Igår slutade jag ganska tidigt och tänkte då passa på att rida båda hästarna. Jag tog in Cesar och borstade honom som vanligt, sadlade, reflexade och skyddade på. När jag sedan skulle tränsa så ville han inte gapa för bettet, han flyttade undan huvudet hela tiden så det tog säkert  fem minuter innan jag fick in bettet i munnen på honom. Jag tyckte att det var lite konstigt, men å andra sidan så kan han ibland busa lite med allt möjligt.

Jag red ner till ridbanan och han var lite spänd för bilarna vilket han inte varit på ett tag nu (med mig iallafall). Började som vanligt med lite lösgjörande övningar i skritt, han släppte inte riktigt igenom som han brukar men jag startade med traven för att se om han skulle komma igång. Så snart vi började trava så tröck han upp nacken och släppte stödet - samtidigt som han ändå var stark och bet tag i bettet. Jag fortsatte tålmodigt en stund och böjde, gjorde övergångar och tempoväxlingar men jag fick inte till det och han kom inte fram till bettet som han brukar. Jag hoppade då av och spände upp nosgrimman ett hål och sänkte ner bettet ett  hål bara för att se om det gjorde någon skillnad. Det hjälpte ingenting och när jag provade att ta ett ledande tygeltag så ruskade han på huvudet (antagligen för att bettet rörde sig lite mer) och då avslutade jag, bättre att lyssna på hästen istället för att bara köra på när de inte är som de brukar.

När jag kom hem så resonerade jag lite med mamma och vi kom fram till att det var ett tag sedan han fick tänderna raspade så vi ska beställa tandläkartid åt honom efter jul. Det kan räcka med att det har blivit en liten vass kant som stör honom så det blir obehagligt av bettet. Tillsvidare får vi försöka rida honom på bettlöst hackamore så mycket som möjligt, vi har aldrig ridit honom med det så det blir spännande att se hur han reagerar.