Idag provade vi Ninas hack (min vän/hyr in sin häst i vårt stall) på Cesar, han kunde med nöd och näppe ha det då det var ponnystorlek, haha. Det var mamma som red Cesar idag och jag red Noell (min ponny) tillsammans med dem ut i skogen. Vi hade verkligen hoppats att hacket skulle fungera, men icke. Han blev stark som en oxe och gjorde ärligt precis det han ville och drog iväg och busade. Så det är helt enkelt inget bra alternativ, men vi kan ju använda det som vi bara ska skritta honom eller något. Dessutom ruskade han som tusan på huvudet av ren glädje/busighet så det kan faktiskt vara så att han ruskade lite på huvudet sist jag red honom också på grund av att han var lite oriden och busig. Vi ska såklart ändå kolla upp tänderna, men med tanke på att det inte fungerade med hacket så blir det mestadels bett ändå. Sist jag red på banan red jag med det raka gummibettet och när han är lite oriden så brukar det inte fungera lika bra med det så jag ska prova rida igenom honom med det tredelade bettet och se hur han är.

Hack.

Betten nedan brukar vi variera mellan, han tycker dock bäst om tredelat mässing och rakt gummi:

 När vi köpte honom reds han på ett rakt pessoabett i gummi som ni ser nedan:

Pessoabettet slängde vi direkt då jag personligen anser att det inte fyller någon bra funktion på någon häst. Till viss del är det ett hävstångsbett som trycker hästarna på nacken samtidigt som det är ett hissbett som alltså signalerar åt hästen att den ska upp med huvudet.  Jag anser att man ska försöka rida med så mjuk och jämn kontakt som möjligt med ett så milt bett som möjligt!

Jag har glömt att lägga upp projektplanen här, så här kommer en del utvalda saker som jag tycker kan vara väsentlig för utomstående:

Är det möjligt att tävla dressyr med en kallblodstravare?

1. INLEDNING

Under mina tonår har jag ridit och tävlat dressyr på ponny upp till nationell nivå, men nästa år räknas jag som senior och då får man inte tävla ponny längre. Så då blir det dags att börja tävla storhäst istället. Jag kommer under projektet att skola om en före detta travhäst vid namn Cesar S.T till att förhoppningsvis bli en trevlig dressyrhäst samt undersöka och fördjupa mig i hästens matspjälkning. Min mamma äger en kallblodig travare sedan två år tillbaka som jag sporadiskt hjälpt till att rida när jag har haft tid, men jag vill prova om det är möjligt att tävla honom i dressyr nu när jag ska gå över till storhäst. En annan anledning till att jag vill genomföra detta projekt är att Cesar var väldigt dålig på att äta under den första tiden mamma ägde honom och han var relativt smal när han flyttade hem till oss. Eftersom att han hade dessa problem så har det väckt en fascination för hästars matspjälkning som dessutom förenar mitt intresse för biologi med min passion för hästar.

1.1 Problembakgrund

Den kallblodiga travaren är ursprungligen framavlad ur den nordsvenska hästrasen. Nordsvensken är en av våra äldsta hästraser i norden och en av få inhemska raser i Sverige. De framavlades i mitten av 1800-talet genom en korsning mellan svenska lanthästar och norska kallblodslinjer och användes flitigt inom jord- och skogsbruk. Nordsvensken är en förhållandevis ”nätt” och liten typ av arbetshäst, men de är kända för att vara tåliga hästar och de har en utmärkt byggnad som draghäst – de har starka, kraftiga bogar med ändamålsenlig lutning och en lång rygg. Under början av 1900-talet blev travtävlingar alltmer populärt och nordsvenskens goda travförmåga gjorde att man ville ha en lättare typ av häst som var snabbare och smidigare. Det resulterade i att rasen blev alltmer uppdelad i en ädel typ och en grov arbetstyp. Enligt ne.se delade man 1964 upp den nordsvenska rasen i två, nordsvensk brukshäst och kallblodstravare. Kallblodstravaren är lättare och smidigare i modellen, även om grundbyggnaden till stor del liknar den nordsvenska brukshästen. Travartypen har med tiden förädlats alltmer, idag liknar de riktiga ”sporthästar” och de är väldigt pigga, energiska och arbetsvilliga individer med vaken uppsyn. Det största och svåraste arbetet med att skola om kallblodstravare till att bli dressyrhästar är att lära dem att galoppera på rätt sätt. På en travhäst vill man givetvis avla bort så mycket som möjligt av galoppgenerna, vilket ofta resulterar i att dessa hästar galopperar otaktmässigt.

