Cesar S.T

valack f. 2003

e: Pålex K. u: Trons Tilda ue: Trons Trollmin

153 cm i mankhöjd

Cesars pappa Pålex K.

Cesars morfar Trons Trollmin.

(OBS! bilderna är hämtade från google)

Cesar köptes i maj 2010, mamma ville ha en häst att rida både i skogen och träna lite smått med. Efter att vi bestämt oss för att det var en nordsvensk vi ville ha så hittade vi Cesar ganska snabbt och alla våra hjärtan smälte!

Provridning.

Provridning.

Cesar i transporten på väg hem till oss.

Första dagen!

Första veckan hos oss.

Den första tiden med Cesar var ganska jobbig, han var så otroligt spänd och när man hade honom på stallgången för att t.ex borsta så såg det ut som om man skulle ha stoppat in ett järnspett i halsen på honom och han steppade hit och dit. I ridningen var han också väldigt spänd och framförallt stel. Första gångerna vi tog ner honom till ridbanan så såg han antagligen det som en travbana - han taktade och stressade upp sig så mycket att han svettades trots att vi bara skrittade. När man red i trafiken och längs vägar där det "händer" mycket så var han väldigt tittig och stressad, i skogen var nog enda stället där han var ganska lugn och kunde slappna av lite. När han kom så kunde han start och stopp, svänga var lite jobbigt och svårt och han fattade endast vänster galopp, dessutom skrittade han med kortare steg i höger bakben.

Sommar 2010

Mamma rider Cesar.

Under sommaren så tog vi det ganska lugnt och red ut mycket, mamma red honom mestadels så att han skulle bli trygg och känna igen sig. På ridbanan red vi endast skritt och trav och vi gjorde mycket volter och serpentiner för att hans stela hals och bogar skulle mjukna. I skogen fick han galoppera lite under de flesta passen, han började smått att förstå höger galoppfattnings-hjälper också - men man fick kanske till en högerfattning av 10 försök, resten blev vänster galopp.

Höst 2010

Jag och Cesar under ett träningspass.

Under hösten fortsatte vi ungefär likadant och nu blev det allt lättare att svänga, han var mjukare och började emellanåt söka sig lite framåt-nedåt om än mestadels i en lite överdriven eftergift så var det en bra början. Skritten blev dessutom jämnare och mer elastisk.

Vinter 2010/2011

Jag och Cesar under ett träningspass.

Efter en lugnare period under senhösten med mestadels skrittrundor ute så kom vi igång lite mer på allvar med galoppen efter jul. Det märktes att det han lärt sig under halvåret hos oss hade fått sjunka in och han kändes starkare i kroppen och så hade han gått upp lite i vikt också. Som man kan se på bilderna ovan så gick han inte längre och "drog upp" magmusklerna. Eftersom balansen var bättre så att vi kunde galoppera på ridbanan så blev det lättare och lättare att fatta höger galopp när vi kunde hålla till på stora, böjda spår. 

Vår 2011

Belöning är viktigt!

När våren kom så gick han upp riktigt i vikt, man såg inte längre revbenen när han stod på stallgången. Han blev säkrare i galoppen och vi jobbade mycket med att galoppera lite längre sträckor, han orkade ungefär ett varv på lilla banan (20*40m) i slutet av våren.

Sommar 2011

Väldigt skönt att duscha!

Under sommaren 2011 utvecklades han otroligt mycket! Han började hitta en bra form i skritt och trav, var betydligt mjukare och lugnare. Att han blev mycket mjukare berodde dels på att vi tragglat väldigt mycket med böjning i ridningen, stretchat halsen åt sidorna med morot efter varje ridpass och att vi fick hjälp av equiterapeut samt massör för att lossa på en del låsningar/spänningar i halsen. Han orkade även galoppera lite längre sträckor, om än i ett väldigt högt och "springigt" tempo med lite sisådär takt.

Höst 2011

Här ser man tydligt hur mycket mjukare han blivit!

Under hösten fortsatte vi bara i samma spår som vi gjort under sommaren och då befästes verkligen galoppfattningarna, han tog i princip alltid rätt galopp (dvs den man bad om).

Vinter 2011/2012

Fin form!

Under vintern gjorde vi stora framsteg och han började bli väldigt rolig att rida! Han musklade sig fint och han började verkligen likna en RIDhäst! Formen började bli riktigt stadig och han gick att reglera på ett helt annat sätt, hans ridbarhet hade verkligen förbättrats med milslånga steg. Vi ställde upp i vår första klubbtävling och han var ganska spänd på banan, särskilt för domarbordet, men för att vara första gången så gick det riktigt bra. Eftersom vi red det lilla programmet innehållandes endast skritt och trav på mer än 60% fick vi en clear round rosett också. När vi deltog här, så träffade jag för första gången min nuvarande projekthandledare, vän och tränare Katarina! 

Vår 2012

Under våren red jag Cesar så mycket jag hann utöver min satsning med ponnyn och nu utvecklades gångarterna mycket. Han blev mycket mer spänstig och elastisk. En av sakerna jag saknade nu var lite mer ryggverksamhet. 

Sommar 2012

Sommaren kom och en kväll när jag hade ridit och stod och pysslade om honom så fick jag nästan som en uppenbarelse att Cesar skulle få bli mitt projektarbete, det var ju så självklart! Min ponnytid skulle snart vara över och när jag ändå hade en liten storhäst framför ögonen så tänkte jag att varför inte testa?

Dessutom fick jag superhjälp av Katarina som hjälpte mig att prova ut en dressyrsadel som visade sig passa både mig, Cesar och även Noell (ponnyn) alldeles utmärkt. Jag anlitade Katarina som både tränare och "tömkörare" och vi klickade direkt så när jag senare frågade om hon ville vara min externa handledare för det här projektet så svarade hon ja.

Nya sadeln sittet som klippt och skuret för oss!

Under första helgen i september fick jag och Cesar visa upp oss på "Hästens Dag" som vår klubb anordnade. Tyvärr spöregnade det hela dagen och Cesar var livrädd för alla paraplyer, han kändes stundvis okontrollerbar, fullständigt okoncentrerad och jag grät när vi var färdiga. Såhär i efterhand är jag ändå nöjd med vår insats och som ni ser på bilden ovan så var han väldigt fin att se på, ändå.