Idag har det hänt lite saker! På förmiddagen begav vi oss med pick och pack ner till ryttarföreningen för lite sadelskola och träning.

Jag fick mig en bra genomgång för att prova ut sadlar, var man ska mäta och vad man ska tänka på. Det här med sadlar, det är en hel vetenskap! Bara för att man provat ut en sadel i stallet kan det sedan bli väldigt annorlunda när hästen väl börjar röra på sig....

Cesar fick bra miljöträning att få komma in i ett nytt stall med okända hästar, lite som att bli uppstallad på en tävlingsplats. Han tog det dock med ro, så himla cool och det är grymt skönt! Efter alla mätningar kunde jag se att sadeln låg bra på honom och detsamma gällde när vi fick rida med ett ljust lakan under sadeln och kolla om den tröck mer någonstans, men den ligger tiptop.

I samma veva så passade jag på att köra ett träningspass med Katarina. Jag berättade lite hur han kändes och då bestämde vi att Katarina skulle få känna på honom och ta igenom honom. Han känns nämligen fin i kroppen, smidig i sidorna och så men han hänger sig på bettet och blir stark för mig just nu. När Katarina red så kände hon exakt samma sak som mig och hon tyckte att han kändes väldigt oriden och stum i munnen, trots att han nu börjar bli väldigt välriden. Jag vet ju att han kan jobba i en fin form och för ögat går han okej, men han är ändå inte helt loss. Katarina tror att det kan ha att göra med att han har börjat jobba med ryggen nu på ett helt annat sätt och då vet han inte riktigt hur han ska bära sig åt och då blir hans utväg att hänga sig i munnen, bli stum och inte lyssna. Det är inte bara det att han inte har det rätta stödet utan han har också blivit svårare att både bromsa och svänga, det går trögt på den fronten.

Nu ska jag därför testa att rida honom på ett skarpare bett lite emellanåt, tex. pelham eller kimblewick.

Pelham.

Kimblewick.

Jag tror att det är en spärr som vi måste förbi och jag måste få honom mjukare och känsligare i munnen så att jag får bättre respons när jag exempelvis ska svänga. Jag är egentligen ingen förespråkare för att ta till skarpa hjälpmedel, men jag tror att det skulle gynna oss nu. Han är trots allt rätt stor och stark häst som gick på pessoa när vi fick honom, kallblod brukar ju dessutom vara kända för att vara lite starka. Det blir troligtvis en mer avspänd ridning från min sida om jag inte behöver "ta i" för att kunna svänga, ta en halvhalt eller byta gångart och när jag då kan få honom rätt med en mjukare/avspändare ridning så kommer han stärka sig bättre och förhoppningsvis kan en polett trilla ner så han också lär sig att jobba rätt och bli mer mjuk och lyhörd för mina signaler.

När Katarina ridit igenom honom fick jag sitta upp och då fick vi verkligen till några steg i traven som var riktigt, riktigt bra och jag kände verkligen potentialen i honom när han blev rund, kom upp i fronten, lättade i handen och jobbade med överlinjen. Galet vad fin han kommer bli om jag lyckas få honom att jobba så fint hela tiden! Då skulle 8:orna bara ramla in i protokollen..... Dock krävs det MYCKET övning från min sida, både vad det gäller tekniken och bålstabiliteten - för han är ingen häst man kan glida runt på utan det krävs BRA ridning.

Idag har jag klippt Cesar lite vårfräsch. Jag har rakat bort all "svinpäls" som växt ut och hela benen och rumpan är också naken nu. Det är väldigt skönt att få bort så mycket som möjligt innan pälsfällningen kommer igång och dessutom ser det mycket mer vårdat ut på tävlingsbanan sedan. Anledningen till att jag väljer att raka hela benen är främst för att han är kallblod och får riklig hårväxt som gör det så tätt för huden och svårtorkat. Fukten på huden bidrar då till mjällbildning så därför tycker jag att det är bra att ta bort det så huden torkar snabbare och luftas så mjället försvinner. Han är väldigt enkel och snäll att klippa, men man får bråka lite för att få klippa nederdelen av benen. Gissningsvis tycker han väl att det kittlas där ;)

Igår eftermiddag åkte vi till ridhuset för lite träning. Vi körde lite markarbete för att han skulle komma loss i kroppen ordentligt nu när han var lite "ogenomriden".

Vi värmde upp lite självständigt innan vi startade den första övningen som bestod  av att rida på en oval volt och göra små tempoväxlingar. Sedan fick vi rida på samma volt över ett gäng bommar först i trav och efterhand i galopp och bara rulla på. När vi hade fått flyt över bommarna så höjdes de upp till små cavalettistuds.

