Igår var det äntligen dags för ridhuspremiären och Cesar skötte sig perfekt, långt bättre än vad jag förväntat mig! Katarina var också med, vilket var välbehövligt efter en paus medan hon varit i utlandet och för att det varit kallt/snöigt hemma.

Han var riktigt förväntansfull innan vi åkte och sedan var han helcool när vi kom fram och lastade av. Under tiden vi sadlade i gången stod han som ett ljus medan han nyfiket kikade in i ridhuset. Jag kunde sedan skritta fram honom i lugn och ro, han var inte ett dugg spänd eller stressad. När jag började jobba honom så tittade han lite på speglarna och upp på läktarn, men så snart Katarina satt oss i arbete så slappnade han av och började koncentrera sig på mig.

När han blivit lite varm i musklerna fick vi börja trava över några bommar som låg framme, vi tränade lite spänst och balans - han skulle hålla en jämn takt både före och efter bommarna och svänga korrekt (utan att luta sig inåt eller springa på dubbla spår).

Huvudjobbet i traven var sedan att rida diagonaler med "skänkelvikning", vi red som skänkelvikning fast helt utan fokus på bakbenens korsande. Vi ville helt enkelt mjuka upp bogar och framdel ordentligt. Efter några varv mjuknade han riktigt bra och han fick ett riktigt trevligt schwung stundvis i traven på kortsidorna.

Till sist tog vi oss an galoppen. Vi övade den på ett voltspår på omkring 20m i diameter, då det var mest lämpligt nu när vi ridit så mycket rakt fram i skogen den senaste tiden. Vi la koncentrationen på fattningarna, avbrotten och korta sträckor med god galoppkvalité. Jag travade ett halvt varv, galopperade ett halvt varv osv. Han började bli lite trött och därav låg han på lite för mycket i handen, men i övrigt var han duktig. Han kickade lite i en fattning då jag "skickade iväg" honom för häftigt istället för att vänta ut galoppen, men annars gjorde han trevliga fattningar. I varje avbrott fick jag direkt svänga in på en mindre volt för att låta voltspåret fånga upp honom istället för att jag skulle få allt i handen. Man ska aldrig låta hästarna få lägga sig på handen för det betyder att de inte bär sig med den egna balansen och styrkan utan att ryttaren istället får göra allt jobb och det blir lätt en "dragkamp" i tyglarna. Katarina höll dock med mig om att han fått en mycket bättre galoppkvalité och att det är nyttigt för honom att få träna sin galopp i snön (i lagom dos givetvis) så att han tvingas ta i lite extra i varje språng och bli starkare. Det som jag dock måste tänka på är att inte vika mig i sidan i galoppen. Cesar är lite dålig på att ta min innerskänkel och lutar sig gärna mot den vilket gör att jag viker mig i innersidan och lägger vikten utåt istället för att påminna honom att ta skänkeln direkt, så Katarina fick tjata lite på att jag skulle ha huvudet riktat mellan hans öron och vara RAK i kroppen och därmed få en bättre inverkan. Det är något jag måste träna på tills nästa gång!

Några filmklipp från träningen kommer upp så snart som möjligt!