Idag har det hänt lite saker! På förmiddagen begav vi oss med pick och pack ner till ryttarföreningen för lite sadelskola och träning.

Jag fick mig en bra genomgång för att prova ut sadlar, var man ska mäta och vad man ska tänka på. Det här med sadlar, det är en hel vetenskap! Bara för att man provat ut en sadel i stallet kan det sedan bli väldigt annorlunda när hästen väl börjar röra på sig....

Cesar fick bra miljöträning att få komma in i ett nytt stall med okända hästar, lite som att bli uppstallad på en tävlingsplats. Han tog det dock med ro, så himla cool och det är grymt skönt! Efter alla mätningar kunde jag se att sadeln låg bra på honom och detsamma gällde när vi fick rida med ett ljust lakan under sadeln och kolla om den tröck mer någonstans, men den ligger tiptop.

I samma veva så passade jag på att köra ett träningspass med Katarina. Jag berättade lite hur han kändes och då bestämde vi att Katarina skulle få känna på honom och ta igenom honom. Han känns nämligen fin i kroppen, smidig i sidorna och så men han hänger sig på bettet och blir stark för mig just nu. När Katarina red så kände hon exakt samma sak som mig och hon tyckte att han kändes väldigt oriden och stum i munnen, trots att han nu börjar bli väldigt välriden. Jag vet ju att han kan jobba i en fin form och för ögat går han okej, men han är ändå inte helt loss. Katarina tror att det kan ha att göra med att han har börjat jobba med ryggen nu på ett helt annat sätt och då vet han inte riktigt hur han ska bära sig åt och då blir hans utväg att hänga sig i munnen, bli stum och inte lyssna. Det är inte bara det att han inte har det rätta stödet utan han har också blivit svårare att både bromsa och svänga, det går trögt på den fronten.

Nu ska jag därför testa att rida honom på ett skarpare bett lite emellanåt, tex. pelham eller kimblewick.

Pelham.

Kimblewick.

Jag tror att det är en spärr som vi måste förbi och jag måste få honom mjukare och känsligare i munnen så att jag får bättre respons när jag exempelvis ska svänga. Jag är egentligen ingen förespråkare för att ta till skarpa hjälpmedel, men jag tror att det skulle gynna oss nu. Han är trots allt rätt stor och stark häst som gick på pessoa när vi fick honom, kallblod brukar ju dessutom vara kända för att vara lite starka. Det blir troligtvis en mer avspänd ridning från min sida om jag inte behöver "ta i" för att kunna svänga, ta en halvhalt eller byta gångart och när jag då kan få honom rätt med en mjukare/avspändare ridning så kommer han stärka sig bättre och förhoppningsvis kan en polett trilla ner så han också lär sig att jobba rätt och bli mer mjuk och lyhörd för mina signaler.

När Katarina ridit igenom honom fick jag sitta upp och då fick vi verkligen till några steg i traven som var riktigt, riktigt bra och jag kände verkligen potentialen i honom när han blev rund, kom upp i fronten, lättade i handen och jobbade med överlinjen. Galet vad fin han kommer bli om jag lyckas få honom att jobba så fint hela tiden! Då skulle 8:orna bara ramla in i protokollen..... Dock krävs det MYCKET övning från min sida, både vad det gäller tekniken och bålstabiliteten - för han är ingen häst man kan glida runt på utan det krävs BRA ridning.