Jag trodde att det skulle vara skottat på ridbanan och tänkte rida ett pass där - men det var väldigt djup snö där. Istället red jag ett pass på en liten, skottad väg där det knappt är någon trafik och på en travbana i anslutning till den vägen som var skottad för ett par dagar sedan och bara hade ett par decimeter pudersnö ovanpå. 

I början av passet var han spänd som en stålfjäder och när jag började trava så blev det mest någon okontrollerad sväv-trav med noll ryggverksamhet. Jag fick rida väldigt aktivt för att få någon kontakt och samarbete med honom, växlade ställning, flyttade honom kors och tvärs över vägen, gjorde övergångar mellan skritt och trav och många halter. Efter en stund lugnade han sig en smula och började suga lite på bettet och när jag hade låtit honom galoppera en bit så slappnade han av direkt när jag saktade av till skritt och gav honom långa tyglar.

Resten av passet fortsatte ungefär likadant, jag aktiverade honom med massor av övergångar och flyttade undan honom för skänklarna för att få hans uppmärksamhet och för att hitta en bra form. Mot slutet hittade jag en okej form (fortfarande lite spänd) och gjorde flera galoppfattningar där jag verkligen höll honom kort och samlad, bara 3-4 språng innan jag saktade av och hittade tillbaka i traven och sedan nästa fattning. Det tyckte han var lite jobbigt men det är inte så konstigt då det är ganska ansträngande för bakbenen.

Det var ändå ganska nyttigt att jag blev tvungen att rida ut och göra ett mer riktigt träningspass ute, de andra gångerna jag har ridit ut honom så har jag inte haft lika höga krav dressyrmässigt utan mer fokuserat på att konditionsträna honom. Jag fick som ett kvitto igår på att han ligger ½-1 år efter om man jämför med hur han är att rida på ridbanan. Ute så är han mycket spändare, tittigare och har lite halvdålig koncentration på ryttaren. På ridbanan är han oftast lätt i handen och väldigt lyhörd på vad jag vill, men igår fick jag verkligen kämpa för att han skulle lyssna. Han tog inte alls de små halvhalterna lika bra utan ångade gärna på i sitt tempo och blev stark i handen. Jag vill ha en häst som är känslig i munnen och som inte drar i armar och händer oavsett var jag rider. Även om jag sett, och ser, hästar som är betydligt starkare så är det inte en vettig anlening till att låta honom vara ouppmärksam.

Detta är givetvis något vi måste träna på, även om det även successivt kommer ge sig lite självt när han går framåt i utbildningen i övrigt. Det kommer troligtvis bara bli lättare när vi väl kommer ut på tävlingsbanan sen om jag kan få honom lyhörd och fin även när vi rider ut i skogen/på vägen etc.   

Maj 2012.

Glad andra advent från oss!