter eller liknande. Väl i magsäcken lägger de sig som larver fast i slemhinnan och ligger där utan att orsaka skada till nästa sommar då de bajsas ut som flugor.
Pga. av den stora diversiteten av mikroorganismer i hästen tarmflora är dessa väldigt känsliga för t.ex antibiotika som kan slå ut stora populationer i tarmen om hästen behandlas med antibiotika för annan anledning. Om normalflora slås ut kan detta leda till att andra bakterier som i normala fall är ofarliga för hästen, kolonisera och orsaka sjukdom som då kan vara blodiga eller vattniga diarréer. En bakterie som kan göra detta är t.ex Clostridium difficile. Föl är känsliga för många olika sjukdomar och kan få olika tarminflammationer orsakade av bakterier, ex. Actinobacillus equuli, Clostridum perfringens, Campylobacter jejuni subsp. jejuni (finns ej i Sverige längre). Det finns inga virala tarmsjukdomar på häst (alltså inga virus som orsakar just tarmsjukdomar, det är främst abortrelaterade eller luftvägsrelaterade).

Igår red vi återigen ut, nu med några decimeter pudersnö! Cesar var riktigt pigg och tyckte att det var superskoj att få springa av sig ordentligt.

Skrittade fram ordentligt på en plogad väg innan vi joggade på en skogsväg full av snö. Han blir lite spänd och när jag rider bara rakt fram sådär så har jag lite svårt att få honom att spänna av och rikta sin uppmärksamhet på mig och mina signaler, men det kommer bli bättre med tiden. När han var varm i kroppen så tog vi ett par galoppfattningar innan vi kom ut på ängen där jag släppte på honom och han fick galoppera riktigt snabbt en bit. Blev en riktig pulshöjare och så fick han ur sig lite spring i benen. Efter en liten skrittpaus så jobbade jag honom på en volt i både skritt och lite lugn trav, böjde igenom honom i sidorna, gjorde några övergångar - lite enkelt arbete så att han skulle slappna av och känna sig duktig! Innan vi skrittade hem så avverkade vi ett par korta, snabba galoppintervaller.

Det är så härligt med snö, vi tar nu friska omtag med träningen. Det vi måste jobba mycket på nu är givetvis hans styrka och balans men också vår kommunikation som måste finliras, han måste känna sig säker och trygg och veta precis vad jag ber om, hela tiden. Idag kommer även vår tränare och handledare hem som befunnit sig på sydligare breddgrader i tio dagar, nu blir det massor av träning framöver hoppas vi!

Cesar utanför stallet för ett par veckor sedan.

Cesar igår, känns overkligt att det bara skiljer ett par veckor mellan dessa bilder!