En av grundförutsättningarna för att man ska kunna rida dressyr är just att hästen har tre rena, taktmässiga grundgångarter, vilket betyder att i skritt ska hästen röra sig fyrtaktigt, i traven tvåtaktigt och i galoppen tretaktigt. Dressyr är grunden för all annan klassisk ridning och innebär i tävlingssammanhang att man visar olika förutbestämda moment i hästens alla tre gångarter och desto högre klass du rider ju svårare blir rörelserna och kravet på att hästen måste bära mer vikt över sin bakdel ökar. Naturligt bär hästar ca 60 procent av sin vikt på frambenen och resterande på bakbenen. Med dressyrträning vill man successivt utveckla styrkan i bakdelen för att bakbenen och dess vinklar är mer lämpade för att bära upp ekipaget än frambenen, vilket minskar slitaget på hästarna. Domaren sätter under tävling betyg mellan 0-10 på varje enskilt moment där bl.a korrektheten i utförandet och kvaliteten bedöms. När hela ritten är genomförd bedöms även det allmänna intrycket där ryttarens sits och inverkan samt hästens gångartskvalitéer och harmonin mellan ryttare och häst är några av bedömningspunkterna. När man tränar dressyr är syftet i första hand att få hästen att bära ryttaren på korrekt sätt med sin muskulatur och att få den lyhörd och följsam. Målet är helt enkelt att hästen ska bli angenäm för ryttaren att rida och att ryttaren ska kunna ge så små signaler som möjligt till sin häst.

Genom årens lopp har dressyr, andra ridsportgrenar och travsporten växt enormt. Hästnäringen har blivit betydligt bredare och större på många plan och idag finns många tävlingshästar värda miljonbelopp. Bland annat detta fenomen med dyra hästar har lett till att allt fler hästar inte får möjlighet att röra sig fritt i hagar och få social kontakt med andra p.g.a skaderisken. De står uppstallade stora delar av dygnet, utfodras på bestämda tider och får då ofta en stor del av sin fodergiva i koncentrerad form, d.v.s pellets eller annan typ av müsliblandning. Denna typ av hästhållning är givetvis inte naturlig för en häst då de i vilt tillstånd betar gräs en stor del av dygnet. Frågan är bara om det spelar någon roll för hästarna, eller om vi människor generellt bör ändra på något för att underlätta för hästarnas matspjälkningsapparat och därmed får gladare hästar som presterar bättre? 

1.2 Syfte

Jag vill undersöka om det är möjligt att rida dressyr på en kallblodstravare. Många människor har förutfattade meningar om att det inte går att rida dressyr med travhästar så jag vill helt enkelt testa att utbilda en häst för att "slå hål" på myten om att det inte går. Målet med projektet är att jag ska kunna starta en lokal Lätt B klass till våren 2013, helst vill jag kunna uppnå godkänd poäng, dvs. minst 60 % av maxpoängen. Dessutom vill jag ha en fördjupad kunskap om hästars välbefinnande och matspjälkningsapparat. Som loggbok kommer jag att skriva en blogg för att inspirera andra ryttare som rider travhästar och kommer även att hålla i en liten föreläsning där syftet också är att inspirera och dela med mig av kunskaper kring både dressyrträning, projektet i sig, utvecklingen vi gör och matspjälkning.

1.3 Frågeställningar

Är det möjligt att tävla dressyr med en kallblodstravare?

Vilka skillnader finns mellan att träna en vanlig ridhäst och en kallblodstravare?

Hur fungerar hästens matspjälkningsapparat?

Vilka är de vanligaste sjukdomarna/problemen/störningarna som är kopplat till hästens matspjälkning? Vilka är orsakerna till dessa och varför är de vanliga?

Vilka symptom visas vanligen vid felaktig utfodring? Är symptomen fysiska, psykiska eller en blandning?

1.4 Avgränsning

Syftet att visa att det går att tävla dressyr med en före detta travhäst kan till viss del ses som att visa att det generellt går, men jag kommer begränsa mig till att utbilda en häst - vilket betyder att det inte säkert går att genomföra på alla kallblodstravare då hästar är individer med olika förutsättningar. Jag har även en begränsad tid och det betyder att jag inte skulle ha kunnat sätta upp ett så högt mål som tävling om det inte vore för att min mamma och till viss del även jag, redan ridit Cesar i två år innan projektets början så att han redan, till viss del, har en grundutbildning i dressyr. Om man har tänkt sig att börja med en häst direkt från travbanan, d.v.s en häst som kanske aldrig ens haft en ryttare på ryggen så skulle man inte kunna genomföra projektet på bara några månader, utan det skulle förmodligen kräva minst ett par års träning beroende på individ, träningsmöjligheter och ryttarens utbildningsnivå.