Pepptalk med mamma.

Som avslutande övning fick vi rida på medellinjen och hoppa ett litet hinder med ett galoppsprång (6m mellan) till en oxer, påföljande 5 galoppsprång till ett räcke som vi lagt en grind i också. På filmen ser ni hinderövningarna och ungefär hur det såg ut för oss:

Glädjande nog ser galoppen ännu bättre ut nu! Det är bara lite i de tvära svängarna som han tappar galoppen, men i övrigt är den tretaktig och ser starkare ut. Högervarvet gick riktigt bra över studsen men i vänster var det svårare för han lyssnade inte så bra på innerskänkeln och ville gena, därav hoppar vi över sockerbitarna ibland, haha. Studsen var i övrigt väldigt bra träning för honom då han fick ta i ordentligt med hela kroppen i galoppen och ryggen kom upp fint. Den andra övningen gick lite sådär, både han och jag var lite trötta och då kändes det att vi inte var riktigt "ihoptränade". Det syns tydligare i hoppningen och det blir fler synliga missförstånd oss emellan som t.ex när han sprang på sidan. Jag hade inte bestämt mig mentalt att vi skulle hoppa utan red lite passivt och då när det var en grind och allt så blev han osäker och visste inte vad jag ville att han skulle göra och vi körde åt olika håll. Och att vara mentalt med när man rider är otroligt viktigt, man måste ha sina energier på rätt sätt så hästen känner vad man vill. Utöver att vi måste träna ihop oss så måste jag bli starkare och öva upp min hoppsits. Jag tappar tramp och svikt i stigbyglarna, speciellt i landningarna vilket gör att jag landar på bakvalvet och stör hans ryggverkan - men det är bara att träna på! Det var trots allt bara fjärde gången jag hoppade honom.

Jag är väldigt nöjd med träningen men det kändes att vi töjde lite på gränserna då det var ganska svåra övningar för oss. Egentligen hade det räckt för Cesar efter studsen, men det är bra att tänja lite på förmågan ibland för att man ska kunna bli bättre.

Mysiga nattbandage är man värd efter att ha kämpat hårt på träningen.

I lördags mådde jag lite bättre och det hade kommit lite snö på banan så jag tog ner och joggade igenom en stund. Det var fortfarande lite underhalt på sina ställen men det gick bra att skritta och trava lite lugnt.

Han kändes lite stel i början, vilket inte var särskilt konstigt då han hade ridits rätt lite under veckan pga väder och underlag. Jag flyttade honom mycket i skritt och böjde på honom, mest längs fyrkantsspåret. Jag växlade ställning och böjning både utåt och inåt medan jag flyttade honom. Sedan joggade jag lite i åttvolter och i serpentinbågar för att lösgjöra honom i en lägre, rundare form. Det var jätteskoj att känna på honom för han kändes jämnare i sidorna och då och då fick jag honom riktigt bra mellan mina hjälper och jag kände att halsen hamnade precis mitt emellan bogarna och jag fick ett jämnt påskjut från bakbenen och jättefint sug i handen! Duktig liten häst, nu är vi på G.

Den här veckan har verkligen inte flutit som jag hoppats. Under förra helgen så promenerade mamma Cesar för hand på lördagen och på söndagen så skrittade jag honom. Det kändes riktigt bra att skritta ut honom, redan då kände jag en positiv skillnad på honom! :) Han var mjukare i handen och det gick lättare att ställa/böja honom i hals och nacke.

På måndagen tränade mamma honom lite lätt för Katarina och båda hade varit supernöjda över honom. De hade visserligen inte galopperat något, men de såg/kände skillnad i traven, kul! I tisdags red mamma ut honom en liten sväng för att det på onsdagen var meningen att jag skulle rida ett pass för Eva med bommar. Tyvärr ställde plusgraderna till det så underlaget inte var det bästa och vi ställde in. Istället hade jag tänkt att bara rida ut i skogen en liten sväng, men jag var helt slut och somnade över skolböckerna så jag orkade helt enkelt inte med ridningen.

Är hemma från skolan nu för jag känner mig inte kry, är helt trött i kroppen och har ont lite överallt. Ställde in min akupunkturtid igår eftermiddag och åkte hem från skolan. Jag har inte tid att vara sjuk nu och vädret motarbetar allt, plusgrader, regn, is och blåst är inte direkt optimalt att träna i... Jag hoppas att jag blir piggare så vi kan åka till ridhus på söndag, jag är ju så sugen att känna på honom nu när vi äntligen rättat till snedheterna.