Igår var vi iväg på programträning på Bölegård. Det var väldigt skoj och Cesar var helt cool när jag red förbi högtalaren, skönt! Det känns som att jag har gjort allt jag kan för att miljöträna honom inför tävling. Han har ridits till musik, sett vita dressyrstaket, varit i 2 ridhus och på 1 annan ridbana - nu kan vi mest träna på att tävla genom att faktiskt vara ute på riktiga tävlingar eftersom jag inte hittat någon pay and ride på någon klubb häromkring.

Vi värmde självständigt och han kändes lika fin som dagarna innan, testade start, stopp och styrningsknapparna mest samt böjde igenom honom lite. När vår tid började fick vi ta igenom någon del som jag kände behövdes och det fick helt enkelt bli lite tempoväxlingar i trav på diagonalen. Jag kan absolut inte trycka på honom i en flådig ökning med "häng" i, utan jag är såklart nöjd om vi kan hålla travtakten, att det är avspänt och att man kan se att han tar för sig lite extra och vi fick till det riktigt bra även under nedsittning efter att vi tragglat några stycken!

När vi väl skulle rida programmet så blev han väldigt pigg och laddad. Det berodde på att han är så känslig och känner av minsta pulshöjning hos mig, han fick världens adrenalinkick och tyckte att NU KÖR VI MATTE! Haha, hellre att han blir lite pigg och busig än att han tycker att det är tråkigt! Vi red ihop 57,58% vilket var helt okej med tanke på alla missar vi gjorde. ;) Bara det att han ville stå och steppa så att vi fick en 3:a på sista halten liksom... hehe. Men jag är riktigt stolt över att vi fick en 7:a på höger galoppfattning! Det hade vi nog fått på den första också om det inte vore för att han exploderade lite, hihi.

Maya filmade ritterna på Katarinas kamera så förhoppningsvis får jag filmen skickad till mig snart så jag får se hur det såg ut också. Fram till nästa helg ska jag mentalt rida programmet flera gånger i huvudet och tänka var jag ska komma ihåg att andas djupa andetag, ju avspändare jag är desto lugnare häst kommer jag att ha.

Denna dag jobbade jag ungefär likadant som på träningen dagen innan. Upprepning är nyckeln för inlärning och framgång! Man måste öva om och om igen innan det fungerar. Jag var väldigt glad över att jag fick samma känsla som på träningen och han accepterade mycket snabbare att jag satt ner i traven. Därför körde jag bara en kortare stund och avslutade med lite stretching i sidorna.

Nina och Patrick gjorde oss sällskap och därför passade vi på att skritta av dem en extra sväng runt kvällsjön. Nyttigt att få sträcka ut ordentligt i skritten och det är bra för leder, senor och ligament att skritta på lite stumt underlag som asfalt, det är stärkande. 

Tack och lov för att halva ridbanan nu var uppsmält så att vi kunde träna! Jag värmde upp lite självständigt så att Katarina fick kika hur det såg ut för oss nu när vi inte tränat på ett tag för henne. Hon tyckte att han såg fin ut och hon listade även ut varför det ibland kändes lite springigt i högergaloppen. Det är nämligen så att han breddar benen mer i vänster varv medan han i höger blir lite smal, han är lite svagare och vill inte riktigt ta i och därför breddar han inte på benen samt att han inte riktigt vet hur han ska sätta fötterna i det varvet. 

Jag fick givetvis träna på det som jag känt inte sitter riktigt inför tävlingen. Det första som vi jobbade mest med var nedsittning i trav. Jag red på en volt om ca 20 m i diameter och på ett ställe i volten la jag en lite mindre volt. I övningen fick jag först rida utan stigbyglar en stund och sedan varierade vi med och utan lite hursom under passets gång för att jag skulle hitta den avspända sitt-känslan. Dessutom varierade vi ställningen lite inåt och utåt och även tempot ändrades, inte samling och riktiga ökningar, utan mindre växlingar i tempo och steglängd bara. Efter en stund började Cesar att frusta och slappna av riktigt fint. Vi tränar avspänning i traven först och främst där jag ska kunna kontrollera takten och tempot, vi rider inte och "spänner bågen" i honom utan försöker bara hitta en god takt och form. När jag då ändrar och rider långsammare så ska det först och främst göras med min tanke och sits, att jag tar djupa andetag, slappnar av och får honom att följa med. Jag engagerar inte hans bakben och skapar elektricitet i honom för han är ännu inte så långt kommen i utbildningsskalan att han kan trava spänstigt, schwungfullt och samlat - det skapar bara spänningar. Däremot så blir han givetvis genomjobbad och elastisk av dessa små växlingar och efterhand kom bakbenen igång och trampade under per automatik. Jag är supernöjd med både min och hans insats, vi hittade ett fint flyt och de saker jag måste memorera nu är följande: ANDAS, HÖJ TÅRNA, STADIGA FOTLEDER, ARMBÅGAR INTILL KROPPEN, BLICKEN LYFT, AVSPÄND I RUMPAN - ANDVÄND BÅLMUSKLER. Har jag dessa saker på plats så spänner Cesar av och litar på mig.