Med tiden och med mina förkunskaper (biologi B) i åtanke kommer jag studera matspjälkningen på en grundlig nivå, alltså inte på forskar- eller veterinärnivå. Dessutom kommer jag inte ha tillgång till, eller tillräckliga kunskaper för, litteratur på en sådan avancerad nivå. Jag kommer i första hand att intervjua personer som jag känner till och som jag vet har kunskaper inom området.

2. GENOMFÖRANDE

Det finns idag flera etablerade metoder för att träna hästar och det finns förmodligen lika många träningsscheman som det finns ekipage. Alla hästar är olika och har olika behov vad det gäller träningsupplägg. De metoder jag kommer att använda mig av är ren dressyrträning, tömkörning, markarbete/gymnastikhoppning, uteritter och miljöträning då det kommer generera i en allsidig träning. Han måste bli både stark och smidig, ha en god grundkondition och klara av att arbeta i nya miljöer för att kunna tävlas i dressyr och det kommer han få om han tränas på detta sätt.

2.1 Metoder

Dressyrträning: Största delen av träningen kommer att bestå av dressyrträning för att få honom lydig, följsam, mjuk och stark. Han kommer att utbildas efter den klassiska dressyrens utbildningsskala, dvs. balans, takt, kontakt (mjuk förbindelse mellan ryttarens hand och hästens mun), lösgjordhet (form, harmoni, mjukhet) och rakriktning (jämnt påskjut bakifrån så att hästen blir rak i bålen på raka linjer) i första hand, som sedan kan utvecklas till schwung (”gung” och spänst i stegen) och samling (hästen bär mer vikt över sina bakben och blir lättare i framdelen).

Tömkörning: Tömkörning går ut på att man arbetar hästen från marken och man använder långa tömmar som förbindelse mellan häst och människa. Tömkörning är bra för att man kan jobba med bl.a dressyrarbete, introducera nya övningar samt arbeta med cavalettibommar. Hästen kan då arbeta utan någon störning av ryttare, den får jobba med att hitta sin egen styrka och balans utan att ryttaren stöttar upp och hjälper hästen med det. Det kommer vi jobba med dels för variationen i träningen och för att vissa moment går lättare att arbeta på töm, som t.ex samling och bakbensstyrka.

Markarbete/gymnastikhoppning: Det är viktigt för en blivande dressyrhäst att tränas allsidigt och bli atletisk. Låga hinder och markbommar hjälper till att träna upp spänsten och styrka i rygg och bakdel. Pass av den här typen kommer att läggs in lite då och då för att variera arbetet och för att Cesar ska mängdträna sin galopp i olika tempon och steglängder. Eftersom han är avlad för att trava så måste mycket arbete läggas ner på att han ska ha styrkan att galoppera i en bra takt och bli flexibel, kunna länga och korta galoppsprången.

Uteritter: För att hålla hästens motivation uppe, kommer han att ridas en hel del i skog och mark. För att även träna kondition och balans används naturens variationer i underlag och terräng.

Miljöträning: På en tävlingsplats är det mycket som händer, musik spelas och en speaker pratar i högtalare. För en ovan häst kan det bli jobbigt och de kan bli väldigt spända och ”tittiga” på sin omgivning. Därför är det bra att åka iväg och träna i lite olika ridhus samt delta i klubbtävlingar och ”pay and ride”, så att de får en försmak av tävlingsmiljön och inte bara tränas hemma i tryggheten.

Det finns även andra typer av träningsfilosofier med hästar, som exempelvis akademisk ridkonst och western. Jag väljer dock att endast träna på klassiskt vis för att dressyr som gren hör till den klassiska ridningen och det skulle mestadels förvirra både mig och hästen om vi blandade in en massa olika ridstilar och träningssätt. Dessutom har jag ingen direkt erfarenhet av andra ridstilar sedan tidigare och där av är det inte aktuellt att börja praktisera dessa när jag ska utbilda och skola om en häst i det klassiska ridsystemet. 

2.4 Arbets- och tidsplan

Under november och december kommer Cesar att få tid att vänja sig vid att åka till ridhus och träningen kommer att bestå av mycket grundarbete. När december är slut ska han förhoppningsvis kunna gå avspänt i ridhus och blivit så stark att han orkar galoppera i bra balans, ett halvt varv åt gången i ridhus/på ridbanan. I januari och februari kommer jag successivt lägga in mer tekniska övningar och träna mer programdelar och senast i början av mars hoppas jag att hitta någon träningstävling för att miljöträna honom och checka av vad vi behöver träna mer på innan det är dags för de riktiga tävlingarna. (...)

5. KÄLLFÖRTECKNING

http://www.ne.se/nordsvensk-h%C3%A4st, 6/11 2012