Igår tränade jag lite och mamma var med på backen och hjälpte mig lite. Även om mamma inte är någon tränare så är det ändå skönt att ha någon på backen som ger en små tips, det gör verkligen jättemycket!

Jag övade bara basic, övergångar mellan alla gångarter, tempoväxling, böjning, ställning, men framförallt att han skulle vara LÄTT i handen och vara självbärig. Jag blir alldeles glad inombords av att tänka på det här passet för han var verkligen DUKTIG och allt bara flöt på. Han sög på bettet som aldrig förr och var superlätt i princip hela tiden. Mamma filmade lite som ni ser nedan och jag tycker att han fått en helt annan sida. Han travar FRAMÅT med bjudning istället för att svävtrava och kännas som ett tuggummi. Han går visserligen bakom hand emellanåt, men det kommer att bli bättre så snart han blir lite starkare. Det bästa av allt är att han känns 100 % arbetsfokuserad hela tiden och så känns han trygg och nöjd. Förut så tappade han fokus vartannat varv och det kändes som att han inte litade på mig, utan gick sin egen väg, i sin egen bubbla. Nu ser det mycket mer harmoniskt ut och kolla in galoppfattningen i slutet! Tyvärr blev minnet i mammas telefon slut så vi fick inte med mer än 2 språng, men det kommer väl fler gånger...

Jag provade även ett nytt bett, baucher/hanging cheek snaffle på honom och det kändes bra eftersom han var lätt och fin, kanske blir detta bettet jag tävlar på eftersom att det är godkänt i TR.