I galoppen fick vi träna lite kvalitet. I den stora volten fick jag rida en liten volt på ca 8 meter, fatta galopp ur den och galoppera ungefär ett halvt varav på den stora volten. Vi arbetade både med fattningen, att han skulle ligga kvar och slutligen komma tillbaka och ta halvhalterna i avbrotten till trav. Jag är väldigt nöjd även här, det finns att jobba vidare med, men vi ska nog ta oss igenom ett LB programs galoppdel i varje fall.

Nu är det inte många veckor kvar av detta projekt, lite tråkigt att det lider mot sitt slut faktiskt då detta LÄTT har varit den roligaste kursen på hela gymnasietiden! Jag tycker att det är väldigt roligt att driva ett projekt framåt, lösa problem och slutligen komma i mål och förhoppningsvis lyckas uppnå syftet.

v. 15 ska jag träna för Katarina en dag, rida honom själv en dag och sedan ska vi åka iväg till ridhus för en programträning. Tanken från början var att hålla en liten träningstävling hemma, men i år har vintern hängt kvar och underlaget hemma är alldeles för blött och isfläckar finns fortfarande kvar så då har klubben hyrt ridhuset istället. Utöver detta vilar han 2 dagar, får hovarna fixade av hovslagaren och så rider mamma lite lugnt ut i naturen 2 dagar.

v. 16  ska vi försöka få till 2 träningar för Katarina och på fredagen blir det både packning och annat fix inför vår första tävling som går av stapeln i Hudiksvall på lördagen. På söndagen kommer han ev. få en liten bonusdag i ridhuset med lite lugn, lösgjörande träning då vi ska visa en av våra ponnyer i ridhuset, det blir i så fall bra träning för helgen efter.

v. 17 är sista veckan och den består av tävling både lördag och söndag och givetvis en massa tävlingsfix redan på fredagen. Beroende på hur han känts på träning och tävlingen så får vi helt enkelt se hur många träningspass för tränare han får gå då.

En punkt och form av redovisning av projektet var att hålla en föreläsning på ridklubben jag tillhör. Den hölls i söndags och jag tror iallafall att det var ganska uppskattat! :) Jag fick jobba väldigt mycket med teorin under påsklovsveckan eftersom jag haft väl tajt schema senaste veckorna och för att jag då inte heller vill/kan prioritera bort att träna Cesar (naturligtvis). Men jag tror det gick rätt bra ändå för hittills har jag bara fått positiv feedback från de som lyssnat. Jag kände att det blev lite hastigt och babbligt till en början när jag var nervös, men allt eftersom nervositeten släppte så talade jag mer retoriskt rätt. Det var i alla fall väldigt roligt och lärorikt att få prova på denna, för mig, nya situation. I skolan har man fått redovisa många gånger, men det är stor skillnad mot att hålla en föreläsning på den tredubbla tiden och dessutom med helt andra åhörare. Nu var jag tvungen att anpassa mitt språk och innehåll för både vuxna och ungdomar från ca 11 år, alla med lite olika kunskapsnivåer.

Mitt lilla muskelpaket!

Jag fortsatte med samma arbete dagen efter, men denna gången red jag bara 45 min allt som allt. Det jag ville se var hur han hade tagit arbetet dagen innan, om han var lydigare, kändes mjuk/stel och så vidare.

Han var något lugnare än dagen innan och han stressade inte upp sig på samma sätt, han visste vad jag förväntade mig och vad han skulle göra. Däremot kändes det att han hade lite träningsvärk, men jag värmde upp honom ordentligt och då blev han mjukare och faktiskt så galopperade han bättre än dagen innan! Jag nöjde mig därför bara med några få fattningar och jag gav honom extra mycket beröm. Sedan fick han jogga ner i en lägre form i trav ordentligt innan vi skrittade hem och stretchade. Väldigt, väldigt nöjd!

I väntan på att den sista isen ska försvinna från ridbanan så tränade vi i skogen där snön fortfarande ligger kvar och på grusvägarna som är mjuka och sviktande i och med all snö som smält och blött upp gruset. Jag hade fått order av Katarina som legat hemma med ryggskott senaste veckorna (därav har vi inte kunnat träna) att galoppera mest i höger galopp, bara checka vänster lite och sedan köra på med den svagare högergaloppen. Vi skulle träna massa fattningar från skritt och se till att han får många galoppmetrar i ryggen med mycket tempoväxlingar. Dessutom skulle vi trava i väldigt svagt lutande nedförsbackar för att båda bakbenen kommer under lika mycket per automatik.

Sagt och gjort, vi var ute över en timme och körde på så mycket vi båda orkade. Cesar var väldigt taggad, tror minsann att han var fylld av vårkänslor och minst lika lycklig som mig över det vackra och varma vädret! Jag hade vanligt bett och i och med att han var så himla pigg och på så blev det lite mycket häst i handen - men det gick ändå bra och han var mer fokuserad på arbetet än vad han någonsin varit utanför ridbanans fyra staket! Innan vi var färdiga så var han svettig och riktigt genomjobbad, skrittade med stoora kliv på vägen hem. Vi övade massa galopp fram och tillbaka, grannarna måste ju tro att man är sjuk när man sitter och rider fram och tillbaka, hehe. Men förutom att han var stark så var han duktig och förstod alltmer under passets gång vad jag var ute efter.