Idag har vi trimmat igen, fast denna gång utan tränare på backen. Jag testade min stallkamrats pelham och det passade okej, men det var 11,5 cm långt så skulle behövt vara en storlek större för att sitta perfekt.

Cesar var fantastiskt fin att rida eftersom han blev så känslig så att jag tillslut kunde rida som om jag hade sytrådar som tyglar, lätt, mjuk kontakt. Han blev mycket stadigare och koncentrerade sig 100 % på arbetet, annars brukar han gärna vilja titta så fort det kommer någon och promenerar eller så. Jag fick honom verkligen mellan mina hjälper och han tog alla halvhalter direkt, så himla skönt för då kunde jag sitta mer stilla och koncentrera mig på mer finlir. Traven i slutet blev superfin, men jag kunde inte sitta ner i den för då spände han till och väntade sig antagligen att vi skulle galoppera, hehe. Galoppen var jag dock lite sparsam med, i vänster varv kom jag åt honom och han tippade inte inåt lika mycket utan jag fick honom i balans. I höger varv hade vi dock lite mer problem. Han tyckte nämligen att det blev alldeles tokjobbigt när jag kom åt vänsterbogen på honom så att han var tvungen att spåra riktigt i galoppfattningen. Han blev lite stressad, ville fatta fel galopp och stökade. När han väl fattade rätt fick han mycket beröm och jag krävde bara ett varv så att han inte skulle tycka att det blev för svårt och jobbigt och liksom tappa galoppsuget.

Han gav mig en sådan fin ridkänsla idag så jag hoppas att jag kommer lyckas få honom såhär lyhörd och fin på ett vanligt tränsbett i framtiden, jag ser målet! Måste nog inhandla ett eget pelham som är storleken större, fast jag kanske hellre ska satsa på ett s.k "babypelham" med kortare skänklar (mildare än vanligt) eller ett kimblewick då jag stundtals kände att det blev för skarpt med detta. Jag har dock aldrig ridit med ett kimblewick så jag vet inte hurdan känslan skulle bli med ett sånt. Vi får klura på den...

Fina lilla hästen, november 2